Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Djurklou, Nils Gabriel - Djurson, se Diurson - 1. Djurström, Erik Wilhelm - 2. Djurström, Charlotta - Dobblare (Dublar), Nils - Dohlman, Gösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Djurson
268
Dobblare
Charlotta Djurström. Teckning (detalj) av
Maria Röhl (Kungliga biblioteket).
lios drottning Lovisa Ulrika, och lian
fick under denna tjänstgöring rika
tillfällen att fördjupa sina studier på
de områden, som lågo honom
närmast om hjärtat. Ss. Vitt. akad:s
antikvitetsintendent företog lian 1866—
70 resor i Värmland, Västergötland
och Småland, varunder lian, samtidigt
som han gjorde värdefulla
undersökningar och uppteckningar, överallt
sökte intressera befolkningen för dess
hembygds traditioner och
fornlämningar. Hans anteckningar från dessa
färder lia icke blivit tryckta, men
intressanta resultat av hans
forskarmödor äro folklivsskildringarna "Från
Vermlands finnskogar" (1873),
"Un-narsboarnes seder och lif" (1874) samt
"Lifvet i Kinds härad i
Vestergötland i början af sjuttonde
århundradet" (1885). Utomordentlig
popularitet nådde de av Carl Larsson
illustrerade "Sagor oeli äfventyr, berättade
på svenska landsmål" (1883), där D.
visar sig vara en ypperlig
sagoberättare. — Efter 1870 ägnade sig D.
företrädesvis åt arkivforskningar och
kom att särskilt som genealog och
personhistoriker nå långt. Av hans
arbeten inom detta område må
nämnas "Om Göran Månssons till
Bolms-näs jordebok" (1879), "Bidrag till
Svenska frälsets historia under
medeltiden" (1—3, 1878—91) samt "Jöns
Gerekesson, ärkebiskop i Uppsala
1408—1421" (Hist. tidskr. 1894). —
Även i det praktiska livet gjorde
D. betydelsefulla insatser. Sålunda
var han en av de ledande i arbetet på
Hjälmarens och Kvismarens
sänkning, för vilket företag lian gjorde
stora ekonomiska uppoffringar. År
1883 blev D. tf. domänintendent i
Örebro län, och 1894—99 var han ordf. i
Örebro läns hushållningssällskap. D.
blev led. av Vitt. akad. 1872 och av
Lantbruksakad. 1888 samt erhöll k.
priset av Sv. akad. 1900. Vid
Köpenhamns univ:s jubelfest 1879 blev han
fil. hedersdr. — Gift 1863 med Hedvig
Nathalia von Hennigs. A. A.
Djurson, se Diurson.
1. Djurström, Erik Wilhelm,
skådespelare, teaterdirektör,
översättare, f. 22 febr. 1787 i Stockholm, †
17 sept. 1841 i Jönköping. Son till
regeringsrådet, sedermera lagmannen
Erie Wilhelm Strandberg. — D.
genomgick Stockholms storskola, blev
student och började sin teaterbana
vid Carl Wildners trupp. Han
tillhörde sedan F. W. Stålbergs
sällskap och ledde efter dennes död 1819
några år detsamma för lians änkas
räkning. Då hon avled 1824, övertog
D. sällskapet, till en början med J. J.
Askerbom och P. N. Ljungdahl vid sin
sida. —- D. var en fint bildad man med
förnäm estetisk och musikalisk smak,
mindre betydande som skådespelare
än som teaterledare. Med sitt
sällskap inledde han en ny epok i den sv.
landsortsteaterns historia samt var
den förste att (i egen sv. tolkning) på
sv. scen introducera flera betydande
skådespel, ss. Schillers "Orleanska
jungfrun", Calderons "Livet en dröm"
och von Kleists "Katarina av
Heil-bronn". Han var dessutom en
utomordentlig och produktiv översättare
för teatern; i "Dramatisk
blomsterkrans" (1—4, 1828—31) samlade han
de bästa av sina övers. — Gift 1)
med skådespelerskan och dansösen
Charlotte Sandberg, i. 1785, † i kolera
1834 i Jönköping; 2) med
skådespelerskan Hedvig Charlotta D., i.
Hoffman (D. 2). A. L.
2. Djurström, Hedvig
Charlotta, f. Hoffman, skådespelerska,
f. 14 maj 1807 i Kalmar, † 19 maj
1877 i Norrköping. — D. började sin
teaterbana 1827 vid Djurströmska
sällskapet, där hon snart blev den
förnämsta skådespelerskan och direktörens
maka. Hon var den första som på
sv. scen spelade titelrollen i Schillers
"Orleanska jungfrun", och till hennes
mera bemärkta roller hörde dessutom
Margareta Vasa i Kellgrens "Gustaf
Vasa", Susanna i Beaumarchais’
"Figaros bröllop", Walborg i
Oehlenschlägers "Axel och Walborg" och
titelrollen i von Kleists "Katarina av
Heilbronn". Efter sin makes död
tillhörde D. först L. E. Elfforss’ och
sedan C. G. Hesslers sällskap samt var
i slutet av 1850-talet anställd vid
Ladugårdslandsteatern i Stockholm.
Birger Schöldström skriver om D. (i
"Europas konstnärer"), att hon "äfven
under de senare ären af sin sceniska
bana var en prydnad för teatern
genom sitt, oaktat en viss gammaldags
patos, anslående spel, ståtliga gestalt
och spår efter en i ungdomen ovanlig
fägring". År 1S64 lämnade hon scenen
och bosatte sig i Norrköping. — Gift
med skådespelaren och teaterdir. Erik
Wilhelm Djurström (D. 1). A. L.
Dobblare (Dublar), Nils,
krigs-hövitsman, † i juli 1570 vid Leal i
Estland. Han tillhörde en släkt av
troligen skotskt ursprung. — D. var 1553
—55 rotmästare vid
Stockholmsfäni-kan och under ryska kriget vid Hans
Krafts Smàlandsfänika, blev chef
för den nyorganiserade Jämtefänikan
1565 och förde fänika i Estland 1568.
Han återkom till Stockholm s. å. och
var chef för en fänika bland
konungens trupper vid statsvälvningen i sept.
Åren 1568—69 var han fogde på Lode
i Estland. — Sedan Erik XIV avsatts
1568, misstrodde Johan III
befälhavaren på det nyss erövrade Revals
slott, Henrik Classon Horn, och ville
genom överrumpling sätta sig i
besittning av fästet. D., som i nov. s. å.
anlänt till Reval, fick i uppdrag att
försöka en stormning, vilken dock
misslyckades. Två år senare
rehabiliterade han sig genom en djärv kupp.
Slottet hade då fallit i händerna på den
äventyrlige Clas Kursell, som varit
livländsk fältöverste i sv. tjänst i
Estland men visat sig opålitlig. Med
tillhjälp av ett par av Kurselis knektar
anställde D. i mars eller april 1570
ett spelparti på slottet, varvid dess
besättning till stor del drack sig
redlöst berusad. I ett obevakat ögonblick
praktiserade sig D. jämte 300
svenskar medelst repstegar in i slottet och
lyckades bemäktiga sig detta.
Kursell dömdes till döden och avrättades.
Vid anfallet mot Leal på sommaren
skall D. enligt krönikan lia stupat.
— Sin största ryktbarhet har D. nått
ss. huvudperson i Gustaf Jansons
livfulla och spännande äventyrsroman
"Nils Dobblare" (1906). Sannolikt
utgör formen av hans efternamn en
erinran om spelpartiet på Revals
slott. H. N., S. L.
Gösta Dohlman.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
