Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekengren, Hjalmar - Ekenstam, af, ätt - Ekenstam, Carl af - Ekerot, Victor - Ekhoff, Emil, arkeolog, se Eckhoff - Ekholm, Erik, publicist, språkforskare, se s. 352 - Ekholm, Gunnar
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
af Ekenstam
351
Ekholm
Carl af Ekenstam. Teckning av Maria Kohl
1841 (Kungliga biblioteket).
1941. — Gift 1936 med Elisabeth
Nyström. Å. L., R. T.
Ekenstam, af, ätt, härstammande
från Nils Ekman i Ljungby skn,
Kalmar län, som levde under 1600-talets
förra hälft. Hans sonsons sonson,
översten vid örlogsflottan Nils Adolf
Ekenman (f. 1747, † 1813), adlades
1810 enligt 37 § R. F. under namnet
af E. En äldre son till denne,
kyrkoherden i Stora Tuna pastorat i
Dalarna, kontraktsprosten Fabian
Vilhelm af E. (f. 1786, † 1868), blev
farfar till bröderna krigsdomaren,
häradshövdingen på Gotland Carl
Vilhelm af E. (f. 1870, † 1920) och
f. d. verkst. dir. för Uppsala bayerska
bryggeri ab och ab. Apotekarnes
förenade vattenfabriker i Uppsala
majoren Fredrik Vilhelm E. (f. 1873). En
yngre son till översten Nils Adolf af
E., nykterhetsfrämjaren,
major-meka-nikus Carl E. (se nedan), blev farfar
till häradshövdingen på Gotland,
senare i Östergötland, politikern Carl
Theodor E. (f. 1858, † 1929); de
kallade sig af E. Den sistnämnde
tillhörde Första K. 1899—1915 och Andra
K. 1921—28, var moderat högerman
och mycket anlitad i utskottsarbetet.
Brev rörande släkten af E. finnas i
Linköpings stifts- och landsbibi.
Ekenstam, Carl Theodor af,
urspr. Ekenman, nykterhetsfrämjare,
f. 24 mars 1798 på Sålla i Sjögestads
skn, östergötl. län, † 17 sept. 1879 på
Hösterum i Mogata skn, samma län.
Föräldrar: översten Nils Adolf
Ekenman, adlad af E., och Catharina
Margareta Götherhiélm. — E. blev
löjtnant vid Flottans mekaniska kår 1818
och avancerade till major-mekanikus
1828. År 1S30 blev han disponent för
Gusums bruk, där han redan följ. år
nedlade sitt stora bränneri och
började verka som nykterhetsfrämjare.
Som sådan kom ban snart genom sina
föredrag och sitt flitiga författarskap
att få en betydelse, som gjort honom
till en av den sv. nykterhetsrörelsens
genombrottsmän, Bland hans mest
kända skrifter märkas "Om
drank-fodring såsom ett vilkor för husbehof
s-bränningens nödvändighet" (1839),
"Frågor och svar rörande starka
dryckers missbruk, till ungdomens tjenst
framställde" (1842), som utdelades i
landets samtliga folkskolor och
församlingar, samt den tills, med P.
Wieselgren och A. Sandberg utgivna
"Om brännvinsförbud och hindren
derför" (1876). E. framträdde även
med tidsaktuella debattinlägg i "Om
åkerns gamla och nya gödningssätt"
(2:a uppl. 1875) och "Blick på
Sveriges politiska forntid och framtid"
(1878). E. blev 1834 led. av
Lantbruksakad. — Gift 1828 med
Charlotta Vilhelmina Westerberg. R. A.
Ekerot, Victor Arvidsson,
jordbruksexpert, f. 22 mars 1874 i
Söder-åkra skn, Kalmar län, † 19 sept. 1938
i Stockholm. Föräldrar: lantbrukaren
Fredrik Arvidsson och Marie
Danielsson. — E. genomgick Alnarps
lant-bruksinst. 1898—1900, var lärare vid
Bjärka-Säby lantbruksskola 1900—
03, jordbrukskonsulent i Kristianst.
län 1903—23 samt sekr. ocli
skattmästare i därvarande
hushållningssällskap 1906—30. Han blev led. av
Lantbruksakad. 1915 och överdir. och chef
för Statens egnahemsstyr. 1930, var
led. av Andra K. 1912—15 (höger)
och av j ordbrukskreditkommittén 1913
samt utgav jordbruksläroböcker och
ett flertal skrifter i
jordbruksekonomiska frågor. Från 1907 var han även
utgivare av den av honom grundade
tidskr. Vårt lantbruk. Särskilt för
egnahemsrörelsens utveckling nedlade
E. ett outtröttligt arbete. Han
författade två självbiografiska arbeten,
"Hemma på vår gård" (1932) och "När
det som bäst varit haver" (1938). -—
Gift 1903 med Manna Carlsson. R. A.
Gunnar Ekholm.
Ekhoff, Emil, arkeolog, se
Eck-lwff.
Ekholm, Erik, publicist,
språkforskare, se s. 352.
Ekholm, Erik Eskil Gunnar,
arkeolog, f. 13 mars 1884 i Knivsta
skn, Stockholms län. Föräldrar:
sta-tionsinspektoren Gustaf E. ocli Lilly
Bruxm. — Efter mogenhetsex. 1903
blev E. fil. kand. 1907, fil. lic. 1910
samt fil. dr och docent i nordisk och
jämförande fornkunskap 1915, allt i
Uppsala. E. uppehöll professuren i
sitt ämne 1921—27 ocli erhöll 1939
prof:s namn. Samtidigt liar han
tjänstgjort vid Uppsala univ.-bibl. E.
liar företagit ett flertal utrikes
studieresor. Hans forskningar ha särskilt
gällt sten-, brons- ocli äldre
järnåldern i Uppland samt importen av
romerska brons- och glasvaror till
Skandinavien. Utom smärre uppsatser i
fackpressen har E. publicerat bl. a.
"Studier i Upplands
bebyggelsehistoria: 1. Stenåldern. 2. Bronsåldern"
(1915; 1921), "De skandinaviska
hällristningarna och deras
betydelse" (1916), "Hällristningsproblemet"
(1922), "Zur Gescliichte des
römisch-germanischenHandels" (1935),
"Forntid ocli fornforskning i Skandinavien"
(s. å.), "Orientalische Glasgefässe in
Skandinavien" (1936), "The peoples
of Northern Europé" (1936),
"Handelsvägarna mellan Skandinavien och
det romerska riket" (1937), "Från
urtid till historia i Norden" (1938) och
"Uppländska gravfält från romersk
järnålder" (1943). En festskrift
tillägnad E. utgavs 1934. E:s
upplandsstudier ha spelat stor roll; i synn.
gäller detta
stenåldersundersökningarna, där hans periodindelning har
blivit grundläggande. Med skärpa har
E. betonat sambandet mellan
hällristningarna och dödskulten, en numera
i stor utsträckning övergiven
ståndpunkt. Under senare år har E. fram-
Victor Ekerot.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
