Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Halden, Bertil - Halenius, släkt - 1. Halenius, Lars - 2. Halenius, Engelbert - Hall, Birger von, arméofficer, se s. 247 - Hall, Birger Martin, läkare, naturforskare, se s. 247 - Hall, Frithiof, skolman, se s. 248 - Hall, Gösta
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Halenius
245
Hall
i Stockholm. Föräldrar:
telegrafkommissarien Anders Peter Erikson
och Helena (Ellen) Natalia Heloisa
Kjellin. — Efter mogenhetsex. i
Hudiksvall 1907 studerade H. vid
Uppsala univ. och blev där fil. mag.
1911 samt fil. lic. och fil. dr 1917.
Från 1914 tjänstgjorde han vid
Sveriges geologiska undersökning som
extrageolog och (1917—19) som
assistent. År 1919 blev han extra lektor i
botanik och marklära (med geologi
och klimatologi) vid Skogshögskolan,
och sedan 1939 är han e. o. lektor i
botanik där. Han blev dessutom 1919
speciallärare i allmän geologi vid Tekn.
högskolan, där han sedan 1926 tillika
är docent i geologi, och vid
Artilleri-öch ingenj örhögskolan har lian från
1929 vissa år föreläst i geologi. —
H:s huvudsakliga vetenskapliga
produktion faller inom kvartärgeologin
och den dynamiska geologin. Hans
drsavh., "Om torvmossar och marina
sediment inom norra Hälsinglands
litorinaområde" (1917), gav viktiga
upplysningar om sedimentationens
säregna förlopp i terränger, som
under landhöjningen varit
skärgårdsområden, och genom samma arbete
ställdes det gamla problemet rörande
skal-bankarnas bildning i väsentligt
ändrad belysning. H. har även bedrivit
framgångsrika diatomacéstudier,
vilka bl. a. resulterat i en 1922 och
1929 framlagd metod att med
diato-macéanalys bestämma de relativa
förändringar i fråga om vattendjup, som
inträtt under bildningen av marina
lergyttjor. De intressanta och
komplicerade kvartärgeologiska
förhållandena i Siljanstrakten ha i stor
omfattning utretts av H., som därom
offentliggjort ett flertal arbeten (1929—
42). På marklärans område har han
speciellt behandlat spörsmål rörande
markfuktigheten och dennas
fördelning i skogbeväxt, resp. skoglös mark.
Som växtgeograf har han slutligen
i ett flertal botaniska uppsatser
(bl. a. "Asken vid sin svenska
nordgräns", 1928} påvisat, vilken stor
betydelse kalken och alldeles särskilt
skalbankarna ha för växternas
utbredningsförhållanden. — Gift 1921
med Ellen Augusta Ullstrand. N. Zn.
Halenius, släkt, vars äldste kände
stamfar, bonden i byn Hallen i Umeå
landsförs., Västerb. län, östen
Jonsson, levde under 1500-talets andra
hälft. Hans son Jonas östani († 1628),
kyrkoherde i Bergsjö, Gnarp och
Hassela i Hälsingland, antog efter
födelsebyn släktnamnet Hallenius. Namnet
ändrades till Halenius av den
sistnämndes äldre son, kyrkoherden i
Bergsjö och Hassela Jonas Jonæ H.
(† 1680), far till kontraktsprosten
Lars H. (H. 1). En äldre son till
Gösta Hall.
denne, biskopen Engelbert H. (H. 2),
hade sönerna Lars, Daniel och Johan
Engelbert H., vilka 1756 adlades med
namnet Hallencreutz (ätten utdöd
18S4). En yngre son till H. 1,
krigskommissarien Claes H. (f. 1708, f
1783), adlades 1779 med namnet
Hallencreutz af Vedevåg (ätten utdöd
1930). — Jonas östani Hallenius’ yngre
son, kyrkoherden i Väddö i Roslagen
Johannes Jonæ Hallenius († 1676),
blev far till räntmästaren vid Uppsala
univ., mag. Petrus Hallenius (f. 1653,
† 1693), som 1693 adlades med
namnet Hallenstedt och själv slöt sin ätt.
1. Halenius, Laurentius (Lars)
Jonæ, teolog, f. 7 okt, 1654 i Bergsjö
skn, Hälsingland, † 21 maj 1722 i
Söderala skn, Hälsingland. Föräldrar:
kyrkoherden Jonas Jonæ H. och Brita
Berg. — H. blev magister i Uppsala
1682 och prästvigdes 1683. Följ. åt
medföljde han en sv. beskickning till
Moskva som legationspredikant. År
1685 blev han konrektor i Gävle och
1690 lektor i grekiska där. Han
utnämndes till kyrkoherde i Söderala
1693 och till kontraktsprost 1711;
1720 blev han riksdagsman. H. var en
grundlärd man, särskilt på det
filologiska området, och har blivit
berömd genom en bibelkonkordans
"Con-cordantiæ biblicæ cum versione
sve-tica", varav "Nya Testamentets
Swenske och Grekiske Concordantier"
utkom 1734 och "Concordantier öfwer
Gamla Testamentet" 1742; den
behandlar de olika ordens förekomst och
mening i den sv. bibelövers. — Gift
1688 med Catharina Krum. O. H.
2. Halenius, Engelbert, biskop,
politiker, f. 8 okt. 1700 i Söderala skn
i Hälsingland, † 14 febr. 1767 på
Brunsbo biskopsgård vid Skara. Son
till H. 1. — H. blev magister i
Uppsala 1728, adjunkt i filosofiska
fakulteten 1730, e. o. prof. i filosofiska
fakulteten 1737 och teol. prof. 1745.
Teol. dr 1752, utnämndes han 1753
till biskop i Skara. H. ansågs som
ortodoxins skarpaste och
talangfullaste försvarare vid Uppsala univ.
Som biskop var han nitisk, dock utan
att ge några djupare religiösa
impulser i sitt andligen livaktiga stift.
Han hörde till de kyrkomän, som
tidigast ivrade för konfirmation med
åtföljande nattvardsgång. Mot
Swedenborg polemiserade han ursprungligen,
men studiet av dennes skrifter
framkallade hos honom en andlig kris, som
gjorde honom mera positivt inställd
till swedenborgianismen.
Riksdagsman sedan 1751 blev H. en av
hattarnas ledare i prästeståndet och
sekreta utskottet. Han var en skicklig
politiker, men lians anseende
fläckades av hans förvärvsbegär och
bestick-lighet. I striden mellan konung och
råd 1756 uppträdde H. energiskt mot
konungen bl. a. som v. talman i
prästeståndet. År 1764 var han hattarnas
kandidat till ärkebiskopsstolen. —
Gift 1731 med ülrica Djurberg. O. H.
Hall, Birger von, arméofficer,
se s. 247.
Hall, Birger Martin, läkare,
naturforskare, se s. 247.
Hall, Frithiof, skolmän, se s.
248.
Hall, Gösta Arvid, industriman,
f. 15 mars 1899 i Sundsvall.
Föräldrar: fondmäklaren Sven Arvid H. och
Laura Adolfina Carlsson. — Efter
studentex. i Stockholm 1917
utexaminerades II. från Tekn. högskolan 1921.
Han var 1923 anställd vid
Scandina-vian Pulp Agency Inc. i Stockholm och
utförde 1924—25
specialundersökningar betr. cellulosa och papper vid
Statens provningsanstalt för sv.
statens ocli sv. finpappersbrukens
räkning. År 1925 studerade H. i Förenta
staterna, och 1926—27 var han
chefs-kemist vid Albemarle Paper Mfg Co.
i Richmond. Efter återkomsten till
Sverige var han 1928—30 ingenjör
vid Korsnäs sågverks ab:s
cellulosafabriker och 1930—33 överingenjör
och teknisk rådgivare i Sv. cellulosa
ab:s försäljningsorganisation. Åren
1934—38 var han, med säte i Paris,
ledare för den nordiska
cellulosaindustrins propagandaverksamhet för
upparbetande av nva marknader i
Europa. Åren 19’38—44 bosatt i
Stockholm som dir. i Sv. cellulosa ab. skötte
lian den tekniska utlandstjänsten
vid koncernens massaförsäljningar.
Sedan 1945 är han disponent vid
Korsnäs sågverks ab:s cellulosaavd. II. var
1928—32 ordf. i kommittén för
standardisering av
cellulosaprovningsme-toder. Han liar författat ett flertal
skrifter och åtnjuter internationellt
anseende på cellulosa- och
pappersområdet. Efter inbjudan har II. vid
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
