Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eriksson, Nils Einar - Eriksson, Nils - Eriksson, Per - Eriksson, släkt - Eriksson, Jakob
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eriksson
452
Eriksson
Per Eriksson,
en av Sv. Amerika liniens
motorfartyg Stockholm (1937—41). — Gift
1926 med Greta Johansson. Th. N.
Eriksson, Nils Fredrik, organist,
tonsättare, f. 3 sept. 1902 i
Norrköping. Föräldrar: kammarmusikern
Jolin Fredrik E. och Mathilda
Ekström. — E., som avlade studentex.
1921, studerade 1925—29 vid
Musikkonservatoriet bl. a. orgel för O.
Olsson samt kontrapunkt och
komposition för E. Ellberg. Är 1927 avlade
han organist- samt 1929
musiklärar-och kyrkosångarex. Han var 1921—23
förste violinist i Norrköpings
orkes-terfören. och är sedan 1929 organist
och kantor i Norrköpings Matteus
förs. Han är dessutom flitigt verksam
som kördirigent och tillhör sedan 1938
styr. i Linköpings stifts
kyrkosångs-förb., vars dirigent han blev 1941.
E. har givit orgelkonserter samt
framträtt med en rad kompositioner, ss.
konsertuvertyren "Shanghai" (1930),
violinkonsert, g-moll (1932), en
orkestersvit (1934) och en fagottkonsert
(1943) samt vokal verk. Hans musik
utmärker sig för teknisk säkerhet och
osökt ingivelse samt mustig humor;
stilistiskt står den i violinkonserten
Prokofiev nära. — Gift 1931 med
Greta Kristina Johansson. P. L.
Eriksson, Per, industriman, f.
22 okt. 1851 i Gammelvikers
bergsmansgård, Vikers skn, Västmanl. län,
† 18 juni 1928 i Stockholm.
Föräldrar: bergsmannen Erik Olsson och
Katarina (Karin) Nilsdotter Israelsson.
— Efter skolgång i Nora och Örebro
praktiserade E. 1865—78 först som
bruksbokhållare vid Skrekarhyttan
och Lyckås, sedan som
bruksförvaltare vid Adolfsfors, Ramshyttan och
Pershyttan. Ären 1879—90 var han
bruksförvaltare och senare disponent
på Finnåkers bruk i Västmanland.
Sedan 1888 led. av styr. för Hofors
bruks ab. i Gästrikland, som då in-
köpts av Stockholms enskilda bank,
utförde E. sitt livsverk som disponent
vid detta bruk 1890—1916. Han
genomförde företagets omläggning från
ett gammaldags bruk till ett modernt
järnverk. Driften koncentrerades och
rationaliserades, moderna metoder
infördes i järn- och ståltillverkningen,
och en mängd nyanläggningar
gjordes. Sålunda byggdes ett martinverk
1896—1906, tre kraftverk, tre
valsverk, en ånghammare, hydrauliska
pressar, en hästskofabrik m. m. De
tre nya valsverken 1895 voro de första
i världen, som drevos med elektrisk
kraft. E. införde tillverkning av
verktygsstål, borrstål, bandstål,
fjäderstål m. m. och omlade
försäljningsorganisationen genom att knyta
direkta förbindelser med de utländska
uppköparna. Utom för sin duglighet
som metallurg blev "den siste
brukspatronen" känd för sin välgörenhet
och sin nobla personlighet. Han var
disponent för och led. av styr. i
Nyängs ab. samt led. av styr. för
Ulfshytte järnverks ab., ab. Spräkla
gruvor, Norbergs elektriska ab.,
Skogens kolab., Kungsgruve ab., Storviks
sulfit ab., Wifsta varfs ab. m. fi.
industriföretag. Ur sin efterlämnade
millionförmögenhet gjorde lian
betydande donationer för sociala ändamål.
År 1928 erhöll lian Illis quorum.
— Gift 1893 med Gerda Eva Anna
Helena Gabriella Hansson. — Litt.:
Ellen Hagen, "P. E., minnesrunor"
(1932). S. R.
Eriksson, malmösläkt, vars äldste
kände stamfar, ryttaren vid Smålands
kavalleri Anders Andersson Hellström
(f. 1690, † 1773), bebodde
soldathemmanet Helghult i Långaryds skn i
Småland. Hans sonson Erie
Göransson (f. 1759, † 1832) flyttade på
1790-talet till Malmö, där han blev kamrer
vid S:t Petri kyrka. Bland dennes
söner, vilka kallade sig E., märkes
lantbrukaren Anders E. (f. 1799, † 1875),
som blev far till botanisten Jakob E.
(se nedan).
Eriksson, J akob, botanist, f. 30
sept. 1848 på Hyllie i Limhamns förs.,
Malmö, † 26 april 1931 i Stockholm.
Föräldrar: lantbrukaren Anders E.
och Eva Bergh. — Efter mogenhetsex.
i Malmö 1866 inskrevs E. s. å. vid
Lunds univ., där han blev fil. kand.
1872 och fil. dr 1874 samt innehade
docentur i botanik 1874—77. Han var
adjunkt vid Nva elementarskolan i
Stockholm 1875—86 och därjämte
från 1876 botanist och växtfysiolog
vid Lantbruksakad:s
agrikulturkemiska försöksanstalt vid
Experimentalfältet samt blev 1886 föreståndare
med prof:s titel vid akad:s
nygrundade växtfysiologiska försöksanstalt.
Då Centralanstalten för försöksväsen-
det på jordbruksområdet upprättades
vid Experimentalfältet 1906, blev E.
föreståndare för den
lantbruksbotaniska avd.; han erhöll avsked 1913.
Till lantbruksbotaniska institutioner
i utlandet företog han talrika
studieresor. Han invaldes i Lantbruksakad.
1893 (hedersled. 1913) och i Vet. akad.
1901 (preses 1915—16). — E. gjorde
en uppmärksammad och mångsidig
insats som botanisk forskare. Några
av hans tidigare arbeten tillhöra
växt-anatomin, ss. undersökningarna
rörande ärtväxternas rotknölar
(drs-avhandl., 1874), och växtfysiologin.
Därjämte var han verksam inom olika
grenar av den tillämpade botaniken.
Bl. a. ivrade han för förbättrad
frökontroll och utarbetade (1886, 1888)
de första instruktionerna för
frökon-trollanstalterna i riket. Han
studerade olika sv. kulturväxters systematik
och morfologi samt utgav
"Kulturväxter från åker och äng" (1899) och
ett exsickatverk över sädesslagen,
"Collectio cerealis" (4 fasciklar, 1889
—98). Jämte A. Pihl grundade han
1878 Sv. trädgårdsfören:s tidskr. och
var dess red. 1878—95 och 1901—05
samt utgav tills, med honom
praktverket "Svenska fruktsorter" (1889
—1912; 2:a uppl. 1924). — Främst
nådde E. dock berömmelse, både i
Sverige och i utlandet, genom sina
omfattande och betydelsefulla
undersökningar över lantbruks- och
trädgårdsväxternas parasitsvampar, särskilt
rostsvamparna, och av dem orsakade
växtsjukdomar. År 1890 började han
tills, med E. Henning en stor
undersökning av sädesrosten och utgav
däröver flera smärre skrifter och den
sammanfattande, banbrytande
monografin "Die Getreideroste, ihre
Ge-schichte und Natur sowie Massregeln
gegen dieselben" (1896, tills, med E.
Henning); han visade där bl. a., att
en och samma rostsvamp omfattar
morfologiskt lika men biologiskt olika
Jakob Eriksson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
