Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 6. De la Gardie, Marie Sophie - 7. De la Gardie, Jacob Casimir - 8. De la Gardie, Pontus Fredrik
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
De la Gardie
236
De la Gardie
Marié Sophie De la Gardie. Målning 1643
(detalj) tillskriven J. H. Elbfas.
friherre Gustaf Oxenstierna, då
guvernör i Estland. Sedan makarna
under några år residerat i Reval,
återkallades Gustaf Oxenstierna 1645 för
att inträda i rådet men avled redan
1648. Efter hans död utnämndes D.
av drottning Kristina till
hovmästarinna samt 1651 till
överliovmäs-tarinna. För att trygga D:s
ställning vid hovet inför rangtvister,
särskilt den gamla kontroversen, om
damernas börd eller deras giftermål
skulle bestämma deras rang,
upphöjdes maken 1651 postumt till greve
Oxenstierna af Croneborg. D. åtnjöt
redan ett så stort anseende som
af-färsduglig kvinna, att även
förvaltandet av hennes två döttrars stora
förmögenhet helt överlämnades åt
henne. Under 1650-talet delade D. sin
tid mellan hemmet, hovet och
egendomarnas skötsel, men efter några års
sjuklighet i början av 1660-talet och
en längre rekreations- och studieresa
1664 tog affärslivet hennes
uppmärksamhet nästan helt och hållet i
anspråk. På sina väldiga domäner, som
ökats avsevärt genom arvet efter
fadern 1652, kom hon att utveckla en
rastlös verksamhet. Centrum i D:s
egendomskomplex utgjordes av
säteriet Tyresö i Södertörn, som hon
erhållit ss. morgongåva och som var
hennes egentliga hem. Från Tyresö
ledde hon den centrala förvaltningen
av sina jordagods, som voro spridda
över hela riket, bl. a. i Uppland,
Södermanland, Östergötland,
Småland och Skåne; betydande
besittningar hade hon även i Pommern och
icke minst i östersjöprovinserna, där
lion ägde gods i Ingermanland,
Estland ocli Livland. D. uppsatte
noggranna instruktioner för sina fogdar
och förvaltare. Hon företog på sina
gods betydande nybyggnader och
reparationer, intresserade sig för träd-
gårdsskötsel och trädplanteringar och
strävade ivrigt att förbättra
jordbruket samt att införa utländska
kreatursraser; på senare år ägnade
13. emellertid mesta intresset åt
industriella företag av olika slag, bl. a.
stenkolsbrytningen i Skåne. D.
inköpte 1667 säteriet Krapperup i
Malmöh. län samt en rad större och
mindre gårdar, där stenkolsgruvor
resp. stenkolsfyndigheter funnos.
BL a. förvärvade lion en gruva vid
Pålsjö, varifrån lion försåg fyrarna
vid Nidingen i Halland, Kullen och
Falsterbo med stenkol. D. anskaffade
verktyg, upptog nya schakt, erhöll
1672 privilegium att inrätta fyrar
även på Ölands n. och s. udde och
började även exportera stenkol; under
det 1676 utbrytande skånska kriget
måste gruvorna emellertid läggas ned.
D:s mest bekanta insats på det
industriella området gällde klädesfabriker
vid Tyresö. Hon köpte 1663 en
stamp-och valkkvarn i Vättingeström,
erhöll följ. år privilegium på ett
vant-makeri ocli började 1665 uppbygga
en klädesfabrik, förenad med spinneri
och färgeri. D. införskrev
vrkeskun-niga hantverkare och uppdrev i
början av 1670-talet tillverkningen till
30 OOO alnar kläde om året. Större
delen av produktionen levererades till
de sv. trupperna i
östersjöprovinserna och i de förra danska provinserna.
Bland de övriga industriella företag,
som D. anlade vid Tyresö, märkas ett
oljeslageri och ett pappersbruk. D.
var även intresserad i några av de
handelskompanier, som bildades
under Kristinas regering, byggde egna
fartyg och drev en stundom betydande
exporthandel, bl. a. med spannmål,
ull och timmer. På grund av
förluster under det skånska kriget och
på kompanierna, genom oredliga
förvaltare och olyckliga processer samt
andra motgångar var D:s ekonomiska
läge redan i liög grad försämrat, då
hon genom reduktionen förlorade
större delen av sin kvarvarande
förmögenhet. — Litt.: Ellen Fries,
"Svenska kvinnor" (1920).
7. De la Gardie, Jacob C
asi-m i r, greve, militär, f. 3 febr. 1629 i
Stockholm, † 7 okt. 1658 utanför
Köpenhamn. Bror till D. 4 och D. 6. —
D. erhöll en omsorgsfull uppfostran,
inskrevs vid univ. i Uppsala 1640 ocli
reste till Frankrike 1646 som
ambassadkavaljer, vistades vid hovet i Paris
och gjorde sina första militära rön
vid belägringen av Dunkerque 1646.
Efter resor i Frankrike, Italien ocli
Tyskland återvände han liem 1650 ocli
blev s. å. överste först för Dalreg. ocli
sedan för Livgardet samt spelade en
mycket framskjuten roll i hovlivet.
Han blev generalmajor och överkam-
marherre hos drottningen samt
krigsråd och riksråd 1653. I rådet talade
han för krig mot Polen. Han vann
därefter krigarära i Livland,
Preussen och Polen, blev generallöjtnant
1656 och förde befälet närmast under
konungen vid arméns marsch från
Preussen till Holstein. Han anförde
mellersta stormkolonnen mot
Fredriksodde 1657, förde befälet över
infanteriet vid tåget över Lilla Bält
och var därefter generalguvernör och
militärbefälhavare över Fyen våren
1658 samt blev general s. å. I andra
danska kriget ledde han infanteriet
vid belägringen av Köpenhamn och
stupade där för en kanonkula. — Gift
1653 med friherrinnan Ebba Sparre
(se denna). T. D.
8. De la Gardie, Pontus
Fredrik, greve, militär, ämbetsman, f.
4 okt. 1630 på Runsa, Eds skn,
Stockholms län, † 9 okt. 1692 i Stockholm.
Bror till B. 4, D. 6 och D. 7. — D.
inskrevs vid tio års ålder vid Uppsala
univ. och reste 1652—55 utomlands.
Han förde vid polska krigets utbrott
1655 befäl över ett av honom värvat
reg. ocli förordnades 1657 att i
överstens frånvaro kommendera den
hemmavarande delen av Upplands reg. till
häst. Under danska kriget 1658
värvade D. trupper, utnämndes till överste
för Upplands reg. till häst och
innehade denna befattning till fredsslutet
1660. Han deltog i riksdagen s. å., var
därunder bl. a. led. av utskottet över
regeringsformen, vistades under de
närmaste fyra åren i Tyskland och
utnämndes efter hemkomsten 1664
till generalmajor av kavalleriet,
överbefälhavare i Skåne och kommendant
i Malmö. Han förordnades 1665 till
v. guvernör i Skåne ss.
ställföreträdare för generalguvernören Gustaf
Banér, kallades till riksråd 1666 och
blev generallöjtnant av kavalleriet
ocli kommissarie i Reduktionskolle-
Pontus Fredrik De la Gardie. Målning (detalj)
av M. Mijtens d. ä.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
