Svenska män och kvinnor : biografisk uppslagsbok / 3. G-H / 41 (1942-1948) Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Gelhaar, Mina - Gellerstedt, Albert

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

1923 därstädes. Dotter till G. 1. — G.
blev elev vid K. teatern 1857 och fick
där sångundervisning av J. Günther
och I. A. Berg, varjämte hon 1860
studerade i Paris. Åren 1858—66 var hon
engagerad vid K. teatern, där hon
främst gjorde sig uppskattad som
subrett. Några av hennes glansroller
voro Susanna i ”Figaros bröllop”,
Rosina i ”Barberaren i Sevilla”,
Katarina i ”Kronjuvelerna”, Adèle i
”Svarta dominon”, Zerlina i ”Fra
Diavolo”, Bertha i
”Nürnbergerdockan” och Marie i ”Regementets
dotter”. Hon sjöng emellertid även mera
allvarliga partier, ss. Anna i ”Vita
frun”, Isabella i ”Robert av
Normandie” och Leonora i ”Alessandro
Stradella” och uppskattades särskilt för
sina välberäknade sceniska
framställningar av Rose Friquet i ”Villars
dragoner” och Markisinnan i ”Drottning
Elviras sagor”. G. vann tack vare
solid sångteknik, dramatisk talang,
livligt temperament och parant
apparition stor bevågenhet hos publiken. —
Gift 1) 1870 med teaterchefen, senare
diplomaten friherre Eugène Fredrik
Oskar Ludvig von Stedingk, † 1871;
2) 1883 med krigshovrätts-, senare
kammarrättsrådet Johan August
Wallensteen. — Litt.: F. Hedberg,
”Sv. operasångare” (18S5).

        G. T.

Mina Gelhaar. Målning (detalj) av G. U. Troili 1866 (K. teatern).

Albert Gellerstedt.

Gellerstedt, Albert Theodor,
arkitekt, landskapsmålare, skald, f. 6
okt. 1836 på Sundbacken i Västermo
skn, Södermanl. län, † 7 april 1914 i
Stockholm. Föräldrar: byggmästaren
Lars G. och Anna Sophia Westerberg.
— Efter slutad skolgång kom G. till
Stockholm 1852, där han de närmast
följ. åren studerade vid Konstakad.
och Sv. slöjdfören:s skola, samtidigt
som han förtjänade sitt uppehälle
som arbetare och ritare i
byggnadsfacket både i huvudstaden och i
Finland samt längre fram som
vikarierande ingenjör i Lotsstyr. Genom
uppmuntran från sin mångsidige lärare F.
W. Scholander kom G. att från början
vid sidan av sitt huvudfack,
arkitekturen, flitigt odla sina övriga
konstnärliga och vittra intressen. Under
en stipendieresa 1862—64 i
Frankrike och Italien slets han mellan
arkitekturstudiet och sitt i Paris
stimulerade intresse för landskapsmåleri,
vilket han sedan ådagalade i friska
och från akademisk stelhet frigjorda
akvareller. Av ekonomiska skäl
mottog dock G. en erbjuden anställning
som ingenjör vid Lots- och
fyrinrättningen 1864, och hans
konstnärskap kunde därefter endast
utövas på den tid han hade över från
ämbetsgöromål. Under det ofta
ensliga kringflackandet som
fyringenjör skrev han sina första dikter,
ägnade hans tidigt bortgångne son (”Stens
visor”). De karakterisera honom som
en betydande lyriker. År 1874 blev han
lärare i allmän byggnadslära och
husbyggnadskonst vid Teknologiska inst.,
och 1877 utnämndes han till prof. i
arkitektur vid Tekn. högskolan. S. å.
valdes han till led. av Konstakad.,
vars sekr. han var 1881—91. År 1882
blev han intendent vid
överintendentsämbetet, och 1897—1904 var lian
överintendent och chef där. År 1901
invaldes han i Sv. akad. — Som
arkitekt företrädde G. teoretiskt den
praktiska nyttans och
ändamålsenlighetens krav och pläderade för
användandet av gediget material. Han hade
genom sina omfattande resor i
hemlandet under fyringenjörstiden
kommit att sätta stort värde på den äldre
inhemska byggnadstraditionen.
Samtidigt var han bunden av den gällande
stilhistoriska smaken och kom
därigenom att vackla mellan romantik
och realism, något som skadade hans
praktiska verksamhet som arkitekt
och föranledde, att flertalet av hans
projekt stannade på papperet. Som
lärare betydde han däremot mera
genom sitt stora inflytande på den
följ. generationen av nationellt
inställda arkitekter ss. I. G. Clason och
E. Stenhammar. — Det är emellertid
främst som utövande konstnär G.
blivit berömd. Under utlandsresan
utvecklades han, inspirerad av franska
föredömen, till en av våra första och
finaste företrädare för det moderna
realistiska friluftsmåleriet, en
position, som han upprätthöll till mitten
av 1880-talet. Hans talrika akvareller
uppta med förkärlek okonventionellt
utförda, enkla och vardagliga
motiv, över vilka det alltid är rymd
och luft, fina nyanser och spelande
dagrar. Samma egenskaper
karakterisera G:s etsningar; denna konst
tillägnade han sig först i holländaren
Lowenstams skola i Stockholm 1875
men fulländade sig själv i tekniken
under intryck av franska mästare ss.
Corot och Daubigny, tills han i slutet
av 1880-talet nådde höjdpunkten inom
konstarten. Som lärare vid vår första
moderna etsningsskola (från 1876)
har G. haft betydelse för yngre
konstnärer, bl. a. A. Zorn. Bland hans
etsningar kunna nämnas ”Väderqvarn
och pilar vid hafsstranden” (1875,
etsning och torrnål), ”Pilträd vid
stranden” (1887) och ”Blecktornet”
(1889). Som tecknare framträdde han
redan i Ny illustrerad tidn:s första
årg. 1865 och medarbetade länge med
illustrationer till serierna ”Det
Stockholm som går” och ”Svenska
konstminnen”. Särskilt G:s omkr. 600
teckningar, ofta akvarellerade, till den
förra serien (nu i Nord. mus.) ha
stort topografiskt värde. I hans
kvarlåtenskap finns ett stort antal
teckningar, som visa hans intresse för
människor och avslöja en
humoristisk ådra, bl. a. karikatyrer av
konstnärskamrater och porträtt i blyerts
eller tusch av typer ur
kustbefolkningen, föregångare till Albert
Engströms rospiggar. G. är repr. i Nat.
mus. med bl. a. akvarellerna
”Strandmotiv från Visby” (1881),
”Björkhage, tidig vår” (1884) och ”I
Neckargemünd” (1885). En samling
reproduktioner efter G:s ”Grafiska blad”
utgavs av R. Hoppe 1918. — Intimt
besläktad med G:s konst är också
hans litterära alstring. Hans diktning
står på en idealistisk grund och har
med sina talrika natursymboliska
motiv mycket nära anknytning till
signaturerna. Samtidigt föregriper
han genom den friska, realistiska
naturiakttagelsen i många av sina
dikter lyriker som A. U. Bååth och Ola
Hansson. G:s dikter äro anspråkslösa
till formatet, ofta epigrammatiska
och försynta i tonen samt behandla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>