Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erikson, Gustaf - Erikson, Johan - Erikson, Sven - Eriksson, se även Ericson, Ericsson, Erikson, Erixon, Erixson - Eriksson, Arvid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eriksson
446
Eriksson
Johan Erikson.
mobil (1898). Strax därefter utbytte
E. fotogenmotorn mot en bensinmotor,
som ökade bilens prestationer. Denna,
den s. k. Surahammarbilen, förvaras
nu i Tekn. mus. i Stockholm. Under
sin fortsatta verksamhet som
motor-och bilkonstruktör vid
Vagnfabriks-ab. i Södertälje utförde E. en mängd
för sin tid förträffliga
nykonstruktioner och ledde byggandet av den
första Vabisfabriken för
bilproduktion. Efter anställning som
motorkonstruktör vid ab. A. Wiklunds
maskin- och velocipedfabrik i
Stockholm 1910—12 och efter en tid som
konsulterande ingenjör i Stockholm
1912—13 var E. åter ingenjör vid
ab. Scania-Vabis i Södertälje 1913—
18. I sin uppfinnarverksamhet
intresserade han sig mest för bilens
driftsekonomi och konstruerade under
årens lopp flera typer av förgasare,
av vilka den sista, Asmoförgasaren,
på sin tid ansågs genialt uttänkt, då
den var på en gång förgasare och
vakuumapparat (s. k. sugförgasare).
E. sökte världspatent på densamma,
och för dess exploaterande grundades
ab. Spritmotorer med fabrik i
Uppsala, där E. var teknisk chef 1918—
21. På grund av efterkrigstidens
svårigheter uteblev dock den väntade
internat. framgången. -—- Gift 1886 med
Alma Josefina Karlsson. — Litt.:
J. Nerén, "Automobilens historia"
(1937). S. R.
Erikson, Johan, botanist, f. 21
maj 1862 i Everöds skn, Kristianst.
län, † 17 sept. 1938 i Karlskrona.
Föräldrar: ladufogden Erik Jönsson
och Maria Mauritzon. — Efter
mogenhetsex. i Vänersborg 1882
studerade E. vid Lunds univ., där han blev
fil. kand. 1887, fil. lic. 1891 ocli fil.
dr 1892. Han innehade
lärarförord-nanden i Örebro och Söderhamn, blev
adjunkt i Västerås 1895 och
utnämndes följ. år till lektor i naturalhisto-
ria och kemi vid Karlskrona liögre
allm. läroverk. På grund av
tilltagande ohälsa erhöll han avsked 1910. I
botaniskt syfte företog han många
resor inom Sverige. — E. var en kunnig
och skicklig lärare och utgav talrika,
främst botaniska, arbeten. Hans
drs-avhandl. behandlar bladens anatomi
hos vissa ormbunksväxter
(Lycopo-dium), och lian publicerade studier
över undervattensväxter (1908) och
lämnade intressanta floristiska och
växtgeografiska bidrag till
kännedomen om vårt lands växtvärld. Bl. a.
undersökte han sandfloran i ö. Skåne
(1S96) ocli gav i pressen populära
skildringar av Blekinges flora och
även av dess fauna. E. utgav
beskrivningen "Hallands Väderö" (1906;
2:a uppl. 1920), den biologiska
läseboken "Bilder ur naturens tre riken"
(1—5, 1906—10) och praktverket
"Djurvärlden i ord ocli bild" (1913)
Sven Erikson. Litografi (detalj) av G.
Saloman 1857.
samt även två större biografier, "Carl
Linnæus" (1907) och "Charles
Darwin, hans lif och verk" (1909). —
Ogift. S. L.
Erikson, Sven, industriidkare, f.
29 mars 1801 i Kinnarumma skn,
Älvsb. län, † 25 maj 1866 därstädes.
—• E. utgick ur ett fattigt bondehem;
modern var den första, som i Sverige
vävde bomullstyg till försäljning.
Hon undervisade E. i vävnadskonsten,
och vid aderton års ålder började lian
driva yrket för egen räkning. Han
köpte i Göteborg så mycket
bomullsgarn han kunde bära på ryggen,
begav sig hem och vävde samt sålde
sina varor i Borås och Göteborg.
Hanteringen utvidgades småningom, och
på 1830-talet lyckades E. organisera
en betydande hemvävnadsindustri i
Västergötland; under vissa år
sysselsatte han över 1 500 väverskor. Sedan
ban 1834—35 i Rydboholm,
Kinnarumma skn, upprättat Sveriges första
Arvid Eriksson.
mekaniska bomullsväveri, fick hans
verksamhet ännu större omfattning.
Tillverkningen upptog vävning i
mekaniska stolar och beredning av
vävnaderna, senare även spinning av
bomull samt färgning och tryckning
av vävnader. På grund av
ogynnsamma konjunkturer uppstodo snart
allvarliga ekonomiska svårigheter,
varunder E:s bolagsmän lämnade
företaget; E. fortsatte dock ensam
rörelsen och lyckades slutligen bemästra
situationen samt under 1850-talets
förmånliga konjunkturer i samband
med Krimkriget utvidga sitt företag.
Han anlade ytterligare ett mekaniskt
väveri för 300 vävstolar i Svaneholm i
den angränsande Seglora skn, inköpte
1853 i samma skn Ryds sågverk med
vattenfall och anlade där s. å. Rydals
bomullsspinneri med 8 000 spindlar;
ägare till företaget blev ett av E.
bildat ab., där han själv var den störste
intressenten; namnet ändrades inom
kort till Rydahls manufaktur ab.
Åren 1854—55 anlade E. en ny fabrik
i Viskafors, Kinnarumma skn, dit
Rydboholms maskinväveri flyttades.
Även på lantbrukets område gjorde E.
betydande insatser, särskilt i Seglora
och Kinnarumma socknar. E.
efterlämnade vid sin död en behållning pä
nära två mill. riksdaler. — Gift 1825
med Anna Joliansdotter.
Eriksson, se även Ericson,
Ericsson, Erikson, Erixon, Erixson.
Eriksson, Arvid Mauritz,
arméofficer, f. 9 jan. 189S i Vaxholm.
Föräldrar: kamreraren ArvidE. ocli Brita
Andersson. —• E. blev fänrik vid
Upplands artillerireg. 1918, löjtnant där
1921, kapten i Vendes artillerireg.
1933 och vid Generalstaben 1936,
major i Svea artillerireg. 1939,
överstelöjtnant där 1941 och vid Gotlands
artillerikår 1942. Han tjänstgjorde
ss. lärare vid Sjökrigsliögskolan 1937
—40 och vid Krigshögskolan 1939—
42. År 1926 blev lian gymnastikdir.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
