Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hall, Gösta - Hlal, Herman - Hall, John, d. y., affärsman, bruksägare, samlare, se s. 248 - Hall, John, d. ä., affärsman, bruksägare, se s. 247 - Hall, Jon Erik - Hall, Peter Adolf, miniatyrmålare, se nedan - Hall, Rudolf, skolman, historiker, se s. 249 - Hall, von Hall, släkt - 1. Hall, Peter Adolf
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hall
246
Hallander
Herman Hall.
skilda tillfällen hållit föredrag i
fackfrågor i Belgien, England,
Frankrike, Förenta staterna, Norge,
Tyskland och Ungern. H. var medl. i den
av Sveriges industriförb. och Sveriges
allm. exportfören. utsända
industridelegationen till Förenta staterna
1943—44. — Gift 1925 med Elsa Anna
Fredrika Olin. S. B,., H. N—m.
Hall, Herman Teodor,
boktryckare, tidningsman, f. 6 okt. 1837 i
Hakarps skn, Jönköp. län, † 28 juni
1883 i Jönköping. Föräldrar:
pappersmästaren Petter H. och Sara
Björkman. — H. utbildade sig till
typograf och startade eget tryckeri i
Jönköping 1861, varifrån han kom att
utge en hel rad tidn. År 1865 började
han utge Jönköpings-Posten, 1873 Sv.
Posten och s. å. Hvetlanda Tidn., av
vilka de förstnämnda fortfarande
existera. Dessutom utgav han en mängd
religiösa småskrifter.
Tryckerirörelsen växte, så att H. skaffade sig filialer
i både Stockholm och Kristinehamn,
i vilken sistn. stad han 1872 började
utge Wermlands Allehanda. År 1874
överlät lian sin rörelse till H. Halls
boktryckeriab., för vilket han. en tid
var verkst. dir. — H. var en stor
idealist och en uppslagsrik man, som helt
ställde sin förmåga i den religiösa
väckelserörelsens tjänst ; lian dog
fattig. Det är framför allt H., som skapat
den kristligt politiska pressen i
Jönköping. — Gift 1865 med Hedda
Nylander. T. M.
Hall, Jolin, d. y., affärsman,
bruksägare, samlare, se s. 248.
Hall, Jolin, d. ä., affärsman,
bruksägare, se s. 247.
Hall, Jon Erik, lantbrukare,
fiolspelman, f. 2 dec. 1877 i
Fiskvik i Bergsjö skn, Hälsingland.
Föräldrar: lantbrukaren Jonas H. och
Karin Eriksdotter. — Tack vare H.
har en värdefull musikalisk tradition,
delvis ända från 1700-talets början,
räddats åt framtiden. Under senare
tid har lian med rätta räknats till
eliten bland Hälsinglands förnämliga
allmogespelmän. Hans talrika
kompositioner vittna om formsaker
musika-litet i förening med känsla för bygdens
folkliga särprägel. — Gift 1901 med
Karin Fränden. M. R—g.
Hall, Peter Adolf,
miniatyrmålare, se nedan.
Hall, Rudolf, skolman,
historiker, se s. 249.
Hall, von Hall, släkt,
härstammande från borgaren i Borås Börje
Petersson H. (f. 1667, † 1739), far till
handlanden och rådmannen i Borås
Peter H. (f. 1707, † 1776). Söner till
denne voro a) miniatyrmålaren Peter
Adolf H. (H. 1), far till
miniatyr-målarinman Adélaide H. (f. 1772, †
1S44), gift markisinna de Fourilles,
samt b) läkaren och naturforskaren
Birger Martin H. (H. 2). En son till
den sistnämnde var generalmajoren
Birger H. (H. 3), som adlades 1858
enligt 37 § R. F. med namnet von
H. och blev stamfar för den ännu
levande ätten von H.
1. Hal I, Peter Adolf,
miniatyrmålare, f. 23 febr. 1739 i Borås, † 15
maj 1793 i Liége, Belgien. Föräldrar:
handlanden och rådmannen Peter H.
och Eva Margareta Wargentin. — H.
skickades 1753 till Uppsala univ. för
att studera naturkunnighet för Linné.
Två år senare vistades han en tid i
Greifswald, kom 1756 till Berlin, där
han synes ha gjort sina första lärospån
i miniatyrens konst för en viss
Eieh-liardt, och fortsatte sin utbildning i
Hamburg under K. F. W. Reichard.
Efter hemkomsten 1759 blev lian
bekant med Sergel, som ordnade så, att
H. fick arbeta hos LArchevëque, tills
han följ. år blev elev till G.
Lundberg, hos vilken han arbetade i fem år.
År 1766 begav han sig till Paris
och fick där i A. Boslin en lärare,
som bidrog till den
häpnadsväckande snabba framgång den unge
svensken nådde. Bedan 1769
framträdde H. på salongen med
porträtt-miniatyrer av de tre franska
prinsarna, utnämndes till "Peintre des
En-fants de France" och agréerades av
konstakademierna såväl i Paris som i
Stockholm. En resande svensk, Claes
Julius Ekeblad, nämner honom 1770
"den främste miniatyrmålaren i
Paris", och omdömet jävas icke av lians
klientel, som omfattade de högsta
kretsarna i den franska huvudstaden.
Han målade dauphin och grevinnan
d’Egmont, Ludvig XVI oeh madame
du Barry. År 1775 fick han titeln
"peintre du roi" och uppdraget att
utföra de officiella miniatyrerna. Bedan
1773 kallades han till hedersled, av
sv. Konstakad. Hans ryktbarhet växte
och därmed lians inkomster. Gift med
dottern till en förmögen parisborgare,
förde han ett stort och gästfritt hus,
där konstnärer som Roslin, Greuze,
Hubert Robert och Angelica
Kauff-mann voro flitiga gäster, och där
Sergel och Gustav III togos emot vid sitt
besök i Paris. Där spelades Grétrys
graciösa melodier med den
musikaliske värden som flöjtist,
ackompanjerad av pianisten Steibelt, medan H:s
levnadsglada maka och de vackra
döttrarna tävlade i charm med de
utsökta konstverk av Fragonard,
Chardin och Watteau, som prydde
hemmets väggar. En typisk repr. för
l’ancien regimes förfinade kultur var
H. också något av nordisk svärmare
och enstöring, lidelsefullt uppgående i
sin konst och samtidigt
entusiasmerad av de idéer, som ledde till franska
revolutionen. Han var förtrogen med
Rousseau och har enligt en uppgift
deltagit i stormningen av Bastiljen,
men den nya tiden slog hans egen
värld i spillror, hans beställare
mördades, ruinerades eller flydde, och han
hade planer på att återvända till
Sverige. År 1791 lämnade han Paris
och vistades sedan på olika platser i
Holland och Belgien, där han dog i
armod. — H. är den jämte Cosway
förnämste miniatyristen i 1700-talets
Europa. Hans utveckling går från det
detaljerat utpenslade i t. ex. grevinnan
d’Egmonts porträtt i Kat. mus. till
en fri och bred behandling i det stora
måleriets stil och ett stort
färgregister, i grönt, blått, karmin och rosa.
De snabba penseldragen röja handens
osvikliga säkerhet. Så blev han en
nyskapare inom sitt speciella gebit, som
förut behärskats av ett ängsligt
punktermaner. Han är den förnäma
världens elegante porträttör, men även
de mest smickrande bilder av unga
skönheter ha individuell karaktär och
koloristiskt behag, och i några helt
okonventionella vänporträtt, t. ex. av
Sergel (Nat. mus.), A. Pajou och i
självporträttet når hans konst sin
höjdpunkt. Han är aldrig frivol men
stundom en aning sentimental, ett
drag, som framför allt kommer till
synes i de små genreartade bilder av
damer i helfigur, drömmande i en
park (t. ex. "Dam vid fontän"), där
1700-talets natursvärmeri tar sig
uttryck. De flesta av hans bevarade
bilder äro utförda i gouache på elfenben,
men även emaljmålningar
förekomma, och han skall inom denna teknik
ha infört förbättringar såväl i
avseende på färgernas sammansättning
som i konstruktionen av de ugnar han
använde vid Sèvresfabriken. Under
hela sin verksamhetstid målade han
dessutom i både olja och pastell. H.
företrädes i Nat. mus. genom en rad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
