Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hagberg, Carl August - 3. Hagberg, Theodor - 4. Hagberg, Karl August - 5. Hagberg, Louise
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hagberg
229
Hagberg
Carl August Hagberg.
synnerligen betydelsefull resa via
Tyskland till Frankrike (1835—36)
lärde han sig emellertid att uppskatta
den franska romantiken, framför allt
förf. Hugo och Lamartine. I sin "Resa
i Europa pä 1830-talet" (utg. 1927)
förklarade han sig vilja vara "den
som för andra gången knyter band
emellan svensk och fransk litteratur",
och efter hemkomsten till Sverige
publicerade han i Skandia en avh.
"Om den nya fransyska vitterheten"
(1836—37), vilken med sin hänförelse
otvivelaktigt visar, att beröringen
med den franska kulturen innebar en
vändpunkt i H: s liv. Då han strax
därefter beslöt sig för att bli romanförf.,
valde han emellertid W. Scott och
den engelska realismen som förebilder.
År 1838 lät han trycka första delen av
den aldrig fullbordade romanen "Ett
borgarhus på Köpmangatan för 30 år
sedan", som med sin talangfulla
skildring av morfadern Hisings hus kan
betraktas som vårt första försök till
en stockholmsroman. Sin viktigaste
insats gjorde dock H., sedan han efter
en uppseendeväckande
befordringsstrid mot den gamle antagonisten
Almquist 1840 erhållit den norbergska
professuren i estetik och moderna
språk i Lund. År 1855 utsågs han till
red. för Sv. akad:s ordbok, och 1858
utbytte lian sin gamla professur mot
en nyinrättad i nordiska språk. Vid
sidan av en betydelsefull
kritikergärning i tidskr. Studier, kritiker och
notiser (1841—45), där han hävdade
realismen och angrep
efterklangs-poesin, framträdde H. under
professorstiden som översättare av
Shake-speares "Dramatiska arbeten" (1—12,
1847—51; flera nya uppl.). Med
överlägsen skicklighet behärskar H.
blankversen i denna suggestiva och
åskådliga shakespearetolkning, som särskilt
genom de komiska och drastiska
scenerna, de fyndiga ordlekarna och den
språkliga realismen blivit ett
mästerverk, som alltjämt är "det mest
imponerande i svensk översättningskonst"
(A. Österling), övers, är fortfarande
i mer eller mindre bearbetat skick den
gängse vid sceniska framföranden. —
H., som i yngre år vunnit tre mindre
pris i Sv. akad., erhöll 1S48 Karl
Johanspriset för berömlig litterär
verksamhet och blev 1851 led. av Sv. akad.
— Gift 1840 med Vilhelmina
Romanson. — Litt.: K. Warburg, "Den
börjande reaktionen mot nyromantiken"
(i Samlaren, 24, 1903)’; A. Österling,
"C. A. H." (1922); N. Molin, "K. A.
H. som översättare" (1929) och
"Shakespeare och Sverige intill
1800-talets mitt" (1931). R. A.
3. Hagberg, Jacob Theodor,
språkman, författare, f. 20 jan. 1825
i Stockholm, † 23 maj 1893 därstädes.
Bror till H. 2. -— H. inskrevs vid
Uppsala univ. 1842 och blev där fil.
kand. 1847, fil. mag. 1848, docent i
franska litteraturen 1851, adjunkt i
franska och italienska 1860 samt var
prof. i nyeuropeisk lingvistik och
modern litteratur 1868—90. — Som
språkman var H. företrädesvis
romanist och har blivit mest känd
genom sin "Italiensk språklära" (1863)
och genom att lian införde spanska
och portugisiska som studieämnen i
den romanska språkgruppen. Som
litteraturhistoriker behandlade lian
framför allt. dramatiken, ss. i
docent-avh. "Om arten av Moliéres
lustspel" (1851) och senare bl. a. i den
estetiska undersökningen "Det
historiska skådespelet" (1866). Bland H:s
övriga estetiska arbeten förtjäna
nämnas hans ungdomspolemik mot
B. E. Malmström "Hvarför är vår tid
icke poetisk?" (1852), den grundliga
och uppslagsrika översikten "Den
provensalska vitterlietens
återuppstån-delse i det nittonde århundradet"
(1873) samt essäerna
"Literaturhistoriska gengångare". Han framträdde
Theodor Hagberg.
Karl August Hagberg.
också med egna dramer, "Karl XII"
(1864) och "Karl XI" (1866), samt
utgav en förtjänstfull tolkning av tre
Calderöndramer (1870). Som
översättare nådde lian kanske högst i
"Pet-rarcas sonetter till Laura" (1874). —
Gift 1860 med grevinnan Louise
Jaco-bina von Schwerin. R. A.
4. Hagberg, KarlAugust,
publicist, översättare, f. 3 okt. 1865 i
Uppsala, † 24 jan. 1944 i Lidingö. Son till
H. 3. ■—- H. avlade mogenlietsex. i
Uppsala 1884 och studerade moderna
språk vid univ. där till 1887. Åren
18S8—90 besökte han bl. a. England,
Spanien och Frankrike. Efter
hemkomsten blev han medarb. i
Aftonbladet 1892 och var där red.-sekr. 1911—■
16 och red. för halvveckouppl. 1916—
28. H. var på sin tid en av
stockholmspressens mera uppmärksammade
krafter. I Publicistklubben var lian ordf.
1906 och 1912. Han gjorde sig känd
som översättare med en rad
tolkningar av romansk litteratur, främst
spansk och spanskamerikansk, och
utgav bl. a. "Främmande dikter" (1900),
Echegarays "Den store Galeotto"
(1902), för vilken han erhöll
Letterstedtska priset, Racines "Fedra"
(1906), Lope de Vegas "Järnvattnet i
Madrid" (1907), "Modärna
trubadurer" (1917), G. Téllez’ (Tirso de
Mo-lina) "Förföraren från Sevilla och
stengästen" (1924, Letterstedtska
priset) och ett urval dikter av den
portugisiske nationalskalden A. Corréa
d’01iveira (1933). År 1908 blev II. led.
av Sv. akad:s Nobelinst. — Gift 1)
1923—26 med Julia Zoraida de Castro
y Martinez-, 2) 1928—32 med Vera
Törnell. T. D.
5. Hagberg, Louise Euphrosyne,
folklivsforskare, f. 1 juli 1868 i
Uppsala, † 13 juni 1944 i Lidingö.
Syster till H. 4. —- Efter avgångsex. vid
Hensehens elementarläroverk i
Uppsala var H. 1891—1931 amanuens vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
