Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Grenholm, Åke - Grevenius, Herbert - Grevesmühl, släkt - Grevesmöhlen, släkt - Grevesmöhlen, Carl August
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Grevenius
102
Grevesmöhlen
ordf. i Utländska generalagenters
fören. Han har utgivit
minnesskrifterna "Svenska brandtarifföreningen
1873—1933" (1933), "Svenska
försäkringsföreningen 1875—1935" (1935)
oeh "Försäkringsbolaget Allmänna
Brand ömsesidigt av 1842.
Minnesskrift 1S42—1942" (1943). — Gift
1922 med fil. kand. Ebba Eleonora
Wendela Maria Hildebrandsson. S. L.
Grevenius, Gustav Vilhelm
Herbert, författare, journalist, f. 7 okt.
1901 i Stockholm. Föräldrar:
bok-binderiarbetaren Leonard G. och
Hilda Magnusson. — Efter studentex. i
Stockholm 1920, tjänstgöring i bank
1920—21 och 1923 samt studier vid
Stockholms högskola 1922—25
började G. 1924 medarbeta i Stockholms
Dagblad som reporter, kåsör och
filmanmälare samt blev
litteraturanmälare 1925 och teateranmälare 1931.
Sedan Stockholms Dagblad 1931
uppgått i Stockholms-Tidn., var han
med bibehållande av dessa
funktioner kulturred. där 1931—45. Under
sign. Paul Block var han
filmkrönikör i Bonniers veckotidn. 1927—29, i
Vecko-Journalen 1929—30 och i Ord
och Bild 1939—41. Åren 1935—37 var
han litterär medarb. vid Göteborgs
stadsteater. — Som teaterförf. liar G.
gjort sig gällande främst genom sin
förmåga att skapa en naturlig och
levande replikföring. Hans realistiska
skådespel i arbetarmiljö, "Sonja", hade
premiär på Dramatiska teatern 1927
(tryckt 1928, filmatiserat 1943), och
senare har han skrivit bl. a. det
politiska lustspelet "Den svarta
skjortan" (uppfört och tryckt 1929),
krönikespelet "Den förste Bernadotte"
(uppfört, tryckt och radiobearb. 1932)
samt ytterligare ett par pjäser i
arbetarmiljö, "Första maj" (uppförd
1935, tryckt 1936, radiobearb. 1938)
och "Tåg 56" (uppförd och tryckt
1938, filmatiserad 1944). Den
moderna kontorsmiljön och den ungdomliga
Herbert Grevenius.
stockholmsjargongen har han fångat
i sitt mest framgångsrika stycke,
"Som folk är mest..." (uppfört 1941,
filmatiserat 1944), byggt på G:s
omtyckta radiotrilogi "Storm på
kontor", "Rum med kokvrå" och "Vad
en ung kvinna bör veta". Tills, med
radiopjäserna "Främling vid
grinden" och "Tre män under en bro" har
trilogin tryckts i volymen
"Radiodramatik" (1939). Till G:s bästa
radiopjäser hör "Vi tre debutera",
tryckt 1943 tills, med komedin
"Nöjesfältet" (uppförd 1943). G. har
verkställt ett trettiotal beairb. och
övers, för radio och teater samt
medarbetat i flera filmer. — Urval av
sina teaterkritiska artiklar har G.
samlat till "I afton kl. S" (1940) och
"Offentliga nöjen" (1945). Han stod
under 1930-talet i förbindelse med
Oxfordrörelsen. — Gift 1) 1927 med
Märta Valborg Eleonora Hylander,
† 1933; 2) 1934 med Märta Johanna
Sofia Farsberg. R. A.
Grevesmühl, släkt, som anses
härstamma från Mecklenburg, där staden
Grevesmülilen är belägen. Släkten
inflyttade till Sverige med två
sannolikt nära befryndade medl. omkr. 1680
oeh 1700. Den först inflyttade grenen
inkom med Engelbrecht G., handlande
i Stockholm († 1703), vars son,
hovrättsrådet Johan Engelbrekt G. (f.
1685, † 1747), omkr. 1710 ändrade
släktnamnet till Grevesmöhlen (se
nedan). — Den senare inflyttade
släktgrenen inkom till Sverige med
Herman G., handlande i Stockholm (f.
1674, † 1733). Från dennes söner,
möbelhandlaren i Stockholm Carl Henrik
G. (f. 1712, † 1782) och
grosshandlaren i Stockholm Johan G. (f. 1713, †
1780), härstamma alla nu levande
medl. av släkten. En son till Carl
Henrik G. var möbelhandlaren och
grosshandlaren i Stockholm Carl Adolf G.
(f. 1744, † 1827), känd som donator
och stiftare av Grevesmühlska skolan.
Grevesmöhlen, släkt, äldre gren av
släkten Grevesmühl (se ovan).
Hovrättsrådet Johan Engelbrekt
Grevesmühl (f. 1685, † 1747) ändrade omkr.
1710 släktnamnet till G. En äldre son
till honom, häradshövdingen i v.
Västmanland, lagmannen Carl
Engelbrecht G. (f. 1715, † 1795), blev far
till överdir. och skriftställaren Carl
August G. (se nedan). En yngre son
till Jolian Engelbrekt Grevesmühl,
hovrättsrådet i Svea hovrätt Johan
August Grewesmöhlen (f. 1723, † 1786),
adlades 1770 med bibehållet namn och
slöt själv sin ätt. Den ofrälse släkten
G. utdog med Carl August G:s son,
notarien Henric August G. (f. 1787, †
1830).
Grevesmöhlen, Carl August,
ämbetsman, skriftställare, döpt 20 okt.
Carl August Grevesmöhlen. Gravyr av J. A.
Aleander efter miniatyr av E. V. Le Moine.
1754 på Dalkarlshyttan i Lindesbergs
landsförs., Örebro län, † 1 juni 1823 i
Kongsvinger, Norge. Föräldrar:
lagmannen Carl Engelbrecht G. och
Elisabeth Öijer. — G. inskrevs vid Uppsala
univ. 1764 och antogs efter avslutade
studier som auskultant i Svea
hovrätt, där ban avancerade till
assessor 1788. Efter att vid sidan därav
ha blivit notarie i
Tullarrendesocie-teten 1777 och sekr. i
Generaltulldirektionen 1787 utnämndes han 1790
till överdir. i
Generallandtullkon-toret och preses i Accisrätten. Där
kom G. snart i konflikt med de
ledande i Gemeraltullarrendesocieteten,
överståthållaren S. af Ugglas och
f. d. underståthållaren H.
Liljensparre, vilkas ämbetsåtgärder han starkt
kritiserade med den slutliga följden,
att han 1806 på grund1 av en mindre,
formell försummelse åtalades för
tjänstefel och avstängdes från
ämbetet. Under den därpå följande
rättegången fick G. tillfälle att genom sina
besvärs- och smädeskrifter "Sällan
värre, eller besvär och påminnelser
angående Tullstyrelsen" (1809) samt
"Sista smörjeisen. Räfctegångsroman"
(1810) vinna ett lättköpt anseende
som frihetskämpe gentemot den
allmänt illa omtyckte af Ugglas. I
domen, som avkunnades 1810,
frikändes G. i huvudsak, men för smädligt
skrivsätt dömdes han till sextio
dalers böter. Han återfick sitt ämbete
men måste till följd av dettas
indragning följ. år avgå med pension. Han
anslöt sig till den krets av 1809 års
män, som samlades kring
justitieombudsmannen L. A. Mannerheim, ocli
utsågs av denne på grund av sin stora
personkännedom samt fallenhet för
intriger och provokationer till chef
för den hemliga polis, som skulle
övervaka stämningen i landet samt
förhindra sympatiyttringar för den stör-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
