Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 4. De la Gardie, Magnus Gabriel - 5. De la Gardie, Maria Euphrosine - 6. De la Gardie, Marie Sophie
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De la Gardie
235
De la Gardie
höjdes till riksdrots, en post av högre
rang men av mindre politisk
betydelse. Under 1680 års riksdag föredrog
D. att vistas på landet. Med 16S2 var
hans politiska roll slut. Hårt drabbad
av förmyndarräfsten och reduktionen
fick D. jämte sin gemål av nåd för
livstiden behålla de skuldbelastade
egendomarna Venngarn och
Höjentorp. Den forne magnatens sista år
präglades av relativ fattigdom. I
kampen mot de växande svårigheterna,
vilka kunde ha burits med större
värdighet och mindre ynkan, sökte han
gärna tröst i religiösa betraktelser ocli
filosofiska maximer. — Hur kritiskt
D: s gärning som statsman än
bedömts, möter hos alla forskare en
samstämmig uppskattning av hans
insats som kulturfrämjare. Fåhraeus
betecknar honom som "Sveriges
främste mecenat i alla tider". Som
univ.-kansler brast han visserligen i
ekonomiska beräkningar, visade
benägenhet för gunstlingsystem och
blandade sig obetänkt och partiskt i de
akademiska ärendena och
intrigerna. Men han hjälpte fra-m unga
begåvningar, främst av alla Olof
Rudbeck, omhuldade det vetenskapliga
studiet genom frikostiga bidrag, lät
på egen bekostnad trycka många
lärda verk, förskaffade univ. flera nya
institutioner och medverkade livligt
till att förbättra undervisningen,
särskilt i de tidigare missgynnade
naturvetenskapliga ämnena. Hans
kanslerstid inledde en storhetstid i univ:s
historia. Till Uppsala univ.-bibl. gjorde
lian 1669 en donation av 65 delvis
högst dyrbara handskrifter, bl. a.
Codex argenteus. Stor förtjänst
inlade D. om fornforskning och
forn-vård. Han lät inrätta en professur i
antikviteter 1662, och genom
upprättandet av Antikvitetskollegiet 1667,
målmedvetet insamlande av
handskrifter och böcker, fridlysning och
organiserad undersökning av
fornminnen satte han fart ocli system i de
historiskt antikvariska studierna. D:s
mecenatskap omfattar så gott som
hela den samtida sv. kulturvärlden.
I än högre grad gynnade han som
periodens störste byggherre de
bildande konsterna. Hans smak var
tydligt franskt orienterad, men lian kom
även att gagna en inhemsk
konstodling. Hans byggen blevo plantskolor
för inhemska konstnärer, och flera av
D:s byggnadsverk räknas bland den
sv. arkitekturens yppersta skapelser.
Bland slottsbyggnadsföretagen
märkas Mariedal, Höjentorp, Kägleholm,
Ekholmen, Läckö, Venngarn,
Jakobs-dal (nuv. Ulriksdal), Karlberg och
det av D:s fader uppförda
"Makalös" i Stockholm, som ombyggdes.
Särskilt äro de fyra slotten Venngarn,
Maria Euphrosine De la Gardie. Målning
(detalj) av H. Münnichhoven (Gripsholm).
Karlberg, Läckö och Mariedal ståtliga
minnen av D:s storstilade
byggnadsverksamhet. Närmare ett 40-tal
kyrkor lät D. ombygga eller restaurera.
Vid Varnhems klosterkyrka, som D.
låtit restaurera, påbörjade han De la
Gardieska gravkoret (fullbordat 1712).
I övrigt må nämnas
restaureringen av kyrkorna i Lidköping, Mellby,
Otterstad, Sunnersberg, Solna, Eggby,
Veckholm (även försedd med ett
vackert gravkapell), Torsö och Husaby.
Bland de många framstående
konstnärerna och konsthantverkarna i D:s
tjänst märkas fransmännen
arkitekten Jean De la Vallée, skulptörerna
J. B. Dieussart, A. C. Lamoureux,
Henri De la Vallée, målaren N. de
Val-lari; holländarna målarna II.
Mün-niclihofen och J. de Coeur; tyskarna
arkitekten N. Tessin d. ä., målarna
J. Hammer och J. Hirtz och
skulptörerna G. Baselaque och H.
Lichten-berg. Bland svenskar, som
engagerades i Dis företag, möta målaren och
bildhuggaren Johan Werner,
bildhuggarna Hans Schwartz, Markus
Ger-ling och Karl Hebbel; målarna
Anders Lingh, Johan Aureller d. ä.,
Henrik Köpke och Måns Carlinus;
byggmästarna och arkitekterna Frans
Stiemer, Hans Stenhuggare, Lars
Skragge och Arvid murmästare. —
Gift 1647 med pfalzgrevinnan Maria
Euplirosine (D. 5), dotter till
pfalz-greven Johan Kasimir av
Zweibrucken och Karl IX :s dotter
prinsessan Katarina. — Litt.: A. Hahr,
"Konst och konstnärer vid M. G. D:s
hof" (1905); G. Wittrock, "Carl X
Gustafs testamente" (1908);
densamme, "Bremiska hären och
subsidiefrågan i Karl XI :s förmyndares
utrikespolitik" (Hist. tidskr." 1913);
densamme, "Karl XI :s förmyndares
finanspolitik" (1—2, 1914—17); B.
Falilborg, "Sveriges förbund med
Frankrike 1672" (1932); densamme,
"Sveriges yttre politik 1660—1664"
(1935); R. Fåhraeus, "M. G. D."
(1936); A. Munthe, "Joel
Gripen-stierna" (1941). B. T.
5. De la Gardie, Maria
Euphrosine, grevinna, f. 9 febr.
1625 på Stegeborg i ö. Ny skn,
öster-götl. län, † 24 okt. 1687 på Höjentorp,
Eggby skn, Skarab. län. Föräldrar:
pfalzgreven Johan Kasimir av
Zweibrucken, hertig av Bajern, och
Katarina, f. prinsessa av Sverige. Om
D:s ätt se Pfalziska ätten. — D.
uppfostrades i Sverige, där hennes
föräldrar efter hennes födelse
ständigt uppehöllo sig; en tid åtnjöt hon
undervisning tills, med den omkr. två
år yngre drottning Kristina, vars
uppfostran leddes av D:s mor,
Gustav II Adolfs halvsyster. Ett frieri
från greve Henrik av Nassau avslogs
av D:s fader 1645 efter två års
tvekan, men redan s. å. blev hon efter
drottningens ingripande trolovad med
Kristinas gunstling, den unge
översten för Livgardet greve Magnus
Gabriel D. (D. 4), och två år senare, efter
brudgummens återkomst från sin
franska ambassad, firades bröllopet
på Stockholms slott med stor
högtidlighet, fem dagars gästabud,
ringränning och tornerspel. D. åtnjöt
Kristinas förtroende särskilt under
den tid, då hennes bror, pfalzgreven
Karl Gustav, friade till drottningen,
ocli hörde även senare till hennes
närmaste krets, tills Magnus Gabriel
D. 1653 föll i onåd och makarna
lämnade hovet. Sedan Karl Gustav
efter Kristinas abdikation bestigit
Sveriges tron, voro makarna på grund
av Magnus Gabriel D:s
tjänstgöring i östersjöprovinserna skilda
under långa tider, och D. residerade
mestadels ensam på godsen
Höjentorp eller Ekholmen eller i palatset
Makalös i Stockholm. Efter brodern
Karl Gustavs död förmörkades D:s
liv i hög grad genom reduktionen, som
trots den nära släktskapen med Karl
XI, D:s brorson, drabbade D. och
hennes familj synnerligen liårt. Andra
hemsökelser följde: fem av D:s elva
barn dogo under åren 1661—72, och
blott tre av barnen överlevde henne,
men äktenskapet synes ha varit
lyckligt, och trofast stod D. under alla
prövningar vid sin makes sida.
6. De la Gardie, Marie 8ophie,
grevinna, f. 1627, † 22 aug. 1694 i
Stockholm. Syster till D. 4. — D.
mottog under uppväxtåren särskilt
av den högt begåvade och
företagsamma modem Ebba Brahe starka
intryck, som blevo bestämmande för
hennes livsriktning. Hon förmäldes
vid sexton års ålder 1643 med
rikskanslern Axel Oxenstiernas brorson,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
