Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Graan, Johan - Grabe, Alf - 1. Grabow, Carl - 2. Grabow, Mathilda
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grabe
79
Grabow
Alf Grabe.
som lian skötte växelvis med österb.
län till 1678, då lian avsattes av Karl
XI för att han skulle ha misskött
sitt ämbete. En senare tids forskning
liar emellertid givit honom full
upprättelse. I själva verket var G. en
dugande länschef, som gjoi-de sig mycket
uppskattad av allmogen, vilken han
sökte skydda mot förtryck och
orättvisor från ämbets- och
tjänstemännen ; han var mån om att upprätthålla
lag och ordning i sitt väldiga
höv-dingadöme. Men arbetsbördan blev
alltför stor, och länet var mycket
svåradministrerat, vilket förklarar
konungens missnöje. — Gift 1) 1641
med Christina Jakobina Robertsson
vem Struan, † 1643; 2) 1645 med
Elisabeth Bure. — Litt.: J. Nordlander,
"J. G." (1938). T. M.
Grabe, Alf Gerhard,
bergsingenjör, ämbetsman, f. 24 sept. 1880 i
Göteborg. Föräldrar: läraren Johan
Wilhelm Svensson och Anne-Marie
Forsberg. — Efter mogenhetsex. i
Göteborg 1898 utexaminerades G. från
Tekn. högskolan 1901. Han studerade
vid Sheffields univ. i England 1902
och var efter hemkomsten till Sverige
martiningenjör vid Garpenbergs ab.
1902—05. Därefter knöts lian till
Tekn. högskolan och var assistent där
1905—17 samt docent i bergskemi
från 190S och speciallärare i
metallurgi 1908—27, i allm. metallurgi 1912
—27 och i metallografi 1908—30. Åren
1912—13 var han dessutom Tekn.
högskolans sekr. Han ägnade sig
samtidigt åt publicistisk verksamhet och
var 1909—11 red. för Tekn. tidskr:s
avd. för kemi och bergsvetenskap samt
1917—27 huvudred, för Jernkontorets
annaler. Åren 1927—45 var G.
mynt-dir. ocli chef för Mynt- och
justeringsverket. I denna befattning
moderniserade lian arbetsprocessen bl. a.
genom att införa rationellare
smältningsmetoder och nya maskiner (kall-
valsverk m. m.). -— G. är
patentsakkunnig i Stockholms rådhusrätt och
ombud vid de tekniska läroverkens
avgångsexamina. Sedan 1941 är han ordf.
i Statens uppfinnarnämnd ocli sedan
1939 styr.-led. i Sv. metallverken,
sedan 1940 i Uppfinnarekontoret,
Stockholm, ocli sedan 1942 i Finspongs
metallverk. Han var led. av 1940 års
sakkunniga för den högre tekniska
undervisningen. G. var ordf. i Sv.
teknolog-fören. 1934—36 och 1941—42. Han
har publicerat en rad
förbränningstekniska och metallurgiska arbeten, bl. a.
"Den gamla svenska
osmundstillverk-ningen" (1922), samt författat
läroboken "Analys af järnmalm" (1910).
Tills, med Sam. Clason m. fi. utgav lian
"Minnesskrift med anledning av
Jernkontorets annalers 100-åriga tillvaro"
(1917). — Gift 1908 med Märta
Augusta Notini. S. R.
1. Grabow, Carl Ludvig,
teaterdekorationsmålare, f. 29 dec. 1847 i
Stockholm, † 23 nov. 1922 därstädes.
Föräldrar: fagottisten i hovkapellet
Ludvig August Eduard G. och
Augusta Louise Winekler. — G.
studerade vid Konstakad. 1861—63 samt
hos bröderna Carl ocli Paul Gropius
i Berlin 1864—70. Han tog sedan
anställning hos dem till 1S73 och
etablerade sig slutligen i Stockholm som
dekorationsmålare. Där blev han
mycket anlitad av privata
uppdragsgivare, kaféidkare och restauratörer, för
vilka han skapade ölstugeinteriörer i
"gammal tysk stil" ocli moderna
restauranger av elegantare snitt. Hans
huvudintresse var emellertid
teaterdekorationen, och under 40 års tid
utgingo dekorationerna till så gott
som alla teatrar i Stockholm och
landsorten från hans ateljé; 1890—
1910 var han anställd som
dekorationsmålare vid Dramatiska teatern.
Hans scenbilder ansågos på sin tid
som mönstergilla. År 1905 erhöll lian
Litteris et artibus. — Ogift. Tli. N.
Mathilda Grabow.
2. Grabow, Emma Mathilda
Elisabeth, opera- och
konsertsångerska (sopran), f. 23 maj 1852 i
Stockholm, † 29 maj 1940 därstädes. Syster
till G. 1. — G. var 1865—71 elev vid
K. teatern och utbildades där i sång
av Fredrika Stenhammar. Hon
debuterade 1870 som Bertha i
"Nürnber-gerdockan" och sjöng senare Pamina i
"Trollflöjten", Anna i "Friskytten",
Fiamma i "Hin ondes lärospån" och
Barberina i "Figaros bröllop". År
1872 reste lion till Paris, där hon i tre
år sjöng för Pauline Viardot-Garcia.
Hon fick 1876 ett treårigt kontrakt
med Stora operan i Paris och
uppträdde s. å. som Margareta av
Valois-i "Hugenotterna". Kontraktet
upphävdes emellertid, och G. antog ett
anbud från Italienska operan i S:t
Petersburg men hindrades av sjukdom
att fullfölja detta engagemang.
Vintern 1876 sjöng hon i stället vid en
konsert på K. teatern, där hon sedan
uppträdde 1877—86. Hon medverkade
1891 vid den sista föreställningen i
det gamla operahuset ocli gav 1S95 en
konsert i Mus. akad. för att fira sitt
tjugufemårsjubileum som sångerska,
— G. sjöng utom förut nämnda roller
bl. a. Cherubin i "Figaros bröllop",
Adalgisa i "Norma", Isabella i
"Robert av Normandie", Valentine i
"Hugenotterna", titelrollen i
"Judinnan", Nemea i "Konung för en dag",
Margareta i "Faust", Julia i "Romeo
och Julia", titelrollen i "Mignon",
Leonora i "Trubaduren", Violetta i
"Den vilseförda", titelrollen i "Aida",
Elsa i "Lohengrin" och Ingeborg i
"Den bergtagna". Hon ägde en liög,
förträffligt utbildad sopran med
höjd-toner av intensiv glans. Den glödande
känsla, med vilken hon gick upp i sina
partier, fick väl ibland ersätta vad
som brast i verklig dramatisk talang,
men det hindrade inte, att hon i några
roller var nära nog oöverträfflig. A.
Carl Grabow.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
