Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Düben, Gustaf - 3. Düben, Gustaf von - 4. Düben, Emerentia von - 5. Düben, Joachim von - 6. Düben, Andreas von - 7. Düben, Joachim von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Düben
287
von Düben
Emerentia von Düben. Målning (detalj)
möjligen kopia elter D. von Krafft.
sin koncentrerade form och
lidelsefulla kraft torde beteckna en
höjdpunkt i den sv. storhetstidens
musik-skapande. En av hans melodier
användes fortfarande, nämligen till
psalmen nr 120 i 1937 års psalmbok,
"Jesus är min vän den bäste";
ytterligare tvä funno användning i såväl
1697 års koralpsalmbok som
Hæff-ners koralbok. — Gift 1654 med
Emerentia Standaert. P. L.
3. Düben, Gustaf von, före
adlandet Düben, friherre,
hovkapellmästare, hovmarskalk, f. 6 aug. 1659 i
Stockholm, † 5 dec. 1726 därstädes.
Son till D. 2. — D. blev först
kam-marpage 1682 hos kronprinsen och
var 1685—88 anställd i hovkapellet,
där han 1691—1700 var
hovkapellmästare. De åligganden, som voro
förbundna med denna syssla, har han
väl knappast fullgjort; därför talar
även, att Chr. Ritter vid sidan av
honom utnämndes till v. kapellmästare.
Hans huvudsakliga uppgift torde lia
varit ledningen av den unge
tronföljarens lekar, och efter sin
myndighetsförklaring 1697 lönade Karl XII
honom för hans trogna vänskap
genom att 1698 utnämna honom till
hovintendent ocli förläna honom
adelskap. D. följde sedermera konungen
på alla hans fälttåg. Han blev 1712
hovmarskalk och 1718 friherre. —
Gift 1695 med Sara Törne. P. L.
4. Düben, Emerentia von,
före adlandet Duben, friherrinna,
hovdam, f. 24 maj 1669, † 22 mars 1743
i Stockholm. Syster till D. 3. —Genom
sin far fick D. anställning vid hovet
ocli knöts till prinsessan Ulrika
Eleonora som barnpiga och
kammarjungfru, senare som hovfröken och från
1717 som kammarfröken. Jämte sina
yngre bröder blev hon 1707 upphöjd i
adligt och 1719 i friherrligt stånd.
D:s namn är intimt förenat med se-
dermera drottning Ulrika Eleonoras.
Hon var sin härskarinnas ständigt
närvarande förtrogna, rådgivare i
gif-termålsangelägenheter, mellanhand i
politiska intriger och förmedlare av
personliga förbindelser. D. framstår
som en klok, förslagen och ekonomiskt
lagd kvinna. Hon efterlämnade en
avsevärd förmögenhet, delvis
bestående av medel, som Ulrika Eleonora
testamenterat. — Ogift. B. B—é.
5. Düben, Joachim von, före
adlandet Düben, greve, ämbetsman,
f. 22 aug. 1671 i Stockholm, † 30 nov.
1730 därstädes. Bror till D. 3 och D. 4.
— D. ingick 1694 i det k. kansliet
och åtföljde detta även sedan det
satts på fältfot. Han adlades 1707.
Vid Perevolotjna 1709 blev lian
tillfångatagen och satt därefter i rysk
fångenskap till 1719, då lian
återvände till Sverige. S. å. blev han
utnämnd till statssekr. och upphöjd i
friherrligt stånd. Både ss. ämbetsman
ocli politiker tillvann lian sig med
åren ett allt högre anseende, och han
var Arvid Horns pålitligaste stöd
både i kampen mot holsteinska
partiet ocli i det planmässiga
uppbyggnadsarbetet. Han utnämndes till
hovkansler 1723 samt blev riksråd och
kansliråd 1727. Efter sin död
upphöjdes han i grevligt stånd 1731.
— D. ägde mycket stora religiösa
och litterära intressen. Under
fångenskapen i Ryssland greps ban av den
pietistiska religiositeten, och en frukt
därav blev hans 1725 anonymt utg.
"Uthwalde andelige sånger". Han
översatte även verk av bl. a.
Pufen-dorf, Fénélon och Boileau och blev
av särskild betydelse genom sin
tolkning av den sistnämndes berömda
"L’art poétique" (1721). — Gift 1719
med Margareta Spegel. R. A.
6. Düben, Andreas von, före
adlandet Duben, friherre, hovkapell-
Joachim von Düben (5). Målning (detalj) av
G. E. Schröder.
Andreas von Düben. Målning (detalj)
tillskriven G. E. Schröder.
mästare, hovmarskalk, f. 28 aug. 1673
i Stockholm, † 23 aug. 1738
därstädes. Bror till D. 3, D. 4 och D. 5. —
D. anställdes 1689 i hovkapellet, där
han 1699 efterträdde Chr. Ritter som
v. kapellmästare, och var 1701—13
hovkapellmästare samt 1713—27
inspektör över hovkapellet. D.
utnämndes 1711 till kammarherre men hade
troligen redan dessförinnan gått i fält
med Karl XII, vilken 1714 sände
honom hem med depescher. År 1721 blev
han hovmarskalk. Han adlades 1707
och blev friherre 1719. — D:s främsta
musikverk äro en hovbalett (1701)
och "Narvamarschen"; f. ö. skrev han
en rad små tillfällighetsverk, allt i
tidens franska stil. År 1733
skänkte-D. den märkliga "Dübenska
samlingen" till Uppsala univ.-bibl. (se därom
ovan D. 2). — Gift 1) 1700 med Ulrika
Friedenreich, † 1715; 2) 1715 med
friherrinnan Hedvig Ulrika Fleming
af Liebelitz, † 1717; 3) 1718 med
Christina Sparfvenfeldt. — Litt.: T.
Norlind, "Familjen Düben" (Sv.
tid-skr. för musikforakning 1942). P. L.
7. Düben, J oachimvon,
friherre, ämbetsman, f. 21 okt. 1708 i
Stockholm, † 27 jan. 1786 på Riksten i
Botkyrka skn, Stockholms län. Son tilL
D. 6. — D. inträdde i kansliet 1724
och blev kammarherre 1731,
kabi-nettssekr. 1733, assessor i
Kommerskollegium 1739, kommerseråd 1753
och statssekr. 1759. Han hade under
denna karriär tillhört hovpartiets
högsta kretsar, men sedan lian 1762;
kommit i strid med en av hovets och
framför allt drottningens förnämsta
gunstlingar, överste F. K. Sinclair,
närmade han sig i stället mösspartiet,
där han snart avancerade till en av
de ledande posterna. Han motsatte sig
1764 en förnyad allians med
Frankrike och var under 1765—66 års
riksdag medl. av sekreta utskottet. Fast-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
