Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dohlman, Gösta - Dohna, ätt - 1. Dohna, Christoff Delphicus zu - 2. Dohna, Friedrich Christoph - d’Ohsson, ätt - 1. d’Ohsson, Ignatius, diplomat, se Mouradgea d’Ohsson - 2. d’Ohsson, Abraham Constantin
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
□öh|man
269
d’Ohsson
Dohlman, Fritz Gustaf (Gösta)
S:son, öronläkare, f. 5 okt. 1890 i
Stockholm. Föräldrar: med. lic. Fritz
Svensson och Agnes Stenberg. —- D.
blev student 1910, med. kand. 1914
och med. lie. 1920, allt i Stockholm,
samt med. dr i Uppsala 1925 och
docent i oto-rhino-laryngologi därstädes
s. å. Efter förordnanden i bl. a.
anatomi, kirurgi och
oto-rhino-laryngologi var han bitr. läkare vid
öronkli-niken i Uppsala 1922—29 och blev
1930 överläkare vid öronkliniken i
Lund samt 1938 förste innehavare av
professuren i oto-rhino-laryngologi
därstädes. Han blev marinläkare av
första graden 1922. •— D. har
företagit flera utländska studieresor, är
medl. av in- och utländska
specialist-fören. samt har utgivit talrika
arbeten, däribland främst undersökningar
över örats jämviktsorgan (labyrinten)
och dess funktion. — Gift 1921 med
Ebba Gustafva Ribbing. P. H. T.
Dohna [då’na], grevlig ätt,
härstammande från den gamla tyska
burggreveätten D., vars äldste med
visshet kände stamfar, burggreve
Heinrich I, 1152 av kejsar Fredrik
Barbarossa belönades med borgen
Dohna (Donin) i sachsiska distriktet
Dresden. Hans ättling i nionde led,
Stanislaus eller Stenzel, burggreve
von D., bosatte sig 1454 i Preussen
och förvärvade bl. a. godset
Karwin-den. Den sv. grenen härstammar från
en sonsons sonson till burggreve
Stanislaus, Christoff Delphicus,
burggreve zu Dohna (D. 1), som 1652
inflyttade till Sverige och slutligen blev
sv. fältmarskalk. Han blev far till
generallöjtnanten burggreve Friedrich
Christoph D. (D. 2). Dennes son,
generalmajoren Carl August D. (f. 1691,
† 1744), introducerades som sv. greve
1720. Med hans sonson, kaptenen vid
Svea livgarde greve August Magnus
Delphicus D. (f. 1763, † 1820), utdog
den sv. ätten på svärdssidan.
1. Dohna,
ChristoffDelphi-cus zu, skrev sig Dohna, burggreve,
greve, fältmarskalk, f. 4 juni 1628 i
Delft i Holland, † 21 maj 1668 i
London. Föräldrar: guvernören över
Oranien Christoff, burggreve och greve zu
D., och grevinnan Ursula von
Solms-Braunfels. — D. tjänstgjorde i den
nederländska armén, begav sig
därefter till Preussen, där hans släkt
ägde stora gods, och kom 1652 till
Stockholm i avsikt att återvinna
släktgods i Livland. Han
kvarstannade emellertid i Sverige, gick följ.
år i sv. tjänst som kammarherre hos
drottning Kristina och överste vid
Livgardet samt blev 1654
generalmajor. Då drottningen lämnade
Sverige, förklädd till "greve D.", D:s
"kusin", var D. en av hennes följesla-
gare. Han deltog sedan i Karl X
Gustavs polska krig, varunder han
avancerade till generallöjtnant 1656 ocli
general 1659. År 1658 blev han v.
guvernör i hertigdömet Bremen. Under
förmyndarregeringen steg lian till
fältmarskalklöjtnant 1665 och
fältmarskalk 1666. Sistn. år utnämndes
D. till ambassadör i Holland, och hans
namn kom därmed att knytas till en
av de mera kända traktaterna i
Sveriges historia, i det lian 1668
undertecknade den s. k. trippelalliansen mellan
Sverige, Holland och England. Han
dog kort därefter och har sin
gravplats i Uppsala domkyrka. — Gift
1658 med grevinnan Anna Oxenstierna
af Korsholm och Wasa. H. N.
2. Dohna, Friedrich
Christoph, burggreve, greve, arméofficer, f.
28 dec. 1663 på Karwinden i Preussen,
† 9 juli 1727 i Wismar. Son till D. 1.
— D. deltog under O. W. von
Königsmarks befäl i kriget mellan Venedig
och turkarna på Morea 1685. Han
trädde i sv. tjänst 1687 och
utnämndes s. å. till sv. envoyé i Wien, där
hans uppdrag främst gällde hertigens
av Holstein strid med danska kronan.
Tre år senare ackrediterades lian lios
kurfursten av Brandenburg. D. var i
sv. militärtjänst 1691—92 och i
sachsisk tjänst som överste 1693—94 samt
blev i preussisk tjänst generalmajor
1695 och generallöjtnant 1700. Åren
1697—1701 var han
brandenburg-preussisk envoyé i Stockholm. Hans
huvudsakliga uppdrag synes dock
endast ha varit att gratulera Karl XII
till tronbestigningen. År 1720 blev
lian sv. generallöjtnant och
utnämndes 1722 till president i Wismarska
tribunalet. — Gift 1) 1685 med sin
kusin grevinnan Louise Antoinette
Dohna, † 1716; 2) 1717 med
grevinnan Eleonora Elisabeth Oxenstierna
af Croneborg. H. X.
Christoff Delphicus zu Dohna. Målning
(detalj) av D. K. Ehrenstrahl (Svea livgarde,
Stockholm).
Friedrich Christoph Dohna. Målning (detalj)
av okänd konstnär.
d’Ohsson [dåså/r|], ätt,
härstammande från Johannes Mouradgea (f.
1703 eller 1704 i Konstantinopel, †
1787 i Smyrna), en armenier, som var
förste tolk i turkiska språket vid sv.
konsulatet i Smyrna. Hans son
Igna-tius Mouradgea (d’0. 1), ministre
plenipotentiaire i Konstantinopel,
adlades 1780 med bibehållet namn och
erhöll 1787 konungens tillstånd att
efter sin farbror till sitt förra namn
lägga namnet d’Ohsson. d’0. l:s
son Abraham Constantin Mouradgea
d’Ohsson (d’0. 2), slutligen sv.
minister i Berlin, upphöjdes 1828 i
friherrligt stånd enligt 37 § R. F. under
namnet d’0. Han slöt själv sin
fri-lierrliga ätt.
1. d’Ohsson, I g natius, diplomat,
se Mouradgea d’Ohsson.
2. d’Ohsson, Abraham
Constantin, före upphöj elsen till
friherre Mouradgea d’01isson, friherre,
diplomat, f. 26 nov. 1779 i Tarapia vid
Bosporen, † 25 dec. 1851 i Berlin. Son
till D. 1. — D. erhöll sin första
undervisning i Paris men följde 1791 sin
fader till Wien och 1793 till
Konstantinopel. År 1798 flyttade han till
Sverige och inskrevs vid univ. i Uppsala,
där lian följ. år avlade kansliex.
D. antogs s. å. som e. o. kanslist i
utrikesexpeditionen och blev 1801
attaché i Paris. År 1805 befordrades
lian till kommissionssekr. i Madrid,
förflyttades 1807 till Berlin, 1808 till
den upproriska regeringen i Spanien
och 1810 till Paris. Sedan han 1811
avancerat till chargé d’affaires,
återkallades D. 1812 efter brytningen med
Frankrike. Under befrielsekriget
användes han på våren och sommaren
1813 för underhandlingar i Schwerin
men inträdde på våren följ. år som
chef för Karl Johans fältkansli. Denna
befattning innehade D. även under
kriget i Norge. Han övergick 1815
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
