Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Eriksson, Jakob - Eriksson Sorolainen, Erik, biskop, se Ericus Erici - Erix, Einar, pseud. för Eriksson, Einar - Erixon, Sigurd - Erixson, Sven
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Eriksson Sorolainen
453
Erixson
former, bundna vid vissa värdväxter,
och han utarbetade metoder för
förebyggande och bekämpande av de
växt-sjukdomar svamparna framkalla.
Detta för jordbruket viktiga arbete
belönades 1896 av Lantbruksakad. med
dess jetong i guld och 1898 av
1’Insti-tut de France med Prix Desmazières.
Nämnas bör även E:s populära skrift
"Hvad är sädesrost och hvad kan
göras mot densamma?" (1896). I sitt
författarskap behandlade han också
andra rostsvampar och därjämte
talrika andra parasitsvampar samt av
dem orsakade växtsjukdomar, främst
amerikansk krusbärsmjöldagg och
dessutom bl. a. klöverröta, olika slags
potatissjuka, fruktträdsskorv,
klump-rotsjuka på kål och spenatmögel. Över
parasitsvamparna utgav B. två
ex-sickatverk, "Svenskt
svampherbarium" (1880) och "Fungi parasitici
scandinavici exsiccati" (10 fasciklar,
1882—95). Ett sammanfattande
arbete i växtpatologi är hans handbok
"Lantbruksväxternas
svampsjukdomar" (1910), som översatts till tyska,
franska och engelska. — I samband
med sina studier av sädesrosten
uppställde E. den s. k.
mykoplasmateo-rin. Han ansåg sig ha iakttagit, att
svampens plasma och värdväxtens
plasma under ett visst
utvecklingsskede leva i symbios och tills, utgöra
ett s. k. mykoplasma; senare
upplöses symbiosen, och svampen
uppträder som självständig individ, vilket
framgår av rostfläckarnas
framträdande. Denna teori har dock knappast
vunnit några anhängare. —• E. deltog
i strävandena att skapa ett internat,
samarbete för växtsjukdomarnas
bekämpande, och vid det internat,
lant-bruksinst. i Rom (grundat 1905)
innehade han en ledande ställning. År 1923
stiftades vid lantbrukshögskolan i
Wageningen i Holland ett internat,
pris, "Eriksson-Prize", som utdelas
för växtpatologiska arbeten. Efter E.
är växtsläktet Erikssonia uppkallat.
— Gift 1876 med Hilma Mathilda
Carolina Knutson. — Litt.: biografi
av T. G. Halle i Vet. akad:s årsbok
1932, av O. Gertz i "Linnéstudier"
(1935). S. L.
Eriksson Sorolainen, Erik,
biskop, se Ericus Erici.
Erix, Einar, pseud. för Eriksson,
Einar.
Erixon, Sigurd Emanuel,
etnolog, f. 26 mars 18S8 i Söderköping.
Föräldrar: grosshandlaren Erik
Wilhelm E. och Anna Lovisa Svensson.
— Efter studentex. i Norrköping 1907
blev E. i Uppsala fil. kand. 1910, fil.
lic. 1925 och fil. hedersdr 1927. Han
blev amanuens vid Nord. mus. 1914,
föreståndare för dess allmogeavd.
1922 och intendent vid och förestån-
dare för Skansens kulturhistoriska
avd. 1924. E. var lärare i nordisk
etnologi vid Uppsala univ. 1926—36 och
vid Lunds univ. 1933—35. Sedan 1934
är han innehavare av von Hallwyls
professur i nordisk och jämförande
folklivsforskning vid Nord. mus. samt
tf. lärare i nordisk etnologi vid
Stockholms högskola. Han har företagit ett
stort antal studieresor och besökt de
flesta länder i Europa. Han blev led.
av Vitt. akad. 1935 och ordf. i
Sjöhistoriska mus:s nämnd 1939. — E.
tog 1912 initiativet till en
systematisk undersökning av vår gamla
allmogekultur i dess skiftande andliga
och framför allt materiella former
och lade 1916 grunden till den
organisation, Nord. mus:s etnologiska
undersökning, som under hans ledning
(till 1934) växte till en omfattande
institution med ett stort arkiv och
med-arb. i så gott som varje skn i landet.
Är 1941 bildades på E:s initiativ Inst.
för folklivsforskning vid Nord. mus.
i samarbete med Stockholms
högskola. — E:s rika produktion
omfattar bl. a. studier över hustyper och
bebyggelse, monografier över enstaka
byggnader eller byar och
detaljundersökningar över bl. a. ett
timringsredskap och över knuttimringen (i
Folkliv 1937). Sistn. arbete är
grundläggande för E:s forskning rörande
vår folkliga byggnadskultur. Om det
folkliga bostadsskicket har han bl. a.
utgivit "Möbler och heminredning i
svenska bygder" (1—2, 1925—26) och
"Folklig möbelkultur" (1938).
Dessutom har lian ägnat flera skrifter åt
jordbruksredskapens historia. —- På
den folkliga konstens område har E.
publicerat studier över ett visst
landskaps eller en viss målarskolas
konstnärliga verksamhet och monografier
över enskilda konstnärer.
Sammanfattningar därav föreligga i
"Folkkonsten i Sverige" ("Nordisk kultur",
27,1931) och "Våra konstnärliga
landskapskaraktärer" (i "Svenska
kulturbilder", 4, 1931). Sociala
funktioner och samfundsliv inom de flesta
folkgrupper och samhällsskikt äro
föremål för en serie avhandl. och
uppsatser, ss. ett par avsnitt i I.
Flodströms "Sverges folk" (1918) och en
uppsats "Ynglingalaget" (i Fataburen
1921). — I övrigt omfatta E:s
undersökningar de mest skilda fält inom
etnologin och dess grannvetenskaper.
Stor betydelse lia kartografiska och
kulturgeografiska synpunkter liaft i
dessa forskningar. — I tidskr. Folkliv
har E. från 1938 publicerat avhandl.,
som markera nya linjer och ett nytt
program för sv. etnologisk forskning.
Dels har han utvidgat sina
undersökningar till att gälla hela Europa
(West European connections and cul-
Sigurd Erixon.
ture relations, 1938), dels liar lian
fixerat sin vetenskaps uppgifter på
ett delvis nytt sätt, i viss anslutning
till modern sociologi (Regional
European Ethnology, 1938). I sitt
omfångsrikaste verk, "Skultuna bruks
historia" (1—2, 1921—35), har E.
studerat bruksorten ur etnologisk
synpunkt på det mänskliga livets
skilda områden. Genom de omfattande
jämförelser, som där göras med
förhållandena i andra sv. bygder, får
undersökningen långt större
räckvidd, än namnet anger.
Mässingstillverkningen behandlas i ytterligare två
delar, avsedda att utkomma 1943—44.
—- Av E:s fristående verk må i övrigt
nämnas "Ronneby byggnadshistoria
under 1700- och början av 1800-talet"
(191S), "Södermanland i Nordiska
museet" (1924), "Bilder från Skansen.
Hus och gårdar" (1924), "Uppland i
Nordiska museet" (1926), "Sveden. En
bergsmansgård i Stora
Kopparbergslagen" (1934), "Svenskt folkliv"
(1938), "Den blekingska
lantbefolkningens byggnadskultur" (1940), "Den
äldre folkliga bebyggelsen i
Stockholmstrakten" (1941), "Strövtåg i
svenska bygder" (s. å.) och (tills, med
S. Wallin) "Svenska kulturbilder"
(1—6, 1929—32, ny följd 1—6, 1934
—39). E. är sedan "l931 red.-sekr. för
samlingsverket "Nordisk kultur",
sedan 1936 red. för den etnologiska
delen av "Atlas för svensk folkkultur"
och sedan 1937 red. för "Folkliv. Acta
ethnologica et folkloristica europæa".
Av Sv. sällskapet för antropologi och
geografi erhöll han 1943 Johan August
Wahlbergs medalj i guld. — Gift 1920
med Edit Josefson. Th. N., S. N.
Erixson, Sven Leonard, målare, f.
23 nov. 1899 i Tumba, Stockholms län.
Föräldrar: handlanden Alfred
Eriksson och Mathilda Jansson. —- E.
började som målarlärling och skrev 1913 in
sig vid Tekn. skolan i Stockholm. Åren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
