Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hallenborg, Johan Fredrik - Hallenborg, ätt - Hallenborg, Magnus - Hallendorff, Carl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hallenborg
256
Hallendorff
Bohus läns lantmannaskola på
Sim-mersröd. H. framträdde som förf. på
jordbruksområdet med en rad
skrifter, av vilka flera nått stor spridning.
Hans viktigaste arbeten äro
"Husdjurens skötsel" (1889; 3:e uppl. 1913),
"Lärobok i husdjursskötsel för
landt-bruks- och landtmannaskolor" (1—2,
1893 ; 4:e uppl. 1912),
"Jordbrukslära" (Den praktiske landtbrukaren,
1, 1905), "Grunddragen av svenska
jordbrukets historia från hednatiden
till närvarande tid" (1916) och
handboken "Lanthushållning" (1, 1919; 2,
1920). Därjämte utgav lian i flera
uppl. en bearb, av J. Arrhenius’
"Jordbrukslärans hufvudgrunder"
(Landtbrukspraktika, 1) samt skrev ett
lo-kalhistoriskt arbete från Bohuslän,
"Inlands Fräkne och Torpe härader
genom tiderna" (1923), och
levnadsteckningen "Edward Nonnen" (1925).
— Gift 1893 med Hilda Emelia
Sei-breclit-Styrlander. S. L.
Hallenborg, ätt, härstammande
från landbofogden över säterierna
Misterhult och Virbo, Misterhults skn,
Kalmar län, Per Simonsson († 1691>,
vars son Sven (f. 1672, † 1736),
häradshövding i olika härader i Skåne,
kallade sig Hallenberg; han adlades
1720 under namnet H. En son till
honom var lagmannen i Skåne och
Blekinge, landshövdingen Carl H. (f. 1710,
† 1780), vars sonson, den liberale
politikern, kammarherren Carl Johan H.
(f. 1796, † 1859), blev far till
godsägaren Magnus H. (se nedan). Dennes
sonson är generalkonsuln i Bombay
Carl Albert Magnus H. (f. 1894).
Hallenborg, Bolivar Magnus
Fredrik Carl Vilhelm, kommunalman,
politiker, f. 18 febr. 1828 på Bydsgård
i Balkåkra skn, Malmöh. län, † 22 maj
1892 i Stockholm. Föräldrar:
kammarherren CarlJohanH. och grevinnan
Eleonora Charlotta Filippina
Fredrika Lovisa von Schwerin. — H.
undervisades i hemmet och fick en
grundlig skolning särskilt i de klassiska
språken. År 1846 blev han student i
Lund men hindrades sedan av
sjukdom att fullfölja sina studier. Han
inträdde i militärtjänst vid Skånska
husarreg. 1847, befordrades till
löjtnant 1860 samt tog avsked med
rytt-mästares titel sistn. år. H. ägnade sig
nu åt skötseln av sin fädernegård
Bydsgård, och från 1859 deltog lian
i riksdagsförhandlingarna på
Riddarhuset. Han hörde till
representations-reformens förespråkare och invaldes
1867 efter dess genomförande i Första
K., där han kvarstod ända till sin
död. H. var en av kammarens mera
inflytelserika medl. Han tillhörde det
s. k. skånska partiet. Åren 1870—87
var han led. av konstitutionsutskottet
{ordf. 1876—87). Till sin politiska
Carl Hallendorff.
åskådning var H. moderat liberal och
frihandelsvänlig, vilket vid
protektionistsegern 1888 medförde hans
uteslutande ur konstitutionsutskottet.
Åren 1869—S6 och 1S89—91 var H.
led. av Malmöh. läns landsting (ordf.
18S4—86 och 1889—91). År 1S77 blev
han led. av Lantbruksakad. —• Gift
1856 med friherrinnan Gustava
Gyllenstierna af Lundholm. W. L.
Hallendorff, C ar l Jakob Herman,
historiker, f. 5 nov. 1869 i Bappestads
skn, östergötl. län, † 28 april 1929 i
Stockholm. Föräldrar: kyrkoherden
Johan Herman H. och Hanna
Cnattingius. — H. avlade mogenhetsex. i
Norrköping 1888 och studerade sedan
i Uppsala, där lian blev fil. kand. 1890,
fil. lic. 1895 och fil. dr och docent
1897 på avh. "Bidrag till det stora
nordiska krigets förhistoria". Åren
1904—08 var H. lektor vid Högre
realläroverket å Östermalm i
Stockholm. Sistn. år fick han prof:s titel
och erhöll uppdraget att organisera
den sedan länge förberedda
Handelshögskolan i Stockholm. Han blev följ.
år dess förste rektor och 1911 prof. i
statskunskap och ekonomisk historia.
H:a duglighet och myndiga men
samtidigt vänsälla väsen gjorde honom
allmänt uppskattad under hans
tjuguåriga rektorstid. —- Det första skedet
av H:s vetenskapliga alstring
ägnades åt den karolinska epoken. Hans av
CarlSchirren ochläromästarenHarald
Hjärne påverkade drsavh. inledde
den förändring i uppfattningen av det
stora nordiska krigets historia, som
sedan genomfördes av Hjärne och
Arthur Stille. August II av Polen och
Patkul fingo i H:s framställning en
mera framskjuten plats än i tidigare
historieskrivning. Sina studier på
detta område fortsatte H. senare i
"Konung Augusts politik åren 1700—
01" (i Skrifter utg. af humanistiska
vetenskapssamfundet i Uppsala 1898),
"August den starke och Karl XII
under nordiska krigets första skede"
(Hist. tidskr. 1905) och i
aktpublikationen "Handlingar angående konung
August den starkes utrikespolitik
före hans avsättning år 1704" (Hist.
handl., 19: 2, 190S). H. ägnade också
sina forskningar åt den äldre Karl
XH-historiografin. Hans viktigaste
arbete på detta område är "Karl XII
och Lewenhaupt år 1708" (Uppsala
univ:s årsskrift 1902), där han
underkastade särskilt Lewenhaupts och
Gyllenkroks relationer rörande Karl
XII:s ryska krig en källkritisk
prövning. År 1901 övertog H. utgivningen
av "Sveriges traktater", av vilka han
utgav delarna 5 och 6: 1 (1902—15-),
omfattande tiden 1630—48, jämte
bihanget "Gränskartor 1752—1766 och
1810" (1917). H:s praktiska verksam,
het som rektor vid Handelshögskolan
förde honom sedermera över till nya
forskningsområden. Han utarbetade
delarna 2 och 3: 2 av "Sveriges
riksbank 1668—1918" (1919—20),
omfattande tiden 1719—1803 i bankens
historia, samt festskrifterna "Svenska
handelsbanken 1871—1921" (1921),
"Svenska brandtariff-föreningen 1873
—1923" (1923) och "Svenska
arbetsgivareföreningen 1902—1927" (1927).
Den ekonomiska historien var likväl
ej H:s rätta element. Han drogs
fortfarande till den politiska historien
och koncentrerade sig på ett nytt
verksamhetsfält, nämligen 1800-talets
historia, särskilt den utrikespolitiska.
Hans första större arbete på området,
"Illusioner och verklighet. Studier
öfver dien skandinaviska krisen 1864"
(1914), bygger på tidigare
tidn.-artik-lar och visar sympati för den
preussiska realpolitiken. I essäsamlingen
"Från Karl XV:s dagar" (1924) ger
H. en kritisk karakteristik av Karl
XV och en del bidrag till
Lantmannapartiets äldsta historia. En väl
avvägd sammanfattning av sina
forskningar i den politiska historien under
Karl XV :s regering gav H. i
"Sveriges historia till våra dagar" (12,
1923). Bland H:s övriga historiska
arbeten kunna nämnas "Oscar I,
Napoleon och Nikolaus. Ur
diplomaternas privatbrev under Krimkriget"
(1918) och skildringen av frihetstiden
i "Svenska folkets historia" (4, 1928).
Han redigerade och medverkade själv i
samlingsverket "Sveriges riddarhus"
(1926). — H. blev led. av Vitt. akad.
1922, ordf. i Karol. förb. 1925, i Sv.
hist. fören. 1926 och i Samfundet S:t
Erik 1927; 1926 blev han också ordf. i
den sv. delegationen för historikernas
internat, samarbete. H. deltog livligt
i samtidens politiska, kommunala och
kyrkliga strävanden, och lian var
under flera år flitig medarb. i Sv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
