Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Crusenstolpe, ätt - 1. Crusenstolpe, Magnus - 2. Crusenstolpe, Magnus Jacob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Crusenstolpe
150
Crusenstolpe
Magnus Jacob Crusenstolpe. Teckning
(detalj) av J. von Reis 1824 (Nationalmuseum).
sonson, assessorn MagnusCorin (C. 1),
adlades 1770 under namnet C. Hans
son, v. presidenten i Göta hovrätt
Johan Magnus C. (f. 1757, † 1841), blev
far till förf. Magnus Jacob C. (C. 2)
och diplomaten Johan Fredrik
Sebastian C. (C. 3). Med denne
utslocknade ätten C. på manssidan 1882. —
En bror till C. 1, borgmästaren i
Laholm Samuel Corin (f. 1728, †
1795), blev farfar till grosshandlaren
i Göteborg Lars Magnus Corin (f.
1805, † 1868). Från denne härstamma
alla nu levande medl. av släkten
Corin.
1. Crusenstolpe, Magnus, före
adlandet Corin, ämbetsman, f. 1 nov.
1724 i Lund, † 13 jan. 1805 i
Jönköping. Föräldrar: förste
stadskomministern Magnus Chorin och Maria
Magdalena Falkman. — C.
studerade under 1740-talet och tidigare
vid univ. i Lund, började tjänstgöra
vid Göta hovrätt 1747, blev auditör
vid Södra skånska kavallerireg. 1751,
landssekr. i Jönköping 1761 och
assessor i Göta hovrätt 1766 samt
adlades 1770. Som en följd av Gustav
III:s process mot Göta hovrätt
avsattes C. 1775 från sitt ämbete för
vårdslöshet och godtycke i tjänsten.
C. försvarade sig mot dessa
anklagelser med förbittrad energi. Redan
förut lierad med C. Fr. Pechlin och
efter avsättningen fylld av hat mot
kungen tillhörde C. oppositionen
under riksdagarna 177S, 17S6 och 1789.
Hans lidelsefulla politiska
partitagande återfinnes i hans memoarer,
utg. av Magnus Jacob C. (C. 2) under
titeln "Ur min farfars anteckningar"
(i tidn. Fäderneslandet, 1832). Det
var ur dem, som denne hämtade sin
uppfattning om den gustavianska
tiden. O. är av sonsonen porträtterad
i "Morianen" under namnet Curt. —
Han livnärde sig efter 1775 som advo-
kat i Jönköping. — Gift 1756 med
Sara Maria Hall. T. D.
2. Crusenstolpe, Magnus
Jacob, författare, f. 11 mars 1795 i
Jönköping, † 18 jan. 1865 i Stockholm.
Föräldrar: presidenten i Göta
hovrätt Johan Magnus C. och Christina
Charlotta Nymansson. Sonson till C.
1. — C. inskrevs vid Lunds univ. 1811,
avlade hovrättsex. där 1814, blev
auskultant i Göta hovrätt s. å., v.
häradshövding 1S17, kanslist vid riksens
ständers expeditionsutskott vid
riksdagen 1817, e. o. kanslist vid
Justitie-fördelningen av konungens kansli
1818, auskultant i Svea hovrätt 1820,
fick häradshövdings namn s. å.,
utnämndes till tf. revisionssekr. 1824
och till assessor i Svea hovrätt 1825
samt erhöll avsked därifrån 1834. —
C. visade redan under studieåren och
de första ämbetsmannaåren prov på
betydande begåvning och
uppslagsrikedom, och en lysande karriär
förutspåddes honom. Tidigt ansåg han
sig också själv ha förutsättningar
att på samma gång bli en stor
statsman och en stor romanförf. År 1821
debuterade han anonymt som förf.
med legenden "Kollerstad" och
novellerna "Vedergällningsrätten" och
"Denis från Normandie" (omtryckta
1842 under den gemensamma titeln
"Första fjetet på
skriftställarebanan"). Debuten blev emellertid
misslyckad, och det dröjde mycket länge,
innan C. återvände till
skönlitteraturen. I stället gav han året därpå ut
sin skrift "Några ord om
organisationen af styrelsen öfver jordbruk ocli
jernhandtering i Sverige", som
medförde, att han blev föreställd för Karl
XIV Johan och vann dennes sympati.
Riddarhusled. blev han 1823, och två
år senare publicerade han sin första
politiska broschyr, "Idéer till en
förbättrad nationalrepresentation", ett
ganska osjälvständigt debattinlägg,
vars egentliga intresse ligger däri, att
det för första gången visar hans
dragning till liberalismen. C:s politiska
genombrott ägde emellertid rum
under riksdagen 1828—30, då han på
allvar övergav sin tidigare
konservativa och aristokratiska uppfattning
och i flera frågor oförbehållsamt
ställde sig på den liberala oppositionens
sida. Hans vältalighet firade under
denna tid triumfer inte endast i
riksdagen utan även på den
Anckarsvärd-ska klubbens sammanträden, och han
utgav 1828—30 tills, med L. J. Hierta
den för regeringen besvärliga
Riksdags-tidningen. Med Hierta
överenskom han också mot slutet av 1S30 att
gemensamt med denne starta
Aftonbladet. Emellertid kom han strax därefter
i beröring med den inflytelserike greve
Magnus Brahe, och denne lyckades
snart vinna lionom för konungens sak
i stället. C. blev därmed red. för den
nya hovtidn. Fäderneslandet, som 1
dec. 1830 började utges för att
bekämpa både den liberala oppositionen ocli
den konservativa tidn. Sv. Minerva,
som utgavs av Brahes personlige
motståndare, statsrådet C. J. af Nordin.
En vecka senare kom första numret
av Aftonbladet, och därmed hade en
ganska våldsam presstrid inletts. C.
var en briljant stilist, men han
saknade förutsättningar att praktiskt
leda en tidnings skötsel, och redan 27
april 1833 måste han nedlägga sitt
arbete. Han var då ruinerad och
hamnade för en kortare tid på gäldstugan.
Året därpå inlämnade han sin
avskedsansökan som assessor i Svea
hovrätt och bröt för alltid med Karl
Johan, hovet och regeringen, som
enligt hans bestämda övertygelse hade
fört honom bakom ljuset. Vid 1834
års riksdag var han den häftigaste
oppositionsmannen mot Karl Johans
ryssvänliga politik och yrkade avslag
på försvarsanslagen. S. å. utgav lian
i två band sitt stora arbete
"Skildringar ur det inre af dagens historia",
i vilket lian med skarp blick för
motståndarnas svagheter och med stöd av
anekdoter och främst
komprometterande brev och dokument, som han
erhållit under sin gunstlingstid, på ett
försåtligt sätt tecknade tidens
politiska händelseförlopp, intriger ocli
personligheter, både "de frånvarande"
och "de närvarande". Sina giftiga och
uppseendeväckande avslöjanden
fortsatte han i den serie månadshäften,
som han i jan. 1838 började publicera
under titeln "Ställningar och
förhållanden behandlade i bref". Redan i
februarinumret framhöll lian på ett
ytterst elakt sätt, att en militär
befordringsfråga avgjorts genom beslut
på en söndag ocli att konseljen
därmed "brutit snart sagt både emot
Guds och världslig ocli konstitutionell
lag". Det sensationella brevet
föranledde regeringen att två månader
senare åtala C. för majestätsbrott, ocli
efter en rad juridiska oformligheter
och partiska domstolsåtgärder dömdes
C. till tre års fängelse på Vaxholms
fästning. Allmänhetens opposition
mot domen blev stark, och då C. den
19 juli skulle överföras från
stadsliäk-tet till Vaxholm, utbröto i Stockholm
svårartade kravaller, under vilka tre
personer dödades och flera sårades.
C. hade nu blivit landets mest
populära person oeli betraktades på många
håll som dess verklige frihetshjälte.
Regeringen förlorade samtidigt en
stor del av ständernas förtroende, och
vid 1840 års riksdag stod oppositionen
som segrare. I fängelset skrev C. bl. a.
i sin serie ett brev (1838) mot Bralie,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
