Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Faggot, Jacob - Fagræus, Jonas Theodor - Fahlander, se även Falander - Fahlander, Gustaf, militär, ämbetsman, se Edelstam - Fahlbeck, släkt - 1. Fahlbeck, Erik - 2. Fahlbeck, Pontus
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fagræus
472
Fahlbeck
kantilistiska ståndpunkt och
hävdade, att jordbruket, landets
modernäring, både kunde och måste tillföras
mycken ny arbetskraft, medan övriga
näringar redan hade sitt behov fyllt
och inte kunde sysselsätta nämnvärt
mera. Skånes jordbruk var mest
förfallet men hade de största
utvecklingsmöjligheterna, och jorden där
borde därför först läggas under
storskiftsdelning. F:s höga uppskattning
av statistiken ss. instrument för den
politiska ekonomin var delvis en följd
av hans arbete på Tabellverket 1750
—55; han hade tidigare spelat en
betydande fastän svårutredd roll vid
dettas tillkomst. Han var även led. av
Tabellkommissionen 1754—77. Dess
betänkande 1755 är F:s klaraste och
bäst genomtänkta verk, i tankeskärpa
ocli koncentration avgjort överlägset
"Svenska landtbrukets hinder ock
hjälp". I det agrara reformarbetet tog
F. själv aktiv del ss. ledare under
åtskilliga år av den, till följd av hans
initiativ i Finska
ekonomikommissionen, 1748 förordnade
mätningskommissionens arbete på Finlands
kartläggning och geografiska avmätande
samt från 1757 ss. ledare av
storskiftsverket i Finland och Skåne. Väl
kom skiftesdelningen blott i
begränsad utsträckning att genomföras under
F:s livstid, men hans insats var dock
banbrytande, väl den ekonomiskt
viktigaste, som gjorts av någon enskild
man under 1700-talet. Om skiftesidén
är hans egen eller om lian fått den
från England, är icke fullt utrett. I
sitt ekonomiska författarskap visar
sig F. starkt påverkad av engelsk
litteratur. I stort sett bunden
avdemer-kantilistiska doktrinerna pekar lian
dock på många punkter hän mot
re-formmerkantilistiska författare ss.
Chydenius o. a., t. ex. i sitt
fördömande av allt tvång inom jordbruket. —
Banbrytande i sitt slag var också F:s
"Tankar om fäderneslandets känning
och beskrifvande" (1741), som gav ett
tidstypiskt program för
hembygdsbeskrivningar med särskild vikt lagd
vid ämnets fysisk-ekonomiska sida,
delvis i anslutning till tidigare
lant-mäteriförordningar. Bland F:s övriga
skrifter märkas presidietalen i Vet.
akad. 1747 och 1760, behandlande
"Historien om svenska landtmäteriet
ock geograpliien", vari lian även
redogör för sin egen verksamhet. För
övrigt anlitades F. flitigt av regering
ocli ständer ss. sakkunnig i olika
frågor. Sitt ivriga puristisk-götiska
språkintresse visade lian både i Vet.
akad. och ss. initiativtagare till det
med denna i språkfrågor
konkurrerande Sv. tungomålsgillet, vars
verksamhet dock tidigt stäcktes genom
Anders von Höpkens ingripande. —
På sin ålderdom besvärades F. av
en svår gikt och var de fem sista
åren oförmögen till något arbete. —
Gift 1730 med Elisabeth Ehrenström.
— Litt.: åminnelsetal av H. Nicander
i Vet. akad. (1778); B. Hanssen, "J.
F. som ekonomisk förf."
(Lantbruks-akad:s tidskr. 1942); A. Mickwitz,
"De finska deputationerna och
ekonomiekommissionerna under
frihetstiden" (1—2, 1912—14); B.
Hildebrand, "Kungl. Svenska
Vetenskapsakademien. Förhistoria,
grundläggning ocli första organisation" (1939).
G. U.
Fagræus, Jonas T h e o do r,
läkare och botanist, f. 23 april 1729 i
Vittaryds skn, Kronob. län, † 16 april
1797 på Gåsevadholm i Tölö skn, Hall.
län. Föräldrar: kyrkoherden
Johannes F. och Rebecka Junbeck. — Efter
skolgång i Växjö blev F. student i
Lund 1745 och fil. mag. därstädes
1751 samt var ett par år informator
i Alingsås för Jonas Alströmers söner
och från 1756 guvernör för dem i
Uppsala. Där studerade han
naturalhistoria för Linné och medicin för
Samuel Aurivillius och blev med. dr
1758. Följ. år utnämndes han till
stadsphysicus (stadsläkare) i
Alingsås. Han fick där i uppdrag att ordna
biblioteket och naturaliesamlingarna
hos familjen Alströmer, med vilken
han genom hela livet var förenad
i varm vänskap, över sitt uppdrag
utgav han 1768 en "Berättelse". Av
Linné, som hyste mycket höga tankar
om F., blev han 1763 föreslagen till
prof. i botanik i S:t Petersburg men
fick stå tillbaka för sin landsman J.
P. Falck. År 1773 följde F.
kanslirådet Claes Alströmer på en resa till
Tyskland, och sedan en eldsvåda 1779
ödelagt hans hem och förstört
biblioteket och "hans oskattbara
handskrifna arbeten", lämnade han Alingsås,
bosatte sig snart lios Alströmer på
dennes gård Kristinedal vid Göteborg
för att handha vården av
naturalie-kabinettet och tills, med Anders Dahl
tillse ocli utöka den botaniska
trädgården. F., "den vittre
naturkännaren", var en mångsidigt kunnig
naturvetenskapsman och något av en
polyhistor. Han publicerade
vetenskapliga uppsatser i lärda tidn. ocli
författade flera skrifter, bl. a. de
uppbrunna "Svstema naturæ", som är
hans viktigaste arbete, och
"Räknelära", samt medarbetade i 6:e uppl.
(1785—92) av E. Tunelds "Inledning
till geographien öfver Sverige". I Vet.
o. vitt. samh. var F. medl. Växtsläktet
Fagræa är uppkallat efter honom. —
Gift 1761 med Sara Alin. — Litt.: F.
Stenström, "En glömd Linnélärjunge
i Alströmers stad" (Sv. Linné-sällsk:s
årsskr. 1932). S. L.
Fahlander, se även Falander.
Fahlander, Gustaf, militär,
ämbetsman, se Edelstam.
Fahlbeck, släkt, härstammande
från Falun, där släktens äldste kände
stamfar Hans Ersson levde i börian
av 1700-talet. Han var bergsman vid
Falu gruva, antog släktnamnet F. och
blev far till bergsfogden i Filipstad,
kamreraren i Bergskollegium Erie F.
(f. 1703, † 1782). Dennes äldre son,
brukspatronen i Värmland Anders F.
(f. 1747, † 1809), blev farfar till
godsägaren Anders F. (f. 1817, † 1902).
Denne hade sönerna skådespelaren
Erik F. (F. 1) och
statsvetenskaps-mannen och politikern Pontus F. (F.
2), far till statsvetenskapsmannen
och industriidkaren Erik F. (F. 3).
1. Fahlbeck, Hans Erik
Andersson, skådespelare, f. 1 aug. 1841 i
Ölme skn, Värml. län, † 7 febr. 1886
i Stockholm. Föräldrar: godsägaren
Anders F. och Banna Charlotta
Carlsson. — Efter att 1862—66 ha tillhört
K. teatern som elev reste F. till
Förenta staterna. Han bildade i Chicago
Sv. dramatiska sällskapet, där han
bl. a. spelade titelrollen i Börjessons
"Erik XIV" och Engelbrekt i Blanches
"Engelbrekt och lians dalkarlar". År
1871 återvände han till Sverige, där
ban engagerades vid A. Bosins och K.
Tivanders sällskap. År 1874 övergick
lian till Nya teatern i Göteborg och
1882 till K. teatrarnas dramatiska
scen. -— F. hade lyckliga
förutsättningar för scenen i en ståtlig
apparition och utmärkt stämma samt var
en god karaktärsskådespelare med
särskild framgång i det högre dramat.
Bland hans roller märkas Claudius i
Shakespeares "Hamlet", Caligula i F.
Halms "Fäktaren från Ravenna",
Ludvig XI i Th. de Banvilles
"Grin-goire", Kristian II i H. Sätherbergs
"Ur förtryckets natt" ocli Peter
Stockman i Ibsens "En folkets fiende".
—-Ogift. A.L., S. T.
2. Fahlbeck, Pontus Erland,
statsvetenskapsman, politiker, f. 15
okt. 1850 i Ölme skn, Värml. län, †
28 juli 1923 i Djursholm. Bror till
F. 1. — Efter mogenhetsex. i Göteborg
1870 blev F. i Lund fil. kand. 1875,
fil. lic. 1879 och fil. dr 1880 på
av-liandl. "Kritiska studier öfver det
frankiska rikets äldsta
samfundsskick". Han blev s. å. docent i allmän
historia vid univ. i Lund. De
ekonomiska och statistiska vetenskaperna
hade även väckt hans intresse, och
1889 utnämndes han till e. o. prof. i
historia och statskunskap; denna
professur ändrades 1902 genom ny
ämnesfördelning till att omfatta
statskunskap och statistik, helt i
överensstämmelse med F:s undervisning, och
förvandlades till ord. professur 1909.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
