Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 7. Heidenstam, Verner von
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
von Heidenstam
381
von Heidenstam
Verner von Heidenstam.
Målning av Hanna Pauli 1S96.
kanska Paris medförde en skridning
åt vänster i lians politiska
inställning, ooh i samma riktning påverkade
honom Strindberg, med vilken han
1884 sökte kontakt, ett steg varmed
lian tillkännagav sin anslutning till
den litterära vänstern. Umgänget i
brev och samtal med Strindberg
betydde en kraftig intellektuell
stimulans för H., som under åren omkring
decenniets mitt upplevde sin
jäsningstid. År 188S var processen avslutad
ooh debutboken "Vallfart och
vandringsår" färdig. — I en tid av
nyktert allvarsam karaktär med en
litteratur, dominerad av etiska ooh
sociala spörsmål, gjorde denna bok ett
starkt intryck med sitt av all social
problematik oberörda rop på
livsglädje. I lysande färgstarka bilder,
lielt befriade från signaturpoesiens
bleka idyllton, spelar H. ut Orientens
bekymmerslösa lättja oeh lättsinne
mot Västerlandets arbetsamhet och
reflexionsmani. Schemat ger "Moguls
kungaring": den metodiske
skattsökaren Hafed skaffar sig bara gråa
hår, medan lättingen Umballa av en
slump hittar den underbara ringen i
soptunnan. — Otvivelaktigt var
mycket av den bullersamma glädjen i
"Vallfart och vandringsår"
konstlat, föresatsmässigt. Utan förklädnad
framträder H. i avsnittet
"Ensamhetens tankar" som en känslig,
grubblande västerlänning. Dit hör den
berömda dikt, som visar, hur H:s
patriotism bottnar i den landsflyktiges
längtan efter hemlandets mark: "Jag
längtar stenarna..." — Debutboken
medförde ingen brytning mellan H.
och den litterära vänstern, vars
politiska, moraliska och religiösa
radikalism han delade. Reseboken "Från
Gol di Tenda till Blocksberg" (18SS)
innehåller bl. a. sociologiska
reportage i Strindbergs anda, oeh
"Endymion" (18S9) är formellt sett en
regelrätt realistisk roman. H:s
svärmeri för den arabiska nationalismen
oeh huvudpersonen Emins tragiska
ledargestalt visar framåt mot
"Karolinerna". En stridshandske mot den
estetiska naturalismen var däremot
den på hösten 1889 utgivna
broschyren "Renässans", som under 1890
följdes av bl. a. "Pepitas bröllop",
författad i samarbete med Oscar
Levertin. Enligt H:s relativistiska
tänkesätt har naturalismen varit till nytta
genom att göra slut på frasväldet men
har nu i sin tur spelat ut sin roll.
En långrandig "skomakarrealism"
och pessimistisk "gråvädersstämning"
passar heller inte för sv. kynne med
dess förkärlek för "det soldataktigt
överdådiga" och "renässansaktigt
solskensglada". H. och Levertin begära
utrymme för en subjektiv fantasi-
konst, sprungen lielt ur diktarens
ingivelse och icke bunden vid sociala
samtidsmotiv. H:s alltmer markerade
esteticism skilde honom från
Strindberg, men i gengäld kom Levertin,
som själv fått sin lyriska egenart
förlöst genom beröringen med H., att
under hela 1890-talet bli dennes lärde
och trofaste vapenbroder. Också på
andra förf., t. ex. Fröding, verkade
H:s föredöme befriande och eggande,
och han erkändes snart som det
litterära 90-talets hövding. — Ett
märkligt uttrvck för den nva
fantasikonsten blev "Hans Alienus" (1892). I
revolt mot "den moderna anden", som
i sin själlösa naturvetenskaplighet,
livsfientliga förklaringsbehov och
plumpa litterära smak inte fattar, att
"skönhetsdriften är tillvarons
centrum", stiger Hans Alienus ner i
underjorden för att söka upp dem, som
i det förflutna velat realisera "livets
önskan". Men inte ens Sardanapal i
sin raffinerade, med glänsande
färgkonst utmålade levnadsnjutning
håller måttet för prövningen. Dem, som
skönhetstörsten burit längst, finner
ban till sist vara grekerna. Ett antikt
livsideal avlöser det orientaliska. I
bokens tredje del återvänder Hans
Alienus till sitt barndomshem vid
Vättern. Sedan hans far dött,
hamnar sonen i ett allt djupare
främlingskap, som får ett storslaget,
orkestralt uttryck i "Pilgrimens jul-
sång", en av de många dikter, som
äro inflätade i boken. "Hans
Alienus" var under arbete i flera år, och
glidningar i H:s tankegång göra
bokens symbolik och hela syftning oklar.
Den är dock i all sin splittring ett
av skedets mest fantasieggande verk.
— Om "Dikter" (1895) har det
vittnats, att "ingen diktsamling tog ett
så djupt grepp i själen på 90-talets
ungdlom" (E. Hedén). Ännu starkare
än i "Hans Alienus" framträder här
II:s brytning med den sensualistiska
njutningsläran, även om den sublima
"Jairi dotter" med sin halvt
platonska skönhetsuppfattning och
evighetslängtan står isolerad. En rad dikter
besjunger hemmet, hembygden och
fosterlandet; en rotfasthet, som
binder med instinktens obönhörliga makt,
tolkas i "För mig finns ingen väg
från hemmets dörr", medan i "Den
nioåriga freden" krigets heroism
ställes mot idyllens förslappande
inflytande. Åter en annan grupp, präglad
av skaldens personliga skuldkänsla,
handlar om kärlekens
otillräcklighet; dit hör främst
"Barndomsvännerna". Att den skapande människan
måste offra sin egen ooh sina
närmastes lycka, är en livserfarenhet,
som H. gång på gång skulle ta upp
till prövning. Därmed sammanhänger
hans spekulation över olyckans, det
hårda ödets förädlande och
inspirerande betydelse. — I historiskt-natio-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
