Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fallstedt, Ingel - Fallström, Daniel - Falstaff fakir, pseud. för Wallengren, Axel - Faltz, släkt - Faltz, Raymond - Faltzburg, von Faltzburg, se Faltz - Fant, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fallström
493
Fant
men framkommer tydligast i en del
smärre genregrupper. Hans sista och
största arbete var John
Ericssonmonumentet i Göteborg (1897—99).
Bland hans talrika porträttbyster må
nämnas de av Oscar II, G.
Cederström, G. von Rosen, A. Böhss, J.
Nordenfalk, A. Ehrensvärd och
kronprinsessan Lovisa av Danmark. F. är repr.
i Nat. mus. och Göteborgs mus. —
Ogift. Th. N.
Fallström, Carl Daniel,
författare, f. 26 okt. 1858 i Gävle, † 19 jan.
1937 i Stockholm. Föräldrar:
grosshandlaren Carl Thure F. och
Hildegard Forsten. — F. utbildade sig först
till skådespelare men övergick snart
till journalistik och författarskap.
Bl. a. medarbetade han i
boulevard-tidn. Figaro 1878—81 och var
pariskorrespondent till Aftonbladet
1881—-82, utgav teatertidn. Puck 1883,
medarbetade därefter i bl. a. Dagens
nyheter ocli Göteborgs handels- och
sjö-fartstidn. samt var teateranmälare i
Nya dagligt allehanda 1906—09 och i
Stockliolms-tidn. 1909—30. Hans verk
som teateranmälare uppbars av en
ingående kännedom om teatermiljön,
god blick för skådespelarnas insatser
och en elegant kåserande
framställningskonst. Hans första bok var
"Novelletter" (1880), och senare utgav
han flera samlingar skisser ocli
berättelser. Huvuddelen av hans
skönlitterära produktion utgöres av en lång
rad diktsamlingar, bland vilka märkas
"I vinterqväll" (1887),
"Chrysanthe-mum" (1890), "Vildrosor" (1892), "I
gyllenrödt" (1902), "Hvita syrener"
(1905), "Stockholm och skärgården"
(1908), "Fontänen sjunger" (1912),
"Havet" (1917) ocli "Kärleksdikter"
(1923). F. ägde som lyriker stor
teknisk färdighet. Han utbildade framför
allt i sina stockholmsdikter och sina
chevalereska poem till kvinnans lov
en frisk personlig klang och en
"spirituell konversationsstil", varigenom
Daniel Fallström.
han blev i hög grad representativ för
den bredare litterära smaken under
1900-talets tidigare decennier särskilt
i Stockholm. Med sitt bohemiska
väsen, sin frispråkighet och sin stora
personliga originalitet blev F. en av
sin tids mest kända
stockholmsfigurer. Han framträdde gärna och ofta
med patriotiska o. a.
tillfällighetsdikter och var en medryckande
impro-visatör, som själv vid kafébordet eller
från estraden med stor schvung
föredrog sina verser. Förebilden var
Drachmann, som lian djupt
beundrade. För teatern översatte han bl. a.
arbeten av denne och L. Fulda samt
framträdde själv med proverbet "En
förmiddagsvisit" (i Ny sv. tidskr.
18S7) och enaktaren
"Stockholm—Göteborg" (uppförd 1886). Efter F:s död
utgavs hans "Dikter" i urval av G. M.
Silfverstolpe (1937). — F. erhöll
Litteris et artibus 1894. — Gift 1) 1883
—84 med Marie Holmström; 2) 1905
med Anna Lovisa Alexandra Larsson.
— Litt.: O. Levertin, "Essayer" (1,
1907). R. A., H. G.
Falstaff fakir, pseud. för
Wallengren, Axel.
Faltz, släkt, vars äldste kände
stamfar, borgaren i staden Lindau i
Schwaben, Tyskland, Jodocus F., levde
i slutet av 1500-talet och början av
1600-talet. Till Sverige överflyttade
lians söner Johan och Reimund F. Den
förre, Johan F., slutligen
regeringsråd i Pommern och kanonikus vid
domkapitlet i Kammin (f. 1609, ‡
16S1), adlades 1648 under namnet von
Faltzburg. Denna ätt, som utdog 175S,
utgrenade sig i friherrliga ätten
Faltzburg genom den sistnämndes äldre
söner, översten för drottningens livreg.,
landshövdingen i Hall. län Axel von
Faltzburg (f. 1645, † 1728) och
presidenten i VVismarska tribunalet Gustaf
von Faltzburg (f. 1650, † 1719), vilka
1710 upphöjdes i friherrligt stånd.
Den friherrliga ätten utdog 1753. —
Ovannämnde Reimund F.,
liovjuvele-rare hos drottning Maria Eleonora
och guldsmed (f. omkr. 1615, † omkr.
1660), blev far till medaljgravören
Raymond F. (se nedan).
Faltz, Reimundus (Raymond),
medaljgravör, f. 4 juli 1658 i
Stockholm, † 21 maj 1703 i Berlin.
Son till guldsmeden Reimund F. —
Tidigt föräldralös kom F. i
guldsmedslära men sysslade på egen hand
med porträttpoussering i vax och
begav sig 1680 utrikes för att studera
gravyrkonsten. Över Köpenhamn och
Augsburg, där lian fick en god
utbildning lios en stålgravör, for lian till
Paris (1683). Där blev han lärjunge till
F. Chéron men lämnade snart denne,
då lian genom markis de Louvois’
protektion fick smickrande uppdrag för
Raymond Faltz, Gravyr av .T. V.
Hecken-auer efter D. Richter.
Ludvig XIV och en betydande lön. F.
gjorde omfattande resor i Frankrike
ocli besökte även England, innan han
återvände till Sverige, dit han synes
lia anlänt omkr. 1687. Han fick 1688
anställning vid det sv. myntverket i
Pommern, vilket var förlagt till
Stettin, men kallades redan s. å. till
Berlin, där han blev kurfurstlig
medaljgravör. Hans lön från Sverige tycks
emellertid ha utbetalats även i
fortsättningen. År 1694 gjorde F. ett
besök i hemlandet ocli utförde därunder
flera medaljer över såväl kungliga
som enskilda personer. Den stora
minnespenningen av sumatraguld över
Karl XI (1694) är ett gott prov påF:s
av fransk smak influerade, stilsäkra
och tekniskt fulländade konst. Hans
medaljer berömdes av samtiden också
för sin porträttlikhet. F. har utfört
ytterligare två medaljer över Karl
XI (1689 och 1697), två över Ulrika
Eleonora (1689 och 1690) och två över
sedermera Karl XII (1689 och 1690).
Bland enskilda personer, som F.
porträtterat på medaljer, kunna nämnas
Aurora von Königsmarck, envoyén
Chr. Leijoncrona, Nils Bielke, N.
Tessin d. ä., guldsmeden B. Grill och
hans hustru, som var syster till F.
För Ludvig XIV:s räkning utförde F.
åtminstone sju medaljer, för Fredrik
III av Brandenburg (Fredrik I av
Preussen) ett tjugotal o. s. v. Hans
medaljer äro dels präglade, dels
gjutna. Han liar också arbetat i elfenben,
varpå ett porträtt av kurfurstinnan
Sophie Charlotte av Brandenburg
utgör ett ex. — Ogift. Th. N.
Faltzburg, von Faltzburg, se
Faltz.
Fant, släkt, urspr, härstammande
från Finland och känd sedan
1500-talet. Namnet F. antogs av
rådmannen och handlanden i Vasa Michael F.
(f. 15S8) efter släktgården hemmanet
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
