Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Curio, Henrik - Curman, släkt - 1. Curman, Carl - 2. Curman, Calla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Curman
153
Curman
sonius 1647 upprättade filialer i
Stockholm och Uppsala, utsågs C. att
förestå dessa. Han var mestadels
bosatt i Uppsala och inskrevs 1649
vid univ. där. Tryckeriet var dock
föga fruktbärande och nedlades 1659,
varpå C. antog prof. Olof Rudbeck
d. ä:s förslag att i eget namn bli
univ.-bokhandlare ocli -boktryckare.
Han erhöll 1661 k. privilegium med
monopol på boktryckeri i Uppsala och
på all bokhandelsrörelse där och i
Stockholm. Ar 1663 inköpte han
Jans-sonius’ nedlagda tryckeri, som
flyttades från Stockholm till Uppsala, och
tryckte under de följ. åren bl. a.
arbeten av O. Rudbeck, J. Schefferus och
O. Verelius. Då försäljningen likväl
gick dåligt, räckte C:s svaga
inkomster inte till att successivt förnya
typförrådet. Redan 1670 klandrade
univ.-kanislem M. G. De la Gardie
kvaliteten hos C:s tryckalster, och
1672 förklarade han, att "det haver
länge varit klagat både av höge och
låge, huru elakt tryck han bruker i
allt diet han upplägger, ocli nu så
utnött, att ingen snart kan läsat".
C:s mycket dåliga ekonomiska
ställning tillät dock ingen nämnvärd
förbättring, och 1675 dömdes han av
univ:s konsistorium för
försumlighet tjänsten förlustig. Icke mindre
än tio år fördes denna process med
största hätskhet, och då hovrätten
1685 fastställde avsättningen,
fortsatte C. sin boktryckarverksamhet i
Rudbecks tjänst. Denne hade blivit
C:s svåger och under hela
rättegången varit hans stridbare
förespråkare. I ett tryckeri i Rudbecks hus
tryckte C. under sina sista levnadsår
flera av stormaktstidens mest berömda
verk, däribland Rudbecks "Atlantica".
— C. ägde en omfattande bildning
och stora språkkunskaper; han
behärskade utom latin, grekiska och
hebreiska sju levande språk. —- Gift
1671 med Disa Jakobsdotter Rudbeck.
Curman, gammal sv. ryttare- ocli
rusthållaresläkt från Östergötland,
vars äldste kände medl. var kornetten
Hindrich Churländer (f. omkr. 1585,
† omkr. 1644). År 1628 donerade
Gustav II Adolf kronogården Tuna i Nykil
i Östergötland till "hans trotjenare,
korporalen på ett kompani östgöta
ryttare, Hindrich Churländer för
flitig och trogen tjänst". Förläningen
förnyades senare för hans
efterkommande, och gården innehades av
släkten i 250 år. Namnet C. antogs
av Hindrich Churländers son Grels
(Gregorius) Hindersson (f. 1634, †
1706), som själv eller genom
sönerna rustade som ryttare för sin
gård ocli var riksdagsman och
deputerad i Stora kommissionen 1680.
Fyra av hans tio söner stupade
under krigen i Livland och Kurland;
endast yngste sonen Bengt Grelsson
C. (f. 1683, † 1737) överlevde
föräldrarna och blev rusthållare på Tuna.
Med dennes sonsöner, bröderna
Hindrich C. (f. 1741, † 1820) och Samuel
C. (f. 1749, † 1S24), delade sig släkten
i Tunagrenen och Alorpsgrenen, av
vilka den förra utgick på svärdssidan
1798. Från en son till Samuel C. till
Alorp, löjtnanten vid
Ståndsdrabant-corpsen Johan Peter C. (f. 1773, †
1849), härstamma alla nu levande
släktmedl. En sonson till Johan Peter
C. var läkaren Carl C. (C. 1), som i
sitt gifte med Calla Lundström (C. 2)
blev far till riksantikvarien Sigurd C.
(C. 3).
1. Curman, Carl Peter, anatom,
balneolog, f. 8 mars 1833 i Sjögestads
skn, östergötl. län, † 19 okt. 1913 i
Stockholm. Föräldrar: lantbrukaren
Samuel Johan C. och Maria Carolina
Strömberg. — Sedan C. 1853 blivit
student i Uppsala, studerade han
samtidigt medicin ocli konst. Han var
extra elev vid Konstakad. 1856—60,
blev med. lic. i Stockholm 1864 och
verkade 1869—1902 som prof. i
plastisk anatomi vid Konstakad., där han
dessförinnan i flera år undervisat i
ämnet. Han var vidare 1880—98
docent i balneologi och klimatologi vid
Karol. inst. — C. kan kallas skaparen
av de moderna varmbadhusen i
Sverige. Han var 1859—87 läkare och
intendent vid Lysekils badanstalt
ocli planerade själv den stora
badorts-anläggning, som 1864 började
uppföras därstädes, ett verk, för vilket
han fått största erkännande. Han
planerade och ledde uppförandet av
stora badanstalter runtom i Sverige,
särskilt i Stockholm: Malmtorgsbadet
1868 och Sturebadet 1885, i vissa
avseenden ledande i Europa. C. införde
talrika medicinska badformer jämte
massagebehandling; som sakkunnig
i hygieniska och balneologiska frågor
Calla Curman.
ägde han internat, namn. — C. liade
ett utbildat sinne för konst, varom
även hans av samtiden mycket
beundrade hus i Stockholm och hans
storslagna villa i Lysekil vittnade.
Hans och hans maka Calla C:s (C. 2)
gästfria hem i Stockholm var en
samlingspunkt för konstnärer,
vetenskapsmän, skalder och förf. ocli
tryckte i viss mån sin prägel på
huvudstadens kulturella liv under
1880-och 1890-talen. De "curmanska
mottagningarna" åtnjöto stort anseende.
— C. innehade många hedersuppdrag
och blev 1S79 med. hedersdr i
Köpenhamn samt 1884 hedersled, av
Konstakad. — Gift 1878 med Calla
Lundström (C. 2). P. H. T.
2. Curman, Calla, f. 12 nov.
1850 i Jönköping, † 2 febr. 1935 i
Stockholm. Föräldrar: godsägaren
Carl Frans Lundström och Sofie
Malmberg. — C., som ägde
omfattande kulturella oeh sociala intressen,
skötte på ett glansfullt sätt
värdinnans uppgift vid de i hennes ocli
hennes make Carl C:s (C. 1) hem
anordnade mottagningarna och
ägnade därvid sitt intresse särskilt åt
musikprogrammen. År 1897 utgav
hon under pseud. Eli Rhem ett häfte
egna kompositioner. Hon var led. av
styr. för Handarbetets vänner 1880
—1904 och stiftade 1885
Sällskapet Nya Idun, vars nämnd hon
tillhörde" 18S5—1912. Åren 1898—1900
var hon led. av styr. för Stockholms
första läsestuga (på Kungsholmen),
och 1906—13 var hon ledare för fören.
Fyrväpplingen bland lantarbetares
barn i Uppland. C. nedlade ett
betydelsefullt arbete för
utlandssvenskarna och var led. av lokalstyr. i
Stockholm för Riksfören. för
svenskhetens bevarande i utlandet 191S—24
(hedersled, där från 1928). Bland C:s
många donationer till mus., fören.
och institutioner märkes ett gåvobrev
Carl Curman,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
