Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Gustav V
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Gustav I
165
Gustav I
Carl 1869 i den ansedda Beskowska
skolan, där prinsarna efter
föräldrarnas önskan behandlades på samma
sätt som övriga elever. År 1872 blev
fadern konung, och familjen flyttade
från Arvfurstens palats till Slottet.
Där undervisades G. tills, med sina
bröder ocli avlade, nyss förklarad
myndig, mogenhetsex. 1876.
Utbildningen fullföljdes vid sv. och norska
truppförband, vid Krigshögskolan och
vid univ. i Uppsala (1877—78 ocli
1880) oeh Kristiania (våren 1880).
G: s univ.-studier omfattade med
längre ocli kortare avbrott
sammanlagt fem terminer. Samtidigt med att
han bevistade föreläsningar i latin,
nationalekonomi, sv., norsk och dansk
historia samt processrätt, erhöll lian
enskild undervisning i sv. statsrätt,
nyare allmän historia och
konsthistoria. Under tiden umgicks han otvunget
i olika akademiska och andra
sällskapskretsar ocli grundlade ett
intresse för idrotten, särskilt tennis,
som skulle följa honom genom livet.
— Underlöjtnant vid sjutton år, steg
G. hastigt i de militära graderna
ocli blev som generalmajor (1884) ocli
general (1898) i tur och ordning chef
för en brigad och en arméfördelning
samt inspektör för militärskolor och
högste ledare av årliga armémanövrer.
I det civila livet framträdde han bl. a.
som organisatör av
Stockholmsutställningen 1897 samt som liedersordf. 1887
—1907 i Sveriges allm. exportfören.,
vid vars tillkomst lian medverkade, och
som preses i Mus. akad. 1897—1907.
Från våren 1877 var han i konungens
frånvaro ofta tillförordnad regent. —
Skillnaden mellan G:s personlighet
och faderns framträdde tidigt. I
saknad av dennes retoriska förmåga och
litterära ambitioner var G.
obenägen för offentlighet men enligt kung
Oscars eget omdöme beslutsam och
handlingskraftig. En tränad
observatör som Louis De Geer d. ä. tillskri-
Kronprins Gustav. 1893.
ver kronprinsen en ledande roll i vår
femtonåriga tullstrids hetaste
ögonblick (1S87). Efter tvenne tätt på
varandra följande val till Andra K. (det
andra efter kammarens upplösning)
hotade på grund av ett tekniskt
missöde en tredje valomgång. Affärens
avveckling genom en
kompromissministär (5 frihandlare — 5
protektionister) var enligt De Geer varken
konungens eller den nye statsministern
Bildts förtjänst utan den lika kloke
som energiske kronprinsens. — Ett för
dynasti och rike mer avgörande skedj
inträdde vid sekelskiftet. Den förr
stabila Boströmska regimen vacklade,
rösträttsfrågan kom i förgrunden efter
1S92 och 1901 års försvarsreformer, och
den sv.-norska unionen gick mot sitt
slutprov. Situationens allvar
framtvingade ingripanden av kronprinsen,
vilka inneburo lians genombrott som
politiker. — G:s framträdande
karakteriseras från början av en genom
fostran och intresse skärpt blick för
de internationella sammanhangens
betydelse för de sv. ocli nordiska
problemen. Efter en första utrikesresa
1874 inkognito i lärares sällskap
företog han 1878—79 en officiell rundfärd
till en rad europeiska furstehov. År
1881 förmäldes lian med prinsessan
Sofia Maria Victoria av Baden.
Från nittiotalets inträde for G. under
flera perioder årligen till Södern på
grund av sin gemåls ohälsa.
Upprepade officiella besök i olika huvudstäder,
särskilt närmast efter
tronbestigningen, besvarades med visiter av
kungligheter och republikanska
statschefer. Ibland förknippades med
sådana besök direkta diplomatiska
förhandlingar, ss. då Edward VII, den
förste engelske monark, som besökt
Stockholm, anlände dit 1908,
Nord-och östersjötraktaternas år. Nya
dynastiska förbindelser knötos även
genom de båda äldsta sönernas giften
1905 och 1908. — G. blev tidigt känd
bland norrmännen genom besök i
faderns sällskap, och han fick ofta
representera denne i Norge (18S4 som
vicekonung). Enligt såväl sv. som norska
förljudanden (bl. a. De Geer) skulle
kronprinsen under nittiotalets förra
hälft ha synts mera benägen än fadern
att sätta hårt mot hårt i norska
frågan. Uppgifterna därom äro likväl
obestyrkta, och efter sekelskiftet
fullföljde G. under konsulatstridens andra
skede (1902—05) E. G. Boströms
sammanjämkningsförsök med ett yttersta
förliandlingsanbud om ’’gemensam
utrikesminister, sv. eller norsk man".
Sedan norrmännens 7-junibeslut
överkorsat också detta anbud, framträdde
kungahusets utjämnande hållning än
tydligare. Konung och kronprins
förordade unionens avskrivning utan nå-
Gustav V. Oljemålning av A. Zorn 1907
{Gustav Adolfs akademien).
got av de kärva villkor, om vilka den
sv. riksdagens utskott och kamrar
enade sig under sommarens fortgång
1905. Denna hållning torde förklaras
av kronprinsens kännedom om
upp-seglande motsättningar mellan
stormakterna. Entente- och
centralmaktsgrupperna bevakade varandras minsta
steg också i Norden. Kronprinsen
bevittnade under själva den norska
revolutionsmånaden (juni 1905) på
närmaste håll denna konkurrens,
samtidigt som han deltog i såväl den tyske
kronprinsens bröllop i Berlin som sin
äldste sons i London. Energiskt sökte
han dämpa den ömsesidiga misstron
mellan Tyskland och England, därtill
driven bl. a. av farhågor för
Skandinaviens framtida klyvning mellan två
storpolitiska läger. Den nordiska
konflikten finge icke förlängas, minst av
allt övergå till krig. I likhet med sin
fader önskade lian, att den vänskap
mellan halvöns frändefolk, som den
förste Bernadotte på tronen åsyftat,
i möjligaste mån skulle upprätthållas
även efter unionsupplösningen. Det
visade sig också, att den sv. riksdagen,
när den under sommarens lopp tog den
politiska ledningen, icke helt kunde
undanskjuta kungahuset. Tanken på
en sv. koalitionsregering för unionens
rättsliga likviderande understöddes
kraftigt av konungen och
kronprinsen. Englands krav, att den danske
prinsen Carl, sedermera Haakon VII,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
