Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Enevald, Enevall - Engberg, Arthur
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Engberg
406
Engberg
Arthur Engberg.
kultur, utvecklade sina idéer, verkade
han nitiskt för förbättrandet av
bok-handelsmedhj älparekårens
arbetsförhållanden, utbildning och ekonomiska
villkor. På B. M. F:s förlag, som även
sköttes av E., utgav han bl. a.
"Boken om Henning Berger" (1924). —
Ogift. G. H.
Engberg, Jonas Arthur,
tidningsman, politiker, ämbetsman, f. 1
jan. 1888 i Hassela skn, Gävleb.
län. Föräldrar: hemmansägaren
Anders E. och Brita Kristina
Danielsdotter. — Efter studentex. i
Hudiksvall 1908 blev E. fil. kand. i Uppsala
1913. Hans huvudämne var filosofi,
och lian tog djupa intryck av Axel
Hägerström. Han bedrev även filosofiska
studier i Tyskland men lämnade snart
vetenskapen för journalistiken och
politiken. Redan under studentåren
började han medarbeta i Arbetarbladet
och Social-demokraten, och samtidigt
vann han anseende som en av det
socialdemokratiska partiets mest
lovande debattörer och teoretiker. Han var
1917 sekr. vid den internat, socialis-
tiska kongressen i Stockholm, valdes
s. å. till led. av socialdemokratiska
partistyr. och 1918 av Andra K.
samt blev led. av socialdemokratiska
riksdagsgruppens förtroenderåd 1920,
av Nordiska interparlamentariska
rådet 1921 och av Interparlamentariska
unionens råd 1925. Han liar varit
ombud vid ett flertal internat,
kongresser samt tillhörde 1924—26
Socialistiska arbetare-internationalens byrå
och exekutivkommitté. I den
teoretiska socialistiska debatten intog han
tidigt en av de mest framskjutna
platserna, bl. a. ss. mycket
uppmärksammad chefred, för Arbetet (1918—24)
och Social-demokraten (1924—32 och
juni—sept. 1936); med sin
grundliga skolning i den marxistiska
litteraturen var han under en följd av
år den av de ledande
socialdemokraterna, som mest energiskt höll fast
vid det marxistiska elementet i
partiets politik. Hans inställning i detta
avseende framgår bl. a. av den mot
den liberaliserande utopismen inom
socialdemokratin riktade stridsskrif-
ten "Marx eller Lindhagen?" (1916)
och av den kritiska granskning han i
"Karl Marx eller Hendrik de Man?"
(1929) utförde av de Mans arbete
"Socialismens psykologi". I sina
senare uttalanden har han framför allt
betonat det nära sambandet mellan
frihet, demokrati och socialism samt
vänt sig mot de moderna
diktaturstaternas metoder och ideologier (bl. a.
som Lindorms efterträdare på
krönikörposten i Vecko-journalen från
1941). I samband med händelserna i
Ådalen 1931 ställdes E. under
tryckfrihetsåtal och dömdes till böter på
5 000 kr. och till tre månaders
fängelsestraff, från vilket lian likväl erhöll
amnesti. —-1 riksdagen och det
offentliga livet har E. på grund av sin
vältalighet och ovanliga arbetsförmåga
anlitats för en mängd olika uppdrag.
Han tillhörde utrikesnämnden
1922—-32 och har bl. a. varit led. av
konstitutionsutskottet (v. ordf. 1922—23
och 1926—28), första lagutskottet och
försvarsutskottet samt blev led. av
försvarsrevisionen 1920,
trustkom-mittén s. å. och tull- och
traktatkommittén 1921. Han var vidare ombud
i N. F:s avrustningskommission vid
sammanträden i Paris 1921 och i
Genève 1923 samt suppleant i
Sveriges delegation vid N. F:s förs. 1925
—26. — Sin viktigaste insats har
E. dock gjort ss.
ecklesiastikminister i Per Albin Hanssons första
och andra ministärer (24 sept. 1932—
19 juni 1936 och 28 sept. 1936—13
dec. 1939). På denna post visade
lian ovanlig initiativkraft och ett
mångsidigt intresse framför allt för
frågor på kyrkoväsendets område,
där lian övergivit sitt tidigare
motstånd mot statskyrkan (formulerat
bl. a. i "Statskyrkans avskaffande",
1918) och i stället försvarade kyrkan
ss. en del av staten, och där han—-ss.
han deklarerat i sin programskrift
"Demokratisk kulturpolitik" (1938)
— sökte "bryta isoleringen mellan
religiös och världslig kultur". Av
särskild betydelse blevo där hans
arbete för 1937 års psalmbok och 1939
års koralbok liksom reformen
rörande tillsättande av prästerliga
tjänster (1934) samt omorganisationen
av domkapitlen och löneregleringen
för biskoparna (1936). Vägledande
grundsatser för E:s kulturpolitik
voro vidare bl. a. folkstyre,
vakthållning om humanistisk odling, klassisk
bildning, forskningens och kritikens
frihet. På folkundervisningens
område genomförde han bl. a. ett utvidgat
förstatligande av folkskoleväsendet
1935, förlängning av den
obligatoriska skoltiden till 7 år och
reformering av seminarierna 1936 samt
förstatligande av dövstumundervisning-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
