Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Collinder, Per - 3. Collinder, Björn - Columbus, släkt - 1. Columbus, Jonas - 2. Columbus, Johannes - 3. Columbus, Samuel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Collinder
122
Columbus
dan 1937 är C. sekr. i internat,
astronomiska unionens kommitté för
historia ocli bibliografi. — Gift 1924 med
konstnärinnan Lisa Walin. S. L., B. S.
3. Collinder, Erik Alfred Torbjörn
(Björn), språkforskare, f. 22 juli
1894 i Sundsvall. Bror till C. 2. —
Efter studentex. i Sundsvall 1912 blev
C. fil. kand. 1914, fil. lic. 1920 samt
fil. dr och docent i finska och lapska
språken 1929, allt i Uppsala. År 1933
utnämndes han till prof. i finsk-ugriska
språk därstädes. — C. tjänstgjorde som
pressattaché i Helsingfors 1924. Han
har företagit ett trettiotal
forskningsresor till Lappland, Finland,
Danmark, Tyskland, Frankrike, Ungern
ocli Turkiet. C., som har en mångsidig
språklig utbildning, behandlade i sin
betydelsefulla drsavhandl. "über den
finnisch-lappischen
Quantitätswech-sel" (1929) en viktig sida i de
finsk-ugriska språkens ljudlära. År 1933
utgav han "Einige Grundbegriffe der
Lautlehre" (i Uppsala univ:s
årsskrift). Den intressanta frågan om de
germanska lånorden i finskan
behandlar han i det uppmärksammade
arbetet "Die urgermanischen Lehmvörter
im Finnischen" (1932). År 1934
utkom "Indo-uralisches Sprachgut", där
spörsmålet om den uraliska
språkättens släktskap med den
indoeuropeiska dryftas. C. vill med sin
undersökning visa, att den indo-uraliska
släktskapshypotesen är bättre
bestyrkt än övriga hypoteser om den
uraliska språklinjens
släktförhållanden. Efter en studieresa till Turkiet
1938 utgav C. "Reichstürkische
Laut-studien" (1939). I "Jukagirisch und
Uralisch" (1940) visar han, att den
i n.-ö. Sibirien talade jukagiriskan
är besläktad med de uraliska
språken. Han har vidare bl. a. utgivit
"Introduktion i språkvetenskapen"
(1941) samt läroböcker ocli har
dessutom gjort omfattande språkliga
uppteckningar bland lapparna. C. blev
Björn Collinder.
led. av Vitt. akad. 1943. — Gift 1)
1931—40 med Maria von Ådåmy; 2)
1940 med sångerskan Birg i tta (Britta)
Norrby. S. J.
Columbus, släkt, vars äldste kände
stamfar, komministern i Munktorp,
Västmanland, Sveno Ragvaldi (†
under 1590-talets förra hälft), hade
sonen Jonas Svenonis, musiker och
präst (C. 1), som jämte två bröder
antog släktnamnet C., troligen bildat
efter morfaderns hemman Duvåker
(lat. columba = duva) i Husby,
Dalarna. Söner till C. 1 voro
språkforskaren Johan(nes) C. (C. 2) och
skalden Samuel C. (C. 3).
1. Columbus, Jonas Svenonis,
lärare, präst, f. i dec. 1586 i
Munktorp, Västmanl. län, † 27 aug. 1663 i
Husby skn, Kopparb. län.
Föräldrar: komministern Sveno Ragvaldi
och Brita (Birgida) Jonasdotter
Hel-singia. — Efter skolstudier i Västerås
och Trondhjem blev C. student vid
Köpenhamns univ. 1612 och vid
Uppsala univ. 1613. Han blev fil. mag.
1617 och prästvigdes 1618 samt var
någon tid informator och v. pastor i
Beksand, varefter lian 1619—23 var
konlektor vid Västerås skola och 1623
—25 lektor vid gymnasiet där;
samtidigt verkade lian som skolans
musiklärare. Åren 1625—31 var C. prof.
i poesi, d. v. s. latinsk diktkonst,
och musik vid Uppsala univ. samt
från 1631 kyrkoherde i (Dala-)Husby.
C. var respondens vid prästmötet
1639, blev v. prost 1642 och prost
över egen förs. 1643 samt var preses
vid prästmötet 1644. — C. författade
en märklig historisk-topografisk
beskrivning över Husby skn, som
måhända är det äldsta sv. arbetet i sin
art, latinska dikter samt några
av-handl. Han främjade nitiskt
musiklivet i Västerås och Uppsala. — Gift
1) 1624 med Elisabeth Thomasdotter,
† 1647; 2) 1648 med Kerstin
Jakobsdotter. P. L.
2. Columbus, Johan (nes) Jonas,
skald, språkforskare, f. 12 dec. 1640 i
Husby skn, Kopparb. län, † 12 aug. 1684
i Uppsala. Son till C. 1 i hans första
gifte. — C. började studera vid Uppsala
univ. 1659 och blev där fil. mag. 1668,
adjunkt 1669 och prof. i poesi 1673.
Han var univ:s rector magnificus dec.
1676—juni 1677. Genom sina
föreläsningar om den romerska poesin och
sin undervisning i latinsk
versskrivning vann lian högt anseende, men
mest känd har han blivit ss. en av sin
tids främsta latinskalder. Han skrev
ett flertal odén, begravnings- och
bröl-lopskväden och författade även dikter
på svenska och grekiska. Bland hans
större verk märkas hexameterkvädet
"Laus Oleæ" och det mytologiska
"Oratio de harmonia mundi metrica".
Ett urval av C:s skrifter ingår i P.
Hansellis "Samlade vitterhetsarbeten
af svenska författare" (1, 1871). —
Gift 1672 med Margareta Schefferus.
R. A.
3. Columbus, Samuel Jonce,
skald, f. 1642 i Husby skn,
Kopparb. län, † 8 juli 1679 i Stockholm.
Bror till C. 2. — Efter skolgång
i Västerås kom C. 1659 till Uppsala
univ. och studerade där poesi samt
klassiska och orientaliska språk och
visade även intresse för
naturvetenskapen. Han kom att tillhöra den
litterära kretsen kring Urban Hiärne
och bröderna Wollimhaus och
började skriva latinska dikter. Av större
betydelse blev dock den bekantskap
lian några år senare gjorde med Georg
Stiernhielm, under vars inflytande han
troligen 1667 skrev sina första sv.
dikter, främst bröllops- och
begravnings-kväden i tidens stil. Stiernhielm gav
honom också en befattning i
Antikvitetskollegium (1667—70) och lät
honom dramatisera "Hercules" till
baletten "Spel om Herculis wäge-wal"
(1669). Vid jultiden 1670 blev han
informator för den holländske
köpmannen J. Momma-Reenstiernas
söner, och i den egenskapen fick lian
1674—79 företa en omfattande ocli
betydelsefull studieresa till Tyskland,
Holland, England och Frankrike. C.
hade, då resan anträddes, nyss utgivit
en samling religiösa odén, "Odæ
Sve-thicæ" samt "Den bibliske werlden",
vårt första försök till skapelseepos i
den stil, som angivits av den franske
skalden Du Bartas. Under ett tvåårigt
uppehåll vid univ. i Leipzig studerade
han flitigt och gav 1676 ut "Rådrijk
oder Anweiser zur Tugend", en
samling dikter på svenska, tyska, franska
och latin, bland vilka märkes den
berömda epikureiska "Lustwins gavott
med de fem sinnena". Av
genomgripande betydelse för C. blev dock
vistelsen i Paris och hans närmare
bekantskap med den franska
litteraturen. Han tjusades av det
musikaliska välljudet i Frankrikes lyrik,
och han kunde "icke nogsamt
beskrifva den härliga smak" han fann i
dess dramatiska litteratur, framför
allt lios Corneille och Moliére, vilka
lian ville översätta till svenska. I
Paris skrev han också avhandl. "En
swensk orde-skötsel", i vilken han
uppsatte talspråket som norm för
skriftspråket, samt anekdotsamlingen
"Mål-roo eller Roo-mål", vars
innehåll till stor del utgöres av övers,
från franskan men som också
rymmer träffande karakteristiker av
Stiernhielm och Lucidor. Vidare
påbörjade han där ett aldrig fullbordat
epos, "Den swenske konungs-son",
som skulle förhärliga Karl XI: s
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
