Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Crusell, Berndt - Crusenstolpe, ätt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Crusenstolpe 149 Crusenstolpe
Crusell, Bernhard (Berndt)
Henric, klarinettist och tonsättare, f. 15
okt. 1775 i Nystad, Finland, † 28
juli 1838 i Stockholm. Föräldrar:
bokbindaren Jakob C. ocli Margareta
Elisabet Messman. — C. fick vid
mitten av 1780-talet sin första
undervisning i klarinett av en klarinettist
Westerberg vid Nylands reg. och
utbildade sig sedan vidare för bl. a.
F. Tausch i Berlin 1798—99 samt
studerade harmonilära och komposition
för bl. a. H. Berton och F. J. Gossec
i Paris 1803—04. Sin verksamhet
började han och fortsatte delvis även
senare som militärmusiker; 1788—93
var lian anställd vid
Änkedrottningens livreg. till fot, där lian avancerade
till rustmästare 1792, och längre fram
var han musikdir. vid Första
infanteribrigadens enskilda musikkår.
Några uppmärksammade konserter i
Stockholm 1792 föranledde, att lian
knöts till hovkapellet, där han
verkade 1793—1833. Ären 1808—10 var
han tf. hovkapellmästare, och 1818
utnämndes han till musikdir. vid båda
livgrenadjärreg. med bibehållande av
sin plats i hovkapellet. — C. var
en av sin tids mera framträdande
klarinettvirtuoser och erbjöds bl. a.
under vistelsen i Paris platsen som
förste klarinettist vid Italienska
operan därstädes. Han konserterade både
i Sverige och utlandet. Hans ton var,
särskilt i legato, hänförande, hans
föredrag fyllt av poesi. Han utbildade
också en rad framstående lärjungar,
bl. a. A. Addner. C:s
tonsättargär-ning blev omfattande ocli
betydelsefull. Sitt största rykte vann lian som
instrumentalkomponist med 4
klarinettkonserter, en valthorn- och en
fagottkonsert, 3 klarinettkvartetter
samt smärre stycken, skrivna
huvudsakligen 1803—12. De äro hållna i
virtuos, fransk stil; några senare verk
röja dock inflytande från Weber och
Spohr. Sin betydelsefullaste insats
gjorde han emellertid som
vokalkoni-ponist med en rad sånger samt
körverk och deklamatorier, komponerade
efter 1810, de flesta på 1820-talet. C.
blev en av de främsta företrädarna för
den sv. nyromantiska vokalstilen,
särskilt genom sina tonsättningar av
Tegnérs dikter, framför allt
"Frithiofs saga" (12 sånger; 1825—27).
Där liar lian givit mogna uttryck för
sin musikaliska talang och poetiska
uppfattning; han var synnerligen
litterärt begåvad, vilket främst
kommer till synes i en rad utmärkta övers,
av operatexter. Diktens
stämningsinnehåll ville han låta musiken
karakterisera och förtydliga i alla dess
skiftningar, och detta fick
konsekvenser i formellt avseende: han "stannade
aldrig riktigt helt inom liedens ram.
Berndt Crusell.
Målning av J. G. Sandberg 1826 (Musikaliska akademien).
Ofta avbrytes cantilenan av ett
recitativ eller en instrumentalsats, som
väl mycket erinrar om teaterstycket"
(T. Norlind). I vissa tegnérsånger
strävade C. dessutom att ge
programmatiska tonmålningar, säkerligen efter
mönster av abbé Vogler. Det låg också
nära till hands, att han liksom
Weber skulle odla deklamatoriet. Han
hade gjort ett försök med denna form
redan i "Frithiof går i landsflykt"
och återupptog den senare i större
skala, bl. a. i tonsättningen av Geijers
"Den siste kämpen" för kör och
orkester. De på sin tid mycket
uppskattade tegnérsångerna liksom de övriga
vokal- ocli instrumentalverken ha i
stort sett blivit glömda, men
fortfarande sjunges "Hymn" ("Hell dig,
du höga Nord"; 1835), där C. liksom
i flera andra manskvartetter lyckligt
tolkat göticismens patriotiska
stämningar. En betydande framgång hade
C. med ett sceniskt verk, nämligen
musiken till "Den lilla slafvinnan"
(1S24). C:s alstring i dess helhet liar
träffande karakteriserats i Heimdall
182S: "Det utmärkande i C:s musik
är måhända mindre uppfinningens
rikedom och nyhet än den harmoniska
känslan, den ädla och säkra
hållningen, den rena stilen. Hans arbeten äro
med sann artistisk förmåga
behandlade, äga plan ocli klarhet; äfvensom
äro de fria från all affektation,
hvarför man alltid hör dem med nöje." ■—
C. blev 1801 led. av Mus. akad. och
erhöll 1S37 Sv. akad:s stora
guldmedalj. — Gift 1799 med Anna Sofia
Klemming. — Litt.: utdrag ur C:s
självbiografi, publicerade i Marianne
Ehrenströms "Notices sur la
littéra-ture et les beaux-arts en Suède"
(1826); J. M. Rosén, "Några
minnesblad" (1877); O. Andersson, "B. H.
C." (Finsk tidskr. 1926). P. L., G. T.
Crusenstolpe, ätt, vars äldste
kände stamfar Magnus Chorinus levde på
1600-talet och var prof. vid akad. i
Dorpat samt far till kyrkoherden i
Agunnaryds pastorat av Växjö stift
Magnus Chorinus († 1701). Dennes
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
