Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Desideria - Desmarées, Georg - Desprez, Louis Jean
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Desmarées
252
Desprez
från Korsika fördrivna familjen
Bonaparte. D:s äldre syster Julie gifte
sig 1794 med Joseph Bonaparte, ocli
s. å. blev D. bekant med Napoleon.
Någon formell förlovning kom aldrig
till stånd, men Napoleons känslor för
D. återspeglas i hans romanutkast
från 1795, "Clisson et Eugénie". Efter
Napoleons giftermål 1796 med
José-phine de Beauharnais ocli sin faders
död vistades D. tills, med sin syster
ocli svåger i Genua och därefter en
kortare tid i Rom. I början av 1798
bosatte hon sig i Paris. Där mötte hon
generalen Jean Baptiste Jules
Bernadotte, sedermera konung Karl XIV
Johan, vid vilken lion vigdes 17 aug.
s. å. Hennes enda barn, sedermera
konung Oscar I, föddes 4 juli 1799.
Trots sina nära förbindelser med
Napoleon kom Bernadotte tidigt i
konflikt med honom. Att motsättningen
icke fick allvarligare konsekvenser
var till stor del D:s förtjänst, och
Napoleon liar själv meddelat, att det var
hans tillgivenhet för D., som var
orsaken till att han vid tre olika tillfällen
skonade hennes makes liv.
Motsvarande skäl kanske också medverkade, då
lian upphöjde Bernadotte till marskalk
1804 och till furste av Ponte Corvo
1806. År 1810 reste Bernadotte ss.
nyvald sv. tronföljare till Sverige, och
efter att i det längsta ha uppskjutit
avgörandet begav sig även D. tills, med
sin son från det lysande parislivet
och anlände till Stockholm i jan. 1811.
Hon trivdes emellertid icke med de
sv. förhållandena utan återvände i
juni 1811 till Frankrike, där lion —
trots landets skiftande öden och
därmed en tidvis tämligen vansklig
ställning för henne själv —
kvarstannade, även sedan hon i febr. 1818
blivit drottning. Först i juni 1823
anlände hon till Stockholm och blev där
föremål för ett entusiastiskt
mottagande. I Stockholms Storkyrka
kröntes lion till sv. drottning 21 dec.
1829. Sina år i Stockholm och på
änkesätet Rosersbergs slott i Uppland
tillbringade D., som aldrig lärde sig
svenska, i relativ tillbakadragenhet,
men hennes originella levnadssätt,
som bl. a. gjorde dagen till natt och
omvänt, gav stoff till en mångfald
anekdoter. För sin mildhet och
välgörenhet var hon avhållen i vida
kretsar. —- D:s stoft jordfästes enligt
katolskt ceremoniel 10 jan. 1861 och
gravsattes följ. dag i
Riddarholmskyrkan.— Litt.: C. Bearne, "En
drottning från Napoleons hof" (sv. övers.
1906); F. von Dardel, "Minnen" ocli
"Dagboksanteckningar" (1911—20);
U. Bränder, "Bernadotternas
stammoder intime" (1923); T. T:sonHöjer,
"Carl XIV Johan. Den franska tiden"
<1939). R. A.
Georg Desmarées. Självporträtt (detalj) 1723.
Desmarées[demarë’], Georg,
porträttmålare, f. 27 okt. 1697 i
Stockholm, † 3 maj 1776 i Munchen.
Föräldrar : bruksförvaltaren Jean D. och Sara
Meijtens. — D. kom redan vid tretton
års ålder i lära hos sin släkting M.
Meijtens d. ä., på vars ateljé han
arbetade i omkr. fjorton år (1710—24). I
likhet med flertalet av Meijtens’ övriga
elever begav han sig efter slutad
lärotid på en studieresa till utlandet,
vilken för hans del skulle komma att vara
hela livet. Han uppehöll sig en längre
tid i Amsterdam, varpå lian i
Nürnberg bevistade Ritareakad:s
undervisning, som leddes av J. D. Preissler
i J. von Sandrarts anda. Där gjorde
han också bekantskap med J.
Kupetz-ki, vars inflytande kan spåras långt
fram i D:s konst. Italien var
emellertid målet för hans färd, och 1725 kom
lian till Venedig och följ. år till Rom,
där han kamperade tills, med sina
vänner från Stockholm C. Hårleman
och J. C. Hedlinger. Där besökte lian
den franska akad. men lär ha råkat
i en teologisk dispyt med katoliker
på ett värdshus och tillråtts att
uppsöka ett för en reformert protestant
mera passande land. Över Venedig
återvände lian till Nürnberg 1727,
flyttade följ. år till Augsburg och
kallades slutligen 1730 till München,
där han redan året därpå uppnådde
titel och ställning som "kurfurstlig
hovmålare". Med undantag för
talrika vistelser vid kringliggande hov,
ss. de i Kassel, Köln och Mainz,
stannade han där till sin död. Före sitt
giftermål 1731 övergick han till
katolicismen. — Redan före sin avresa
från Sverige skall D. ha förfärdigat
icke mindre än 128 porträtt, en
pro-duktionstakt, som förklarar, att han
under sina studieår kunde livnära sig
på sitt yrke, och som lian för övrigt
tycks lia hållit i stort sett livet ut.
Det med rätta mest berömda av de sv.
porträtten, amiralskan Appelboms i
Nat. mus., är emellertid inte typiskt
för D:s stil under sverigetiden. I sin
förnämt enkla, skenbart vardagliga
uppställning och sin lugna
färghållning avviker det väsentligt från
huvudmassan av produktionen, som går
i den fransk-barocka stilen à la
Rigaud och Largillière med tämligen
schablonmässiga arrangemang och en,
särskilt i damporträtten, föga
individualiserad skönhetstyp som ideal.
Efter mötet med Kupetzkis
hänsynslösa realism tar D. bättre ut sina
möjligheter till levande
karakterisering av modellerna, från besöken i
Venedig för han med sig en varmare
kolorit, och av holländarna lär lian
sig att begagna klärobskyren. Ett
ypperligt ex. på D:s stil, när den nått
full mognad, är porträttet av J. Fi’.
Beich (1744, Germanisches Mus.,
München). Bilden av J. Arckenlioltz i
Uppsala univ. ger också en god
föreställning därom (1753). Omkr. mitten
av 1740-talet inträffar en ganska
märklig förskjutning i den bortåt
femtioårige mästarens stil. Det
förefaller, som om lian under sin vistelse
i Köln vid den tiden skulle lia
kommit i kontakt med det franska
rokoko-måleriet, ty lians färg ljusnar,
damporträtten få ett drag av koketteri,
och han fogar gärna in ett
musikaliskt element i bilderna. Som ex. kan
nämnas porträttet av J. G. Winter i
Alte Pinakothek, München (omkr.
1750). Utom den långa rad av stora
paradporträtt, som D. levererade åt
sina furstliga beställare, och de mer
eller mindre borgerliga bilder han
hann med vid sidan av sin hovtjänst
målade lian även miniatyrer, en konst,
som han skall lia odlat redan under
sverigetiden. Då han inte signerade
dem, är endast ett fåtal med
säkerhet känt, och de förändra knappast
bilden av hans konstnärskap. Inte
heller de religiösa målningar lian
utförde för en del bayerska kyrkor öka
lians ära. Samtida vittnesbörd ge vid
handen, att D. var en godhjärtad och
älskvärd, stundom naiv människa. —
Gift 1731 med Barbara Marié
Sehuh-bauer. — Litt.: C. Hernmarck, "G. D."
(1933). Th. N.
Desprez [deprë’], Louis Jean,
arkitekt, målare, gravör, f. 1743 (döpt
28 maj) i Auxerre, Frankrike, † 19
mars 1804 i Stockholm. Föräldrar:
perukmakaren Louis Mathieu D. och
Perrette Bourbon. — Vid ganska unga
år skickades D. till Paris, där lian
arbetade lios arkitekten J. Fr. Blondel
och studerade vid arkitekturakad. (fr.
o. m. början av 1760-talet). År 1776
erhöll han "Prix de Rome". Kort efter sin
ankomst till Rom följ. år blev D., som
redan under paristiden varit en flitig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
