Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Floding, Pehr - Flodkvist, se även Flodquist - Flodkvist, Herman
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Flodkvist
537
Flodkvist
tes F. av C. G. Tessin, som lät
honom gravera några bilder av
föremål i sina samlingar till "Museum
Tessinianum" (omkr. 1753) och
skaffade honom ett resebidrag från
Manufakturkontoret. Därmed for F. till
Paris 1755, där han blev lärjunge till
bl. a. N. G. Dtipuis och C. N. Cochin.
Tack vare Tessins protektion och F:s
egna uppgifter om lockande anbud
från andra håll ökades hans pension
ocli förlängdes dess giltighetstid, så
att han kunde stanna i Paris i nio
år. Efter sin hemkomst 1764 satte
han omedelbart i gång med att
intressera myndigheterna för inrättandet
av en permanent gravyrskola, vilken
också kom till stånd 1767 ocli
ställdes under lians ledning. Följ. år
kallades F. till led. av Konstakad., blev
dess sekr. samt prof. och lärare i
anatomi, geometri, perspektiv- och
kostymlära. Gravyrskolan, vid vilken
man fäst så stora förhoppningar, blev
akad:s och myndigheternas
sorgebarn. F. fann ständigt nya
anledningar att begära höjda anslag för skolans
bedrivande, men av det fåtal elever,
som där fick undervisning, innan den
1778 definitivt lades ned, är det inte
mer än tre, vilkas namn i någon mån
gått till eftervärlden, J. L. Cathon
och J. Snack som medelmåttiga
gravörer och J. Rodin tack vare den
levernebeskrivning han efterlämnat.
F. var dock en nitisk föreläsare.
Han var emellertid en bråkmakare,
och det gick så långt, att han, utan
att dock upphöra med sin
undervisning, 1777 fick avsked som sekr.
ocli blev utesluten som led. av akad.
"Aldrig rådlös skydde han med
okuvlig energi ingenting för att komma
fram och gav sig icke förrän ban nått
sitt mål; och detta gick så mycket
lättare för honom som han i
hänsynslöshet ocli hjärtlöshet saknade sin
like", säger L. Looström. — Som kop-
Pehr Floding. Teckning av J. T. Sergel
(Nationalmuseum).
parstickare var han emellertid den
mest framstående i landet på sin tid
och en av de förnämsta i den sv.
konsthistorien. Gravstickeln förde han med
säker hand, mindre lycklig var han
som etsare. Under paristiden
utexperimenterade lian tills, med F. Ph.
Charpentier en metod att på mekanisk väg
reproducera liandteckningar, "gravure
au lavis"; denna metod är föregångare
till akvatintagravyren. Han sysslade
också med studier för en avhandl. i
målaranatomi, sammanställde en
bibliografi över böcker om konst och ett
lexikon över gravörer samt översatte
till sv. Ch. A. du Frosnoys "De Arte
Grapliica". På grund av dessa meriter
utnämndes han genom Tessins
förmedling 1763 till k. gravör och "garde des
estampes" hos sedermera Gustav III,
vilken befattning lian likväl aldrig
kom att utöva. Hans boksamling, som
inköptes av akad. 1775, blev
grundstommen i akad:s bibi. Bland F:s
arbeten från paristiden märkas ett
par illustrationer till Lafontaines
fabler, en bild av Granhammars säteri
(175S) och "La fidélité surveillante"
efter Deshaves, tillägnad Tessin
(1759), samt framför allt det ståtliga
bladet framställande Adolf Fredrik
som de sköna konsternas beskyddare
(1761), efter teckning av Cochin. Efter
hemkomsten var F:s produktion
förhållandevis ringa. Bland porträtten
må framhållas Ulrika Lovisa Tessins
(1767) och den i naturlig storlek
utförda bröstbilden av Gustav III
(1779). En mängd små vinjetter,
varav flera för Vet. akad:s handlingar,
visar utsökta prov på tidens eleganta
bokutstyrsel. Från 1767 till sin död
var F. ritlärare vid Barnhuset.
—-—- Gift 1770 med Maria Charlotta
Forsberg. — Litt.: C. U. Palm, "P.
G. F. och hans konstnärskap" (i
Meddel. från Fören. för grafisk konst,
1896); L. Looström, "Den svenska
konstakad. ... 1735—1835" (1887—
91); densamme, "Herr Kungl,
hof-gravörn" (i "I svenska
konstnärskretsar", 1916); G. Utterström, "Till P.
G. F:s biografi" (i Personhist.
tidskr. 1938). Th. N.
Flodkvist, se även Flodquist.
Flodkvist, Gustav nerman,
jordbruksforskare, hydrolog, f. 12 juli 1875
på Länna i Almunge skn, Stockholms
län. Föräldrar: lantbrukaren Gustaf
F. och Eva Charlotta Carlsson. — F.
avlade agronomex. vid Ultuna
lant-bruksinst. 1901 och studentex. i
Stockholm 1905. Han var lärare vid Kronob.
läns lantbruksskola på Stensjöholm
1901—04 och vid Jönköp. läns
lantbruksskola på Hinsekind 1904—06,
jordbruksförvaltare hos ab. Starfors
säteri i Västmanland 1906—09 och
vid Stjärnsund i Närke 1909—12 samt
Herman Flodkvist.
jordbrukskonsulent hos Örebro läns
hushållningssällskap 1912—13 och
förste jordbrukskonsulent där
1913—-32. Vid sidan av det praktiska arbetet
bedrev F. vetenskaplig
forskningsverksamhet. Han blev 1931 fil. dr vid
Kö-nigsbergs univ. och utnämndes 1932
till prof. i agronomisk hydroteknik
vid Lantbrukshögskolan, där lian
utsågs till prorektor 1934 och var rektor
1940—43. F. var lärare vid statens
kulturtekniska kurser 1919—21 och i
kulturteknik vid Alnarps
lantbruks-inst. 1931—32. Han var
initiativtagare till stiftandet (1924) av Örebro
läns naturskyddsfören., blev 1936 v.
ordf. i Uppsala läns
hushållningssällskap och invaldes 1938 i
Lantbruks-akad. Under ett tjugotal år har han
varit verksam inom Nordisk
jord-bruksforskarfören., vars styr. lian
tillhör. F. liar varit ordf. i Fören. för
filosofi ocli specialvetenskap i
Uppsala, liar innehaft ett flertal offentliga
uppdrag ocli är hedersled, i flera
organisationer inom jordbruket. Han har
företagit studieresor till de nordiska
länderna, Tyskland, Frankrike,
England, Schweiz och Holland. — I det
sv. jordbrukets tjänst har F. gjort
en förtjänstfull insats. Han var den
förste i Sverige, som yrkade, att den
reglering av vattnet i naturen, som
utföres för jordbruket, skall göras
till föremål för vetenskapligt
studium. Inom jordbruksliydrologin har
hans forskningsverksamhet varit
banbrytande. Han liar särskilt behandlat
kulturtekniska frågor ss.
åkerjordens torrläggning och bevattning.
Därjämte liar han utfört undersökningar
rörande sambandet mellan de
meteorologiska faktorerna samt
dagvatten-och grundvattenavrinningen på olika
marktyper, lerjordens sprickbildning
och genomsläpplighet, olika jordarters
torrläggningsbehov, jordens
grundförbättring, vattenhastigheten i rörled-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
