Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Grabow, Mathilda - Grade, Anders - Gradin, Arvid - Graf, Paul - Graffman, släkt - Graffman, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grade
SO
Graffman
Anders Grade.
Lindgren prisade Julia som hennes
yppersta sceniska skapelse; den
"utgör i den svenska operahistorien en
produktion av samma enastående
värde som Linds Regementets dotter,
Hebbes Fidelio och Nilssons
Valentine". Andra glansroller voro Violetta
och Ingeborg; i den senare gav hon
"prov på detta rörande uttryck för
den jungfruliga skärheten, vilket just
är hennes starka sida". Hon
utnämndes 1886 till hovsångerska och erhöll
1895 Litteris et artibus i briljanter.
Sistn. år blev hon led. av Mus. akad.
—■ Gift 1886 med översten greve Carl
Evert Taube. — Litt.: F. Hedberg,
"Sv. operasångare" (1885). G. T.
Grade, Anders, historiker, f. 26
mars 1877 i Södra Sandby skn,
Mal-möh. län, † 24 dec. 1943 i Stockholm.
Föräldrar: lantbrukaren Lars Persson
och Elna Larsdotter. — Efter
mogen-hetsex. i Malmö 1896 blev G. fil. kand.
1898, fil. lic. 1911 och fil. dr 1913, allt
vid Lunds univ. Han blev 1907
adjunkt vid Högre allm. läroverket å
Södermalm, var 1918—26 rektor vid
Katarina realskola och 1919—42
lektor i historia och geografi vid Högre
realläroverket å Norrmalm, allt i
Stockholm. G:s lärargärning
präglades av strävan att bibringa eleverna
exakta kunskaper. Som lärjunge till Sam.
Clason vann G. i sin drsavh.
"Sverige och Tilsitalliansen 1807—1810"
(1913) nya och även för den allmänna
historien betydelsefulla resultat
genom en förnyad, skarpsinnig
granskning av källmaterialet. Bl. a.
framstod genom hans undersökning Gustav
IV Adolfs politik mot de ryska
erövringsplanerna i gynnsammare dager
än i tidigare forskning. Till problem
från Gustav IV Adolfs tid
återvände lian bl. a. i uppsatserna "Runebergs
teckning av Gustav IV Adolf i dikten
’Konungen’" (Hist. tidskr. 1915) och
"Huru Wingårds minnen tillkommo"
(Hist. tidskr. 1916). Sin intima och
djupgående förtrogenhet med franska
revolutionen, Napoleonstiden och
restaurationen fram till 1848 ådagalade
G. i sin skildring av epoken i
"Världshistoria" utg. av S. Tunberg och S. E.
Bring (bd 11, 1930 och en del av bd
12, 1936). Framställningen är
populär men vilar på ett fast vetenskapligt
underlag ocli torde stå i främsta ledet
av vad som skrivits om denna tid. -—
Gift 1930 med Emy Johanson. B. B—é.
Gradin, Arvid, präst, f. 29 maj
1704 i Vika skn, Kopparb. län, † 14
sept. 1757 i Neuwied, Tyskland.
Föräldrar: kyrkoherden Arvid G. och
Anna Alenia. — G. kom 1714 till
Västerås läroverk, där lian visade stor
begåvning för klassiska språk. Vid
Uppsala univ. inskrevs han 1724 och
kom där under pietistiskt inflytande.
Åren 1731—36 vistades han som
informator i Stockholm, där han blev
bekant med Erik Tolstadius ocli trädde
i kontakt med dippelianismen. År 1735
fick han i sina händer en bok om
herrnhutismen och beslöt att ansluta
sig till brödraförsamlingen i
Herrn-hut. Följ. år reste han till Tyskland;
före sin avresa hade lian blivit
utnämnd till docent i latin och grekiska
i Uppsala, fastän ban inte var
promoverad. Inom den herrnhutiska
rörelsen kom G. att inta en framskjuten
plats; bl. a. arbetade han som lärare
vid dess skolor men tjänstgjorde
också som präst. Dessutom användes han
ofta som emissarie och besökte
Konstantinopel 1740 och Ryssland 1743,
där han fängslades och fick stanna
kvar ända till 1747. Sverige besökte
ban som brödraförsamlingens ombud
dels 1741, dels 1748. Vid detta senare
tillfälle anklagades han för avvikelse
från den rena läran och
landsförvisa-des 1750. — G. utövade ett stort
inflytande på den sv. herrnhutiska
rörelsen genom sina brev och skrifter
men också medelst sina mycket
uppskattade religiösa sånger. —- Ogift,
— Litt.: J. Dellner, "A. G. i rysk
fångenskap" (1935). T. M.
Graf, Paul Edmund, målare, f.
13 mars 1866 i Stockholm, † 28 sept.
1903 därstädes. Föräldrar:
generalkonsuln William G. och Francisca
Maria Catharina Scriba. — G.
började sina studier vid Konstakad. 1885
—86, reste sistn. år utrikes och
vistades under tio år dels i Tyskland och
Frankrike, där han bl. a. var elev till
L. Bonnat vid École des Beaux-Arts
1887—91, dels i Amerika. Han
mottog starka intryck av den franska
impressionismen och målade brett och
raskt med fint sinne för ljusets spel
och de atmosfäriska verkningarna.
Hans månskensbilder från kanalerna
i Brügge ge uttryck åt de nya strä-
vandena efter starkare
stämningsinnehåll, och efter återkomsten till
Sverige 1895 anslöt ban sig närmare
till Konstnärsförbis idéer och målade
stämningsbilder med nationella
motiv. Förutom landskap, sjöstycken och
gatubilder, med eller utan staffage,
utförde han även interiörer med
figurer. -— Bland G:s arbeten kunna
nämnas "Vid badningen" (utst. 1897), "I
skymningen" (utst. 1899),
"Mormodern" (utst. s. å.), "På spårsnö"
(1900), "Vintersöndag i Dalarna"
(utst. s. å.) och "Kanalmotiv i
månsken" (1902). Han är repr. bl. a. i
Göteborgs mus. ("Månskensnatt",
1901). — Utom i Stockholm och
Göteborg utställde han i Munchen 1892,
Berlin 1900 och Venedig 1903. —
Ogift. Th. N.
Graffman, släkt, vars äldste kände
stamfar, Ingel (f. 1639, † 1717),
kollega vid Örebro skola och
komminister i Almby, efter födelsesocknen
Gräve i Närke bildade
släktnamnet Gravander, sedan ändrat till G.
Hans son, skräddaren Petter
Ingels-son G. (f. 1672, † 1740), blev stamfar
för släkten G:s äldre släktgren och
farfar till teol. lektorn och
domprosten i Strängnäs Hans G. (f.
1748, † 1828). En yngre son till Ingel
G., löjtnanten och livdrabanten
Lorentz Ingelsson G. (f. 1686, † 1749),
blev farfar till bryggaren i Göteborg
Simon G. (f. 1771, † 1825). En son
till denne var landskapsmålaren Carl
G. (se nedan). Från Simon G:s son,
handelsbokhållaren och kassören
Johan Abraham G. (f. 1795, † 1836),
härstamma alla nu levande medl. av
släkten. En sondotter till honom,
Karin Fredrika G. (f. 1858, † 1919), blev
1881 gift med hospitalssysslomannen
Olof August Johansson (f. 1S44, †
1931). Deras son Johan Olof Gillis
(f. 1891), överstelöjtnant vid
Livgre-nadjärreg., har upptagit sin moders
släktnamn G. (yngre släkten G.). ■—■
Litt.: F. Wernstedt, "Släkten G."
(Personliist. tidskr. 1938).
Graffman, Carl Samuel,
landskapsmålare, f. 23 juli 1801 i
Göteborg, † 16 april 1862 i Stockholm.
Föräldrar: bryggaren Simon G. och
Sora Margareta (Greta) Sandberg.
—• G. sattes 1817 i lära hos
dekorationsmålaren J. A. Beyer i Göteborg,
for 1821 till Stockholm och fick där
anställning hos P. E. Limnell. Kort
därefter blev han inskriven vid
Konstakad., där han åtnjöt undervisning
av Fr. Westin. Småningom kom G.
emellertid under inflytande av C. J.
Fahlcrantz, vars landskapsstil han
sedan efterliknade. Han målade töckniga
klipplandskap och romantiska
borgruiner, och slottet Makalös’ brand
1825 skyndade han att avbilda i lito-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
