Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Fridell, Axel - Fridman, Sigrid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Fridman
604
Fridmar»
Axel Fridell.
gagnade lian endast under
akademitiden och under de sista ären, då
sjukdomen hindrade honom att
handha diamantnålen med erforderlig
precision. Hans tidigare, litet kokett
eleganta och stundom något
fin-de-siècle-betonade blad röja först
påverkan avZorns impressionistiska
streckteknik ("Man i kappa", 1915), och
sedan söker ban i anknytning till
Whistler raffinerade effekter i en lätt
antydande, spröd linjestil och mjukt
flockig svärta ("Marie", 1917>
"Lagunen", Venedig, 1921). På 1920-talet
och främst efter resan till England
1926 fördjupade ocli berikade han sina
uttrycksmedel under inflytande av de
engelska grafikerna, bl. a. Seymour
Haden, Bone och Cameron, av
Mé-rvon och Rembrandt, och hans konst
mognade till det självständiga
mästerskapet, belt präglat av hans på en
gång kraftfulla och bisana
personlighet. Med en oerhört driven teknisk
skicklighet genomarbetade han bilden
med nålskarpa, minutiöst detaljeran-
de streck till en levande linjerikedom,
som kan vara energiskt klar och
koncis i skärpan som ett kopparstick eller
starkt målerisk i sin
ljusdunkelskim-rande, mustiga sammetssvärta; den
starkt genomförda detaljeringen
förenade lian med det finaste sinne för
ljuset och för atmosfär- och
stämningsvärden. I denna produktion
framstår lian som Sveriges störste
grafiker efter Zorn. Redan i bladen
från den första Londonvistelsen liar
hans mästarstil nått sin fulla
utveckling, ss. i interiörbilden "Old
studio, Chelsea" (1926—27),
"Självporträtt i lampljus" (1926) och i det i
Rembrandtsstil hållna "Självporträtt
med sportmössa" (1927). Porträttet
kom ban även att odla i en rad
beställningsarbeten, bland vilka märkas
de med psykologisk skarpblick i en
stram och pregnant linjestil utförda
bilderna av Selma Lagerlöf (1929)
och Gustaf V (1932). Men som
människoskildrare står han kanske högst
i det berömda bladet "Mr. Simmons"
(1933). Särskilt intresse visade F. för
stadslandskapet. Det skymtar ofta i
ljus luftighet genom ett fönster i hans
dunkla interiörbilder, ocli en speciellt
framträdande plats i hans
produktion inta de rena arkitekturbilderna,
med motiv från London ("Chelsea
Wharf", 1926), Paris ("Quai des
Or-fèvres", 1930, "Quai de Montebello",
1930—32 och 1934, "Le Pont Marie",
1934) och Stockholm ("Slussen",
1930, "Stadsgården", 1931). Men i
hans stadsbilder och landskap är inte
det tonografiska det väsentliga; de
äro fyllda av stämning, och efter hand
tilltar i dem en stark
förgängelsekänsla och en dragning mot det
kusliga och sällsamma ("Gammalt lius i
Amsterdam", 1933, "Stormigt hav",
1934). Dragningen mot tillvarons
skuggsidor, mot en dickensk undre
värld kommer till uttryck i blad
som "Den gamla antikvitetshandeln"
(1931) och "Blondinen" (1932), men
det är framför allt i F:s teckningar,
som denna sida av hans väsen träder
i dagen. I dessa ofta snabbt
nedkastade, laverade eller akvarellerade
fantasier i tusch eller bläck har han gett
sin misantropi fria tyglar. Bluffen,
lystnaden och stupiditeten häcklas
med bitande ironi. Han skonar ingen,
minst av "allt sig själv. Det är en
karikatyrkonst, som står nära Sergels
"charger", Arosenius och Daumier,
men som har sin personliga, starkt
bittra ton. Hemlösheten, "själens
obotliga ensamhet", har sällan fått
pregnantare uttryck än i en del av dessa
märkliga blad. -— F. är rikt repr. i
Th. Laurins samling i Stockholm. I
Nat. mus. finnas bl. a. "Interiör med
docka" (omkr. 1925) och "Tiggare i
ett gathörn" (tuschteckning, 1929).
— Gift 1927 med Ingrid Starck. —
Litt.: K. Asplund, "A. F. Ett
konstnärsliv" (1937). Th. N., B. W.
Fridman, Sigrid Sophia
Carolina, skulptris, f. 23 nov. 1879 i
Haparanda. Föräldrar: jägmästaren Carl
Gustaf F. och Mathilda Christina
Brulin. — F. genomgick J. Arvedsons
gymnastiska inst. och slog sig sedan
ned i London som praktiserande
sjukgymnast. Hennes intresse för
konstnärligt skapande tog emellertid
överhanden, och hon for till Paris, där
hon studerade för Bourdelle. Vid
krigsutbrottet 1914 tvingades hon
återvända hem ocli bosatte sig i
Göteborg, där hon snart fick användning
för sm mejsel för dekorativa uppdrag.
Bland hennes större arbeten av detta
slag är utsmyckningen av
Försäk-ringsab. Atlanticas nybyggnad 1921.
Hon flyttade sedan till Stockholm, där
ett par av hennes verk väckte hetsig
polemik, nämligen statyn av Fredrika
Bremer (1927) i Humlegården och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
