Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Erixson, Sven - Erlandsson, Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Erlandsson
454
Erlandsson
Sven Erixson.
1919—22 studerade han i Högre
konstindustriella skolan till
teckningslärare och arbetade periodvis hos
dekorationsmålaren Filip Månsson 1919
—28. Han företog 1922 en resa till
München, där han särskilt tog
intryck av El Greco och van Gogh.
Efter studier vid Konstakad. för O.
Hjortzberg for lian 1924 till Paris och
Italien. Året därpå deltog han i
grupputställningen Fri konst i
Göteborg och 1926, efter en vistelse på
Rivieran, i grupputställningen Nio unga
i Stockholm. Efter en resa till
Spanien 1927—28 utställde lian i
Sv.-franska konstgalleriet 1928 och mötte
förståelse samt erhöll Ester
Lindahlstipendiet för två år, som han
tillbragte i Paris och på resor till bl. a.
Mallorca, München, Venedig, Wien
och Jugoslavien. Även sedermera liar
han företagit studieresor, bl. a. till
Lofoten och till Marocko. Han är en
av de ledande i konstnärsgruppen
Färg och form. — överallt, där E.
har varit, har han hämtat motiv,
som man sedan återfinner inte bara
i hans stafflimålningar utan
också i mer eller mindre omgestaltad
form i hans större dekorativa
kompositioner från senare år. Han har
skildrat det sv. förstadssamhällets
makabra stillöshet ("Bryggerivägen,
Tumba", 1928), det pittoreska gyttret
i ett norskt fiskeläge ("Hamnen i
Nordland", 1935) och det heta ljuset
över skördefältet på Mallorca ("Den
gula marken", 1929); han har målat
"Katarinahissen" (1931), "Slussen"
(1934) och "Hammarbyleden" (1933),
"Promenade des Anglais" (1926) och
Bastugatan ("Snöskottare", 1935),
"Den spanska landsvägen" (1927),
gatulivet i Paris ("Trafikstopp",
1927), "Kristi lekamens fest" i en
spansk by (1929), ett "Turkiskt kafé"
(1930) och en "Danslokal i
Telemarken" (1931, Nat. mus.). Han har även
utfört stilleben ("Tumbablommor",
1938), bilder ur barnens och
familjens värld ("Irma ute i oktober",
1937, "Södra B. B.", 1932, "Irma i
trädgården", 1939) och socialt eller
aktuellt betonade skildringar som
"Lösdriverskan" (1928), "På flykt"
(1937), "Jag tvivlar också på
idrotten" (1931). — Efter sitt genombrott
omkr. 1930 har E. framträtt som en
av Sveriges främsta
monumentalmålare. I tävlingen om utsmyckningen
av Olofslunds folkskola 1932 segrade
hans förslag med motiv ur Selma
Lagerlöfs "Nils Holgersson" och
utfördes 1934 i olja på duk. År 1935
uppgjorde lian tre förslag till
dekoreringen av Konserthuset i Göteborg,
"Folkvisan", "Melodier vid älven"
(en sammanställning av nordisk
naturromantik och modernt
industriliv) och "Melodier vid torget". Det
sistnämnda vann andra pris och
utfördes i gobeläng 1937—39 av Barbro
Nilsson, som vid samma tid även
vävde två mindre gobelänger efter E: s
kartonger, den ena, för Sv. Amerika
liniens m/s Stockholm, med motiv
från ett göteborgsvarv, den andra med
motiv ur "Nils Holgersson". Åren 1938
-—40 utförde E. två stora fresker,
"Årstiderna" och "Liv — död — liv",
i Heliga korsets kapell i krematoriet
på Skogskyrkogården i Stockholm och
1942—43 en glasmålning för nya
krematoriet på östra kyrkogården i
Malmö. — E. tog arv efter de första
sv. naivisterna. Själv hade han vuxit
upp i en miljö, som var besläktad med
det utkantssamhälle, som inspirerat
deras konst, och hans tidigare
arbeten visa påverkan av bl. a. Hilding
Linnqvist, Gideon Börje och Erie
Hallström. Det naivistiska och
primitiva har sedan alltjämt varit ett
bestämmande drag i hans måleri, men
han har följt en helt egen, strängt
personlig linje, i ovanlig grad fri
från inflytelser, program och
periodväxlingar. Själva växtgrunden för
hans konst är lians intensiva och
spontana verklighetsupplevelse, hans
starka temperament och flödande
fabuleringslust. Hans uttrycksmedel är
färgen och nästan enbart färgen.
Denna är för E. icke ett koloristiskt
självändamål ; den är hans suggestiva,
rika berättarspråk, och med den
intensifierar han och ger liv åt
verkligheten. I början dominera de tunga
jordfärgerna, men särskilt efter anàra
spanienresan blomma de starka och
rena tonerna upp till en ödslande rik
färgkonst, som kan vara kärv och
brutal, exotiskt praktfull, dramatiskt
våldsam eller vekt lyrisk. Med en
starkt rörlig penselskrift bygger han
upp sina motiv till ett uttrycksfullt
levande färgmönster av prickar, streck
Theodor Erlandsson.
ocli slingrande linjer. E:s
monumen-talmålningar visa en fastare
åtstramning av formen och en renare, helare
linjeteckning, men även i dem, med
undantag av de mera rofyllda och
blonda krematoriefreskerna, härskar
den livliga fabuleringen och den
måleriska, starktoniga
färgornamenti-ken. — Fr. o. m. 1943 är E. prof. vid
Konsthögskolan. Han är repr. i Nat.
mus., Göteborgs mus., Malmö mus.,
Nasjonalgalleriet i Oslo och Statens
Museum for Kunst i Köpenhamn.
—-Gift 1928 med Ingeborg Gustafson.
— Litt.: J. Hodin, "S. E." (1940); E.
Blomberg, "En äkta naivist" (i
Konstrevy 1941). Th. N., B. W.
Erlandsson, Theodor Sixtus,
folkskollärare, kulturhistoriker och
museiman, f. 1 febr. 1869 i Ekeby,
Gotl. län. Föräldrar: lantbrukaren
Jacob E. och Vilhelmina Björkegren.
— E. avlade folkskollärarex. i
Uppsala 1890 och blev s. å. lärare i Bunge
skn, Gotl. län, där han sedan dess
verkat ss. tillsyningslärare. Han
avgick 1929. — E., som innehaft ett
stort antal kommunala och andra
förtroendeuppdrag, var led. av Gotl.
läns landsting 1912—38 (v. ordf. från
1931). Sedan 1915 är han ordf. och
verkst. dir. i Bunge sockens sparbank.
—• E. har vid sidan av sin
lärargärning gjort en värdefull insats som
kulturhistorisk förf. och framför allt
ss. skapare av Kulturhistoriska mus.
i Bunge, som räddat en betydande del
av den gamla gotländska
timmerbebyggelsen. Det har alltifrån början
stått under ledning av E., som bl. a.
genom resor, penninginsamlingar och
föredrag på hela Gotland verkat för
mus. För sina insatser på detta
område har han erhållit Vitt. akad:s
och Nord. mus:s medaljer samt 1911
Illis quorum. Han blev
korresponderande led. av Vitt. akad. 1921. —
Bland E:s skrifter må nämnas "Got-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
