Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Granberg, Rudolf - 2. granberg, Olof - Grandel, Lars - 1. Grandien, Rudolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Granberg
86
Grandien
Olof Granberg:.
och ha en kultiverad prägel. Han
målade även porträtt. G. är repr. i Nat.
mus. med bl. a. "Utsikt över
Norrtälje" (1868) och "Flodlandskap"
(1874). — Gift 1857 med Maria
Elisabeth Lindström. Th. N.
2. Granberg, Johan Olof,
konstskriftställare, f. 24 sept. 185S i
Stockholm, † 29 okt. 1933 därstädes. Son
till G. 1. — G. blev student i Lund
1879, började sin bana som
konstanmälare i Fria ordet 1880—81 och
Aftonbladet 1881—86, tjänstgjorde
vid Nat. mus. 1884—86 ocli var red.
för och utgivare av Ny illustrerad
tidn. 1886—1900. Åren 1899—1914
var G. bibliotekarie vid Konstakad.,
och 1903—11 tjänstgjorde lian som
e. o. amanuens, 1906—12 som sekr.
och 1912—16 som intendent vid Nat.
mus. — G. var en flitig och
skarpsinnig forskare med 1600-talets
holländska måleri samt äldre sv.
konstsamlingar och deras öden som
specialiteter. Hans första bok var en studie över
Pieter de Molijn (18S3), lians andra
en beskrivande katalog över sällsynta
målningar av äldre mästare i
Sveriges privata tavelsamlingar (1885).
Sedan följde bl. a, "Konsthistoriska
studier och anteckningar" (1895),
"Drottning Kristinas tafvelgalleri"
(1896), "Allart van Everdingen ocli
hans ’norska’ landskap" (1902),
"Kejsar Rudolf II :s konstkammare och
dess svenska öden" (s. å.),
"Skoklosters slott och dess samlingar" (1903),
praktverket "Inventaire général des
trésors d’art, peintures et sculptures,
principalement de maltres étrangers
(non scandinaves), en Suède" (1—3,
1911—13), "Svenska
konstsamlingarnas historia från Gustav Vasas tid
till våra dagar" (1—3, 1929—31)
förutom talrika uppsatser i tidn. ocli
tidskr., encyklopedier m. m. — Gift
1889 med Emma Julia Amalia
Margareta Fröding. Th. N.
Grandel, Lars, medaljgravör, f.
29 okt. 1750 i Skara, † 31 maj 1836
i Stockholm. Föräldrar: lektorn Lars
G. och Cathrina Tegncea. — G. kom
vid tjugo års ålder under ledning av
medaljgravören G. Ljungberger, som
ban arbetade hos till 1780, då ban
erhöll ett k. stipendium för utrikes
studier. Han tillbragte först en tid i
Paris ocli for 1782 till Florens och
Rom, där lian stannade till 1796. Två
år tidigare hade han blivit häktad
som misstänkt för illegal politisk
verksamhet och fått tillbringa en
längre tid i hårt fängelse, vilket
bidrog till lians beslut att återvända
hem. Väld till led. av Konstakad. 1795
blev G. vid hemkomsten följ. år
utsedd till prof. och beklädde sedan
dir.-posten där 1816—28. År 1799 hade
ban erhållit ställning och lön som
gravör vid Myntverket. — G:s namn
är förknippat med en av de
egendomligaste transaktionerna i sv.
konsthistoria. Under sin vistelse i Rom hade
lian kommit i förbindelse med en viss
dr Martelli, vilken erbjudit sin
betydande konstsamling till Sverige. G.
förmedlade anbudet, och Gustav IV
Adolf bekostade det av egna medel till
den sv. konstens fromma. När den
martelliska samlingen sent omsider
1803 anlände till Sverige, visade det
sig mest vara värdelöst gods. Den
beklagliga affären blev aldrig fullt
utredd, men G. torde ha handlat i god
tro. — Kända verk av G. som
medaljgravör äro ganska få, men lian
underlät ofta att signera sina arbeten,
varför det föreligger en viss svårighet att
fastställa omfattningen av lians
verksamhet. Till de mest bekanta hör
medaljen över 1772 års statsvälvning,
vilken beställdes av Gustav III under
dennes uppehåll i Rom 1784.
Sannolikt har G. haft en förlaga av Sergel
att gå efter för konungens bild på
åt-sidan. överhuvudtaget ansluter sig G.
Lars Grandel. Gravyr av J. B. Wicar 179G.
Rudolf Grandien.
med förkärlek till sergelska
förebilder, och han träffar också rätt väl
originalets karaktär. Frånsidornas
kompositioner äro utförda i
nyklassisk stil och arrangerade med god
smak. G. blev led. av Vitt. akad. 1S13.
— Gift. — Litt.: H. Widén, "Några
medaljpousseringar av L. G." (Nord.
numismat. årsskr. 1936). Th. N.
1. Grandien, Claes Rudolf,
lärare, tidningsman, f. 4 maj 1847 i
Uppsala, † 2 juni 1904 i
Söderhamn. Föräldrar: fanjunkaren
Carl Gudmund G. och Gustava
Charlotta Isopedius. — G. blev student i
Uppsala 1865, fil. kand. där 1875 och
lärare i latin, historia och franska vid
Söderhamns lägre allm. läroverk
1S76. Då Söderhamns Tidn. startades
1878 av ett för ändamålet bildat
bolag, blev lian, utan att sluta sin
lärartjänst, dess huvudred, ocli utgivare;
ban kvarstod i denna egenskap till
1898. Ett par år före sin död
förvärvade han hela tidningsföretaget ocli
bildade ett familjebolag för dess drift.
— G. var en kunskapsrik och
begåvad skribent samt dessutom god
talare. Söderhamns Tidn. var ett
konservativt organ, som under hans
ledning blev en av den sv. landsortens
mera ansedda tidn. Till detta bidrog
också i hög grad den typografiska
utstyrseln, på vilken G. nedlade stor
omsorg. — G. var en försynt och för
sin rättrådighet allmänt uppburen
man, och då Nordsv. pressfören.
(numera Publicistklubbens n. krets)
bildades 1889, valdes han till dess v.
ordf. Han blev skolrådsled. 1883,
drätselkammarens sekr. 18S7 oeh
stadsfullmäktig 1891. — Gift 1885
med journalisten oeh tidn.-utgivaren
Aurore G., f. Norbohm (G. 2). — En
son till G. 1 och G. 2 är red. fil. kand.
Alf G. (f. 1887), som har gjort sig
känd och uppskattad som medarb. i
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
