Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ekholm, Gunnar - Ekholm, Gustaf Ferdinand, ämbetsman, riksdagsman, se nedan - Ekholm, Nils - 1. Ekholm, Erik - 2. Ekholm, Gustaf Ferdinand
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Ekholm
352
Ekholm
för allt ägnat sig åt studiet av den
romerska importen till Skandinavien
och har lyckats närmare lokalisera en
del romerska fabrikationsområden och
handelsvägar mellan romarriket och
Norden. Som forskare är E. utpräglad
teoretiker. — Gift 1921 med Ester
Revell. Th. N, H. An.
Ekholm, Gustaf Ferdinand,
ämbetsman, riksdagsman, se nedan.
Ekholm, Nils Gustaf,
meteorolog, fysiker, f. 9 okt. 1848 i
Smedjebacken, Kopparb. län, † 5 april 1923
i Stockholm. Föräldrar: apotekaren
Nils Petter (Per) E. och Kristina
TJl-rika Forsgrén. — Efter mogenhetsex.
i Norrköping 1868 blev E. fil. kand.
1876, fiL lic. 1887, docent i
meteorologi 1888 och fil. dr 1889, allt vid
Uppsala univ. E. var från 1876 tf.
amanuens i meteorologi vid
observatoriet där och blev 1890 amanuens
vid Meteorologiska centralanstalten i
Stockholm, där han 1902 blev
amanuens. År 1913 utnämndes han till
prof. vid Statens
meteorologisk-hydrografiska anstalt, från vilken tjänst
han tog avsked 1918. E. blev led. av
Vet. akad. 1905 och av
Lantbruksakad. 1914 samt var hedersled, i Royal
meteorological society i London från
1892. — E. var chef för den sv.
fysi-kalisk-meteorologiska expedition, som
1882—S3 övervintrade på Kap
Thord-sen på Spetsbergen. Därunder utförde
han de första noggranna höjd- och
hastighetsmätningarna på moln,
vilket fick grundläggande betydelse;
detta kom att bli ett av lians
specialområden, varom bl. a. skrifterna
"Some methods for cloud
measure-ments" (1888) och "A new
instrument for cloud measurements" (1893)
bära vittne. Från expeditionen
publicerade han (1891) tre arbeten, det
största innehållande meteorologiska
iakttagelser. — E:s drsavhandl.,
"Undersökningar i liygrometri" (1888),
jämte ett antal andra skrifter
behandla luftfuktighetens
bestämmande. Bland hans studier inom den
dynamiska meteorologin märkes det
viktiga arbetet "CJeber die Einwirkung
der ablenkenden Kraft der
Erdrota-tion auf die Luftbewegung" (1, 1890;
2, 1S94). — Jämte österrikaren J. von
Hann torde E. vara den förste, som
införde termodynamiken i
meteorologin, och i skriften "Anwendung des
Carnofschen Satzes auf die Kreisläufe
in der Atmosphäre" (1891) utvidgade
han von Hanns teori om adiabatiska
temperaturändringar som orsak till
uppkomsten av vertikala
vindrikt-ningskomposanter. — Tills, med S.
Arrhenius upptog E. till behandling
frågan om sambandet mellan
kosmiska företeelser och väderleken, t. ex. i
skrifterna "Ueber den Einfluss des
Nils Ekholm.
Mondes auf den elektrischen Zustand
der Erde" (1893—94) samt "Ueber
die naliezu 26-tägige Periode der
Polarlichter und Gewitter" (1898).
Andra arbeten av E. äro "Sveriges
temperaturförhållanden jämförda med
det öfriga Europas" (1899) och "Om
klimatets ändringar i geologisk och
historisk tid samt deras orsaker"
(1S99). Inom den kosmiska fysiken
utgav han "Ueber den
Energie-Vor-rath, die Temperatur und Strahlung
der Weltkörper" (1900) och "Ueber
die Periodicität der
Sonnenthätig-keit" (1901). — E. införde i den sv.
meteorologin en betydelsefull nyhet,
nämligen stormvarningarna, som
utfärdas sedan 1905. Därvid
begagnas ett system för
väderleksförutsägelser, grundat på E:s skrift
"Wet-terkarten der
Luftdruckschwankung-en" (1904), där han påvisade
betydelsen av ett synoptiskt studium
av lufttrycksgradienter, isallobarer,
för vindförutsägelser. E.
utvecklade senare sin teori i "über die
un-periodischen Luftdruckschwankungen
und einige damit zusammenhängende
Ersclieinungen" (1907). — E. deltog i
S. A. Andrées första
nordpolsexpedition med ballong 1896, vilken
emellertid icke kom längre än till Danskön
n.-v. om Spetsbergen, varifrån starten
ej kunde ske på grund av väderleken.
Han utförde därvid vissa tekniska
undersökningar av den begagnade
ballongen och ställde som villkor för sitt
fortsatta deltagande bl. a. en
väsentlig förbättring av ballongduken, enär
hans mätningar av gasläckaget
visade, att detta helt torde omöjliggöra
genomförandet av den planerade
luftfärden. E. framförde sina
anmärkningar även offentligt, men då Andrée
trots detta avböjde att låta
genomföra de önskade förbättringarna,
utträdde E. ur expeditionen. Bland 17
sökande efterträddes ban av K. Fræn-
kel. De av E. påvisade bristerna torde
i väsentlig grad ha bidragit till
färdens olyckliga slut. — Gift 1895 med
Agnes Elpjiidina Bodén. — Litt.:
biografi av A. Wallén i Vet. akad:s
årsbok 1925. B. S.
1. Ekholm, Erik, publicist,
språkforskare, f. 24 dec. 1716 i Sala, † 18
sept. 1784 i Stockholm. Föräldrar:
rådmannen Anders E. och Anna
Ki-lander. — Efter filologiska och
historiska studier blev E. kanslist i
Antikvitetsarkivet. Från 1753 skötte han
Stockholms stads
bokauktionskammare, där han från 1757 till sin död
var notarie. Han var oftast
invecklad i hetsiga strider och processer.
Mest känd har E. emellertid blivit
som utgivare av rätt kortlivade
tidskr. av blandat litterärt, historiskt
och även teologiskt innehåll. Han
liade C. C. Gjörwell som mönster men
stod avgjort tillbaka för denne. E.
utgav bl. a. Den nye swenske
Mercurius (1761—62), veckoskriften Nytt
och gammalt (1767—70) och Den
swenska fatburen (1767—71). Andra
av hans publikationer äro "Swenska
kyrkohandlingar" (1770—71),
innehållande huvudsakligen
juridisk-eckle-siastika aktstycken från äldre tider,
samt "Postiljonen" (1771—72), vilken
delvis hade moraliserande tendens. —
Sina vetenskapliga intressen
dokumenterade E. bl. a. i "Afhandling om
Aspö runsten" (1758), i vilken han
förfäktade den s. k.
vattenminsknings-teorin. E:s "Afhandling rörande
skrif-sättet" (1748) var ett viktigt inlägg i
den då pågående
rättstavningsdiskussionen. Han hävdade, att man skulle ge
de främmande låneorden sv. stavning,
men vände sig mot en allmän
rättstavningsreform efter långtgående
fonetiska principer. — Under sin
tjänstgöring vid bokauktionskammaren
liop-bragte E. en synnerligen betydande
samling Stockholmiana, kartor,
gravyrer ocli manuskript, vilken 1778
inköptes av Stockholms stad och nu
förvaras i Stockholms stadsarkiv. —
Gift omkr. 1752—54 med Adriana
Breant. A. A.
2. Ekholm, Gustaf
Ferdinand, ämbetsman, riksdagsman, f.
13 dec. 1803 i Västerås, † 15 maj 1865
därstädes. Föräldrar: lagmannen ocli
borgmästaren Anders E. och Beata
Sofia Wulff. Brorsons son till E. 1.
—- E. inskrevs vid Uppsala univ. 1821
och blev jur. kand. där 1826. Efter
tjänstgöring som kopist i
Hovkansi-lersexpeditionen 1827—31 utnämndes
lian 1832 till borgmästare i Västerås.
År 1840 invaldes han i riksdagen ss.
led. av borgarståndet och kom där
snart att tillhöra de främsta inom
det liberala lägret. Vid 1844 års
riksdag var han en av de ledande inom
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
