Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Dybeck, Richard - Düben, von Düben, släkter - 1. Düben, Andreas - 2. Düben, Gustaf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Duben
286
Düben
han själv kallade den. Texten, "Du
gamla, du friska" ("friska" ändrades
mellan 1857 och 1860 till "fria"), är
hans eget verk, medan melodin, som
enligt D:s egen uppgift hämtats från
hans hembygd, torde stamma från
Tyskland (N. Dencker, " ’Du gamla du
frias" melodihistoria", Musikkultur,
häfte 1—3, 1929). Sången framfördes
första gången 18 nov. 1844 i
Stockholm vid den första av de
aftonunderhållningar med folkmusik, som D. gav
främst i Stockholm under
1840-t. o. m. 1860-talen. Den trycktes första
gången 1845 i J. N. Åhlströms och
P. C. Bomans "Valda svenska
forn-sånger" ocli, med "friska" utbytt mot
"fria", första gången 1865 i D:s
tidskr. Runa. Sedan slutet av 1800-talet
har den allmänt använts som sv.
nationalsång. Till en annan folkmelodi
skrev D. "Mandom, mod och morske
män". —- Västmanlands
fornminnes-fören., den andra i sitt slag i vårt
land, grundades 1861 på initiativ av
D. — En minnessten över D. restes
1917 på den efter honom uppkallade
Dybecksplatsen i Odensvi. — Ogift.
— Litt.: C. Mangård, "R. D.,
romantikern ocli fornforskaren" (1937). S. N.
Düben, vonDüben, släkter. Den
äldste kände stamfadern, Michael D.
(f. på 1520-talet, † efter 1596), var
musiker (ludi moderator) och
rådsför-vant i Lützen. Hans son, organisten
vid S:t Thomaskvrkan i Leipzig
Andreas D. (f. 1558, † 1625), blev far
till Andreas D. (D. 1), som 1620 eller
1621 inkom till Sverige och slutligen
blev hovorganist och k. kapellmästare.
Dennes yngre son Peter D.,
hovkapellist och slutligen ryttmästare, blev far
till karolinen Peter D. (f. 1670, †
1734), som 1707 adlades under namnet
von D. Denna adliga ätt utgick på
svärdssidan med hans sonson,
volon-tären vid Livreg. Per Gabriel von D.
<f. 1765, † 1784). — D. l:s äldre son,
hovkapellmästaren och tonsättaren
Gustaf D. (D. 2), blev stamfar för de
friherrliga och grevliga ätterna von D.
Hans äldste son, hovkapellmästaren
och hovmarskalken Gustaf D. (D. 3),
adlades 1698 med namnet von D.,
upphöjdes 1718 i friherrligt stånd och blev
stamfar till den friherrliga ätten von
D. nr 135. Hans äldre son,
kammarherren och hovkapellmästaren friherre
Carl Gustaf von D. (f. 1700, † 1758),
blev farfars far till kusinerna
botanisten och zoologen friherre Magnus
Wilhelm von D. (D. 10) och läkaren
friherre Gustaf von D. (D. 11). Med D.
11 utslocknade den friherrliga ätten
ron D. nr 135 på svärdssidan. — D.
2:s yngste son, hovmarskalken
Andreas D. (D. 6), adlades 1707 med
namnet von D., upphöjdes 1719 i
friherrligt stånd och blev stamfar för
den friherrliga ätten von D. nr 139.
Till denna ätt räknas även hans äldre
syster Emerentia von D. (D. 4),
drottning Ulrika Eleonora den yngres
gunstling, som jämte sina yngre
bröder 1707 adlades och 1719 upphöjdes
i friherrligt stånd. D. 6 blev far till
presidenten i Kanslikollegium
friherre Joachim von D. (D. 7) och
hovmarskalken friherre Henrik Jacob
von D. (f. 1733, † 1805), som bland
andra barn hade sonen majoren
friherre Anders Gustaf von D. (D. 9),
farfar till ättens nuv. huvudman,
arkitekten i Köpenhamn friherre
August Bror Carl von D. (f. 1861).
-— D. 2: s andre son, riksrådet Joachim
D. (D. 5), som jämte systern
Emerentia D. (D. 4) ocli brodern Andreas
D. (D. 6) 1707 adlades under namnet
von D. och 1719 upphöjdes i
friherrligt stånd, erhöll 1731 efter sin död
grevlig värdighet. Dennes son,
presidenten i Kammarrevisionen greve
Carl Wilhelm von D. (D. 8), blev
far till kammarherren greve Gustaf
von D. (f. 1774, † 1812). Med dennes
sonson, löjtnanten Carl Gustaf von
D. (f. 1838, † 1S76), utslocknade den
grevliga ätten von D. på svärdssidan.
1. Düben, Andreas, tonsättare
och hovkapellmästare, f. omkr. 1590 i
Wurzen, Sachsen, † 7 juli 1662 i
Stockholm. Föräldrar: organisten Andreas
D. och Elisabeth Bessler. — D.
studerade 1609—14 vid Leipzigs univ. och
1614—20 orgelspel och komposition
för J. P. Sweelinck i Amsterdam. År
1620 anställdes D. i sv. hovkapellet,
och 1640 blev lian hovkapellmästare;
lian var därjämte hovorganist
1620—-25 samt senare organist i Tyska
kyrkan från 1625 och dessutom även i
Storkyrkan från 1640-talet. D:s
verksamhet vid hovet kulminerade 1650—
54, då drottning Kristinas
musikintresse medförde en starkt ökad
verksamhet för hovkapellet; från denna
tid härrör säkerligen en rad danser
Andreas Düben. Miniatyr av okänd konstnär.
av D. i Uppsala univ.-bibl., nämligen
3 allemander, 13 couranter, 2
sara-bander samt en bourrée och en branle.
D:s huvudverk äro kantaten vid
Gustav II Adolfs jordfästning 1634,
"Pugna triumphalis", en
körkompo-sition med instrumentalt
ackompanjemang, "Miserere mei", och arian
"Kunde i Svea bygd" ur sorgemusiken
vid Karl X Gustavs begravning 1660.
D:s vokala verk äro hållna i
venetiansk stil. — Gift 1620 med Anna
Maria Gabrielen. P. L.
2. Düben, Gustaf,
hovkapellmästare och tonsättare, f. 1624 i
Stockholm, † 19 dec. 1690 därstädes.
Son till D. 1. — D. studerade troligen
först för sin far och senare för
hovkapellisten C. Zengel samt troligen
även i utlandet. Han torde 1648 ha
blivit organist i hovkapellet samt
blev 1663 hovkapellmästare och
organist i Tyska kyrkan; mot slutet av
1680-talet synes han på grund av
sjukdom eller av andra skäl ha varit
nödsakad att åtminstone delvis lämna
skötseln av sina tjänster åt vikarier.
D. var en stor samlare av musik, och
de "2 kistor, fulla med musikalier",
som sonen Andreas von D. (D. 6) 1733
skänkte till Uppsala univ.-bibl., lia
visat sig innehålla många märkliga
verk, såväl tryckta som handskrivna,
bl. a. kompositioner av Buxtehude,
D:s vän, och Carissimi jämte fem
volymer "Motetti et Concerti", daterade
1663—67 och innehållande 248 verk
av 197 namngivna och 51 okända
tonsättare, huvudsakligen italienska,
tyska och nederländska mästare.
"Dü-benska samlingen" innehåller även
verk av D. själv, ss. vokalverken
"Veni Sancte Spiritus" (1651),
"Ces-sat gaudium" (1660), "Fadher wår"
(1663), "Surrexit pastor bonus" (1664)
och "Miserere", vidare flera arior
samt melodier till Samuel Columbus’
"Odiæ Svethieæ" (1674) jämte några
instrumentalverk, ss. "Sinfonia con
cimbalo e spinetta" (1650) och tre
danser (allemande, courante och
sara-bande); de sistnämnda, troligen från
början av 1650-talet, utgåvos 1942 av
ab. Radiotjänst. -— D:s stil är i
"Fadher wår" tydligt påverkad av den
moderna, italienska stil, som drottning
Kristinas kapellmästare Vincenzo
Al-brici givit prov på under sin vistelse
i Stockholm 1652—54; denne hade
f. ö. 1654 tonsatt just samma sv. text,
vilken tonsättning sannolikt varit
mönster för D. Hans övriga vokalverk
äro eljest mer konventionellt hållna i
en stil, vilken karakteriserats som
"italiensk med tysk anstrykning"
(Norlind). Hans mest betydande verk
äro tonsättningarna av Columbus’
odén, särskilt "Werldenes Fåfängia",
som inom den strofiska visans ram i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
