Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fogelberg, Bengt - Fogelklou Norlind, Emilia
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fogelklou Norlind
544
Fogelklou Norlind
Emilia Fogelklou Norlind.
mera placerad i Kat. mus. Vid
hem-sändandet av "Tor" och "Balder" 1S45
gjorde F. ett besök i hemlandet och
fick då av Oscar I beställning på en
ryttarstaty av Karl XIV Johan (vid
Slussen i Stockholm). Stockholms
borgerskap beställde en staty av Birger
jarl (på Riddarholmen) och Göteborgs
stad en av Gustav II Adolf. Den
sistnämnda blev färdig först (1849) och
hemsändes med ett fartyg, som
förliste utanför Bremen. Statyn
bärgades men kom att uppställas i denna
stad, medan en nygjutning utfördes
för Göteborg. Alla tre skickades hem
1853, och F. gjorde följ. år ett nytt
besök i hemlandet för att närvara vid
deras avtäckning. Det var under
återresan till Rom, som ban insjuknade
och avled i Triest. Utom de
ovannämnda omfattar F:s verk en rad
marmorstatyer och grupper,
mestadels med motiv ur den antika
mytologin, ss. "Apollo Kitharodos" och
"Venus" (bägge i marmor, 1838, Kat.
mus.) samt "Amor och Psyke". Na t.
mus. äger ett flertal skisser av F.,
delvis till aldrig fullbordade arbeten.
I Göteborgs mus. finns en
kolossalbyst i marmor av "Odén", och vid
slottet i Uppsala står ett
minnesmärke över Gustav Vasa, vars byst är
gjuten efter F:s modell. F. utförde
även porträttbyster, bl. a. av M. G.
Anckarsvärd (marmor, 1823) och av
Karl XIV Johan (brons, 1838,
Uppsala univ.). Han blev 1832 led. av
Konstakad. och 1839 prof. i teckning
där men tjänstgjorde aldrig. — Rent
formalt står F:s verk i stort sett i
nyklassicismens bann. Även hans
nordiska gudar äro gestaltade i dess
tecken, med direkta förebilder i den
grekiska antikens skulptur (i "Balder"
även med Thorvaldsens Kristus som
mönster). Dock har ban, i anknytning
till Lings och Geijers götiska
konstprogram, i dem inlagt ett nytt drag
av nordiskhet, icke blott genom en
del dräktmotiv och attribut utan även
i känslouttrycket och i vissa
avvikelser från den klassiska harmoniskön-
heten. I dessa gudar, där han i bild
åskådliggjort den nordiska
mytologins gestalter, så som de sedan levat
i det sv. folkmedvetandet, har han
skapat den götiska konstalstringens
främsta verk. I de historiska
statyuppgifterna närmar han sig en mera
realistisk uppfattning, förebådad i
Torstatyn. Som människa var F.
sluten, hängav sig med energi åt sitt
arbete och gjorde omsorgsfulla
förstudier. Han levde synnerligen enkelt och
hopbragte en värdefull samling
antikviteter. Hans brev (i K. bibi. och
Konstakad.) utgöra en viktig källa
till samtidens sv. konsthistoria. —
Ogift. — Litt.: R. Josephson, "F:s
nordiska gudar" (i Nat. musei årsbok
1922); J. Roosval, "Sv. konstgalleri"
(1912). Th. N.
Fogelklou Norlind, Emilia
Maria, författarinna, f. 20 juli 1878 i
Simrishamn. Föräldrar:
häradsskrivaren Johan Fredrik F. och Maria
Persson. — F. utexaminerades från
Högre lärarinneseminariet i
Stockholm 1899, avlade mogenhetsex. 1903
i Malmö samt blev vid Uppsala univ.
fil. kand. 1906 och (ss. den första
kvinnan i Sverige) teol. kand. 1909.
Efter olika lärarinnetjänster blev hon
1919 adjunkt, senare lektor, vid
folkskoleseminariet i Kalmar, varifrån
hon dock redan 1923 tog avsked. Sistn.
år började hon föreläsa i
socialpsykologi vid Socialinst. i Stockholm och
1935 i psykologi och sociologi vid
Stockholms högskola. Som förf. har
hon främst behandlat
kyrkohistoriska, religionspsykologiska,
pedagogiska och sociologiska ämnen. Hon
studerade 1910—11 som
Olaus-Petri-stipendiat den katolska modernismen
i England, Frankrike och Italien samt
vistades som Zornstipendiat i
Förenta staterna 1930—31 för
mentalhygieniska och sociologiska studier.
Som religionshistoriker och psykolog
liar hon framför allt studerat
medeltiden ("Ur fromhetslivets
svenskhistoria", 1916—17; "Legender från
Sveriges medeltid", tills, med A.
Lindblom och E. Wessén, 1—2, 1917;
"Birgitta", 1919) och
kväkarnas’livssyn och samfundstyp ("Kväkaren
James Nayler", 1929; "William Penn,
en bok om samvete och stat", 1935).
F., som i sin åskådning av positiva
skäl reagerat mot den
mekanistiskt-intellektualistiska världsbilden, har
blivit mest läst genom
betraktelsesamlingarna "Allvarsstunder" (1—2,
1903—13), "Förkunnare" (1915) och
"Från själens vägar" (1920), och i
hennes övriga författarskap förtjäna
nämnas "Människan och hennes
arbete" (1926),
"Samhällstyperochmed-borgarideal" (s. å.), "Skolliv och
själsliv" (1927), "Den allra vanligaste
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
