Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Hedin, Sven - 6. Hedin, Alma
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hedin
362
Hedin
över Hamburg, New York, San
Francisco, Peking ocli Moskva, från vilken
II. utgivit "Grand. Canyon" (1925)
ocli "Från Peking till Moskva" (1924),
den senare uppmärksammad för den
mera optimistiska svn på det ryska
problemet, som han där gjort sig till
tolk för. Vid ett sammanträffande
med H. 1925 förde den tyske
flygplanskonstruktören Junkers fram tanken
på en flygexpedition till Centralasien,
kombinerad med demonstration i
Kinas större städer av Junkers’ flygplan.
Av olika skäl kunde planerna ej
förverkligas, men ur detta projekt växte
H:s mest omfattande
forskningsföretag fram, den 1927—33 med understöd
från Deutsche Lufthansa och sv.
staten genomförda s. k.
Hedinexpeditionen. H. spelade rollen av organisatör
och ledare med huvudkvarter bl. a. i
Peking, medan fältarbetet uppdrogs
åt 45 specialister, huvudsakligen
svenskar, tyskar och kineser. Under
dessa år kom en systematisk och
allsidig vetenskaplig penetration av
stora delar av Centralasien till stånd,
främst Gobi, Tsajdam och n. Tibet,
Tarimbäckenet och Tien-shan,
varjämte rika samlingar tillfördes
Statens etnografiska mus. I direkt
anslutning till denna expedition
företog H. jämte ett par medarbetare på
kinesiska regeringens uppdrag en
bilfärd 1933—35 till östturkistan
(Sin-kiang) för att rekognoscera två
bilrouter mellan Kina och Sinkiang.
Resan, som delvis ägde rum under det
blodiga inbördeskriget i Sinkiang
(1931—34), bildar en äventyrlig och
glansfull avslutning på H:s aktiva
insats som resenär och förde honom
ånyo till Tarim och Lop-nor. Den
vetenskapliga publikationsserien från
Hedinexpeditionen är beräknad att
omfatta cirka 50 volymer, varav 29
utkommit 1937—45; den inledande
översikten, "The history of the
expedition", omfattar fem bd, av vilka II.
skrivit tre (1943—44). En
vetenskaplig sammanfattning lämnas på tyska
i ett band av Petermanns Mitteilungen
(1942). Populära skildringar av H:s
hand äro i detta sammanhang "Åter
till Asien" (1928), "Gobiöknens
gåtor" (1931) samt trilogin "Stora
Hästens flykt", "Sidenvägen" och "Den
vandrande sjön" (1935—37). — Även
efter nationalsocialismens seger 1933
höll H., som hört till
Versaillesfre-dens argaste vedersakare,
ståndaktigt fast vid sina sympatier för det
officiella Tyskland. En exceptionell
hedersbevisning vederfors honom, då
han fick uppdraget att vid öppnandet
av 1936 års olympiska spel på stadion
i Berlin tala till världens ungdom:
"Ich rufe die Jugend der Welt!"
Sedermera har H. uttalat sitt gillande
i väsentliga avseenden av den tyska
nationalsocialistiska regimen och sin
tro på Tysklands rättvisa sak
("Tyskland och världsfreden", 1937).
Under andra världskriget har lian
kraftigt propagerat för de tyska
synpunkterna, bl. a. genom artiklar i
den nationalsocialistiskt orienterade
tidn. Dagsposten. ■— I profetiska
uttalanden gav Richthofen sin sv.
lärjunge en framträdande roll vid
Centralasiens kommande utforskning. Vid
denna tid hörde Centralasien till de
ofullständigast kända partierna av
jordytan. De förnämsta insatserna
hade gjorts av ryssen Przjevalskij och
engelsmannen Younghusband på
1870-och 1880-talen men betecknade bara en
början. Till en väsentlig del infriade
H. sin lärares förhoppningar. Han har
blivit Centralasiens störste resenär
och ett av upptäcktshistoriens
yppersta namn — med sin placering vid
övergången mellan en äldre tid och
den moderna teknikens epok torde han
kunna betraktas som den siste store
forskningsresanden av klassisk typ. I
ett annat avseende kom emellertid H.
icke Richthofens önskningar till
mötes; denne ville ha honom till en
djup-bildad geolog, som gick de
vetenskapliga problemen in på livet, men H.
hade redan varit för mycket ute pä
"de vilda asiatiska vägarna" för att
alltför länge vilja dröja i
studerkammaren. Han föredrog att som pionjär
öppna forskningsfälten för
specialisternas insatser. I överensstämmelse
härmed genomförde H. sina resor 1893
—1909 ensam, endast åtföljd av
infödda tjänare och karavanmän,
varefter lian 1927—33 krönte verket
genom att som ledare sätta andra i
arbete. Djärvhet och fantasifullhet, en
outtömlig energi och en klar
målmedvetenhet — allt i förening med
känsla för vetenskaplig exakthet ■—
ha varit förutsättningar för H:s
geografiska insats. Med en
utomordentligt fast självtillit, som ibland kunnat
få ett drag av självkult, förenar H.
en reservationslös entusiasm för sitt
forskarkall. En personlig älskvärdhet
har gjort det lätt för honom att vinna
människor, vilket jämte hans
organisatoriska skicklighet gjort honom
till den "oförliknelige chefen" i hans
lärjungars ögon. Hans stora
fysiskgeografiska begåvning har främst
dokumenterats genom hans
fältarbeten, vilka vittna om ovanlig
iakttagelse- och kombinationsförmåga samt
sinne för landskapens morfologiska
egenskaper. Som fältkartograf har
H. framträtt med sina från häst- eller
kamelryggen eller kanoten utförda
kartskisser och sina från lägerplatser
och bergpass tecknade panoramor;
enligt fackmannautlåtande (Karl D.
P. Rosén) äro de utförda med
synnerligen stor noggrannhet. Ett
monument över H:s insats torde bli den
centralasiatiska atlas i 54 blad (skala
1 : 1 mill.), vars utgivning 1940
igångsattes på Justus Perthes’ förlag och
som främst bygger på H:s arbeten
(den genom andra världskriget
avbrutna publiceringen skall senare
fortsättas). En stor tillgång har H. haft
i sin talang som tecknare, vilken även
tagit sig uttryck i otaliga
annotationer av folktyper, etnografiska objekt
etc. (se härom "En levnads teckning",
1920, utg. i anslutning till en
utställning i Stockholm av 900 av H:s
skisser). Som skribent äger H. en snabb,
smidig och målande stil, som med
sin ohämmade lätthet ibland är
något frasrik. Utom i det föregående
nämnda böcker må slutligen anföras
den stimulerande geografiska
läseboken "Från Pol till Pol" (1—2, 1911),
den livfulla återblicken på tidigare
resor "Erövringståg i Tibet" (1934)
samt "Mitt liv som
upptäcktsresande" (1—5, 1930), vidare den historiskt
ocli kulturhistoriskt betonade "Jehol,
kejsarstaden" (1931) samt
biografierna "Resare-Bengt" (1921) och "Adolf
Erik Nordenskiöld" (1926). — Utom
i Sv. akad. har H. invalts i bl. a.
Vet. akad. 1905 och Krigs vet. akad.
1909, varjämte lian blivit led. eller
hedersled, av talrika utländska
vetenskapliga samfund, bl. a. Institut de
France, och erhållit ett stort antal
guldmedaljer. Han blev fil. hedersdr
vid univ. i Oxford 1909, Cambridge
1909, Heidelberg 1928, Uppsala 1935
ocli München 1943 samt vid
handelshögskolan i Berlin 1931, jur. hedersdr
vid univ. i Breslau 1915, med.
hedersdr vid univ. i Rostock 1919 och
hedersborgare vid tekn. högskolan i
Karlsruhe 1925. Sv. sällskapet för
antropologi och geografi stiftade 1909
Hedinstipendiet för forskningsresor
inom Sverige och 1930
Hedinmedaljen, vilken s. å. tilldelades H. På
70-årsdagen 1935 fick han en
hyllnings-skrift, som även innehåller
fullständig bibliografi. —- Ogift. — Litt.:
Alma Hedin, "Min bror Sven" (1926);
jubileumsartiklar av J. G. Andersson
i Sv. Dagbladet 1935, N. Horner i Sv.
Dagbladet 1945 och L. von Post i
Dagens Nyheter 1945. Självbiografiskt
material ingår bl. a. i H:s bok
"Femtio år Tyskland" (1939). Hans
resor lia bl. a. behandlats i Ymer (t. ex.
årg. 1897, 1904, 1908, 1918, 1931 och
1935). A. E.
6. Hedin, Alma Isabel Sofia,
socialt verksam, f. 22 april 1876 i
Stockholm. Syster till H. 5. — H.
tänkte ursprungligen bli
sjuksköterska men började i stället hos
Agnes Lagerstedt på Stockholms arbe-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
