Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Grandien, Rudolf - 2. Grandien, Aurore - Grandinson, släkt - 1. Grandinson, Karl Gustaf - 2. Grandinson, Emil
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grandien
S7
Grandinson
Sv. Dagbladet samt som kåsör i
radio. H. ö.
2. Grandien, Anna Aurore
Leo-nida, journalist, tidningsutgivare, f.
4 okt. 1857 i Gävle, † 2 febr. 1940 i
Ängelholm. Föräldrar: spinnmästaren
Martin Leonard Norbohm och Anna
Margareta Holmgren. — G.
genomgick Bollnäs småskoleseminarium
1877—78 och var lärarinna i
Öster-färnebo, Gävleb. län, 1S78—81 ocli vid
Gävle småskolor 1881—84. År 1885
blev hon sin makes (G. 1) medarb. i
Söderhamns Tidn., övertog vid hans
död 1904 som ensam utgivare tidn:s
redigering och ekonomiska ledning ocli
upprätthöll dess goda anseende inom
den sv. landsortspressen. Fram till
1927, då hon drog sig tillbaka, var G.
Sveriges enda kvinnliga tidn.-utgivare.
Hon innehade flera förtroendeposter
i hemorten samt var hedersled, av
Nordsv. pressfören. och erhöll Illis
quorum 1927. — G. var en högt bildad
och själsfin grande dame och på sin
tid en av Sveriges mest beresta
kvinnor. Utom över hela Europa företog
lion långfärder till Afrika,
Kalifornien ocli Hawaii. -—■ Gift 1885 med
läroverksläraren och tidn.-utgivaren
Rudolf Grandien (G. 1). H. ö.
Grandinson, släkt, vars äldste
kände stamfar, Johan Eriksson
Grandin på Grans gästgivaregård i
Yttergräns skn i Uppland, var
riksdagsman i bondeståndet och en av
faddrarna åt kronprins Gustav Adolf vid
1778 års riksdag. Släktnamnet G.
antogs av lians son Johan Erie,
hovkvartermästare ocli slottsfogde på Uppsala
slott, far till assessorn Johan
Alexander G. (f. 1781, † 1864). Dennes äldre
son, byggmästaren Edvard Alexander
G. (f. 1816, † 1873), blev far till
historikern Karl Gustaf G. (G. 1). En bror
till Edvard Alexander G., byråchefen
i Järnvägsbyggnadsstyr. Carl Alfred
G. (f. 1826, † 1899), blev far till
regissören Emil G. (G. 2) och till
majoren i Väg- och vattenbyggnadskåren
Waldemar G. (f. 1867,"† 1945), som
1919—32 var bandir. vid
Stockholm-Västerås—Bergslagens järnvägar.
1. Grandinson, Karl Gustaf
Alexander, historiker, f. 19 aug. 1858
i Stockholm, † 7 sept. 1944 därstädes.
Föräldrar: byggmästaren Edvard
Alexander G. och Telcla Gustaf va
Adolfina Maria Dahlström. — G. avlade
mogenhetsex. i Stockholm 1877, blev
fil. kand. i Uppsala 1879, fil. lic. och
fil. dr där 1S84 samt jubeldoktor 1934.
Efter lärartjänstgöring vid olika
läroverk blev lian lektor i historia och
svenska i Örebro 1889, var rektor i
Nyköping 1902—14 samt lektor i
historia och svenska där 1914—23. Han
var tillika stadsfullmäktig i
Nyköping 1908—12. Efter sin pensionering
Aurore Grandien,
var G. bosatt i Stockholm. — Som
historiker debuterade G. med arbetet
"Studier i lianseatisk-svensk historia.
1. Tiden till 1332" (1884, drsavh.),
följt av en andra del, omfattande tiden
1332—65 (1885), en värdefull och för
sin tid utförlig avli., i vars senare
del ingår ett alltjämt mycket använt
itmerariuin för Magnus Eriksson.
Medeltid och 1500-tal förblevo G:s
käraste forskningsområden, liksom
Närkes historia. Han skrev sålunda om
Karolinska skolan i Örebro
(Rise-bergaboken 1931), om "Äldre
pergamentsbrev i Örebro läns museums
arkiv" (festskrift utg. av fören. Örebro
läns mus. 1931), om Engelbrekts
dödsdag (Hist. tidskr. 1933), "Bidrag till
kännedomen om Vårfruklostret i
Örebro" (Meddelanden från fören. Örebro
läns mus., 11, 1933) samt "S:t Peters
afton och andra dateringar i Sveriges
medeltidshandlingar" (Hist. tidskr.
1939). G:s huvudarbete vid sidan av
drsavh. är editionsverket "Närkes
medeltida urkunder. 1. Riseberga
kloster" (1935). Då Vitt, akad. samtidigt
återupptagit arbetet på Sv.
diploma-tarium, blev G. en ivrig medarb. vid
registreringen för detta. Han
fortsatte sålunda det viktiga
Nordin-Annerstedtska "direktoriet" med
kronologisk förteckning över tryckta sv.
medeltidshandlingar samt bidrog även
i övrigt till diplomatariearbetet. I
Hist. tidskr. 1942, Sv. geografisk
årsbok s. å. samt Personhist. tidskr. 1941
—42 publicerade G. tillika
medeltids-studier av
topografisk-historisk-per-sonhistorisk karaktär. Personligen var
G. en fin, stillsam och sirlig
företrädare för gammaldags humanism. —
Gift 18S5 med Tekla Beata Kristina
Malmgren. B. H—d.
2. Grandinson, Emil, regissör,
skriftställare, f. 18 sept. 1863 i
Stockholm, † 7 juli 1915 därstädes.
Föräldrar: byråchefen, sedermera sekrete-
raren vid K. teatrarna Carl Alfred G.
och Anna Maria Magdalena (Malla)
Lindblad. Kusin till G. 1. — G. blev
1884 student i Uppsala och 1888 fil.
kand. där. Efter att 1888—90 ha varit
sekr. vid Sv. teatern i Stockholm var
han 1892—98 red.-sekr. i tidskr. Ord
och Bild, där han även publicerade
initierade, väl balanserade teaterkritiska
artiklar. Samtidigt drev han 1893—94
tills, med Harald Molander en
teateragentur, varigenom han fördes in på
verksamheten som
turnéadministratör; lian ledde sålunda turnéer i
Sverige för bl. a. Febvre, Ida Aalberg och
Lugné-Poe. År 1898 knöts han till
Dramatiska teatern som sekr. och bitr.
regissör och avancerade där 1901 till
förste regissör. Samtidigt verkade han
flera år vid teaterns elevskola som
lärare i franska språket. — Som
regissör var G. på sin tid en av de ledande
i Sverige. Det var på Strindbergs
uttryckliga önskan, som G. uppsatte
nästan alla de verk av denne, som
under G:s verksamhetstid gåvos på
Dramatiska teatern; som särdeles
lyckade betecknas iscensättningarna av
"Till Damaskus" och "Karl XII" (O.
Wieselgren i Teaterförb:s medl.-blad
1939). Bland andra iscensättningar av
G. märkas Shakespeareprogrammen
"Köpmannen i Venedig", "Romeo och
Julia", "En midsommarnattsdröm"
och "Så tuktas en argbigga", P.
Hallströms "En venetiansk komedi" och
E. Rostands "Cyrano de Bergerac".
G:s iscensättningskonst
karakteriseras ss. synnerligen kultiverad,
väsentligen baserad på fransk skolning samt
präglad av realistisk
konstuppfattning. På grund av G:s framstående
regissörsegenskaper väckte det stort
uppseende, när han efter en schism vid
Dramatiska teatern tills, med sin chef
Knut Michaelson måste lämna denna
scen med utgången av spelåret 1910—
11; han erhöll emellertid genast
anställning som förste regissör vid In-
Emil Grandinson.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
