Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Henel, Anders Joakim von - Henke, Edvard - Henne, Jost - 1. Henneberg, Richard - 2. Henneberg, Albert
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Henke
410
Henneberg
Edvard Henke.
en ny uppl., ’’Det anno 1735 florerande
Sverige." — Gift 1) med Anna
Dorotea von Maneken; 2) 1733 med Maria
Elisabeth Rutensköld. W. L.
Henke, lians Edvard,
industriman, f. 28 febr. 1874 i Västra Alstads
skn, Malmöh. län. Föräldrar:
snickarmästaren Anders Ohlsson och Ingrid
Ohlsson. — Efter mogenhetsex. i
Malmö 1893 erhöll H. praktisk
utbildning vid affärskontor i Malmö,
Hamburg, Berlin och Stockholm. Han var
disponent vid ab. Skandinaviska
glöd-lampfabriken, Nyköping, 1903—06 och
grundade 1906 ab. Stockholms
glödlampfabrik, där han var verkst. dir.
och styr.-led. till 1917. Sistn. år
grundade han i Stockholm ab.
Elektraver-ken och var där verkst. dir. Företaget
sammanslogs 1930 med Osram ab. till
ab. Osram-Ëlektraverken med H. som
verkst, dir. till 1941. Vid hans avgång
från denna befattning lät bolaget
prägla en medal j över honom. Han har varit
grundare eller medgrundare av flera
företag och tillhört styr. för bl. a.
ASEA, ab. Sv. turbinfabriken
Ljungström, Surahammars bruks ab., ab.
Järnförädling och ab. Liljeholmens
kabelfabrik. — H. har gjort en stor
insats för att utveckla
belysningstekniken, inte minst som ordf. i den av
honom 1926 grundade Sv. fören. för
ljuskultur. Han har varit ordf. i den sv.
avd. av internationella
glödlampkon-ventionen, var en av stiftarna av
Sveriges elektroindustrifören. (v. ordf.
1920—44) och av Fören. för
elektricitetens rationella användning (Fera; v.
ordf.), bar varit styr.-led. i Sveriges
allm. exportfören. och ordf. i dess
ekonomiutskott (1940—44), tillhörde
stiftarna av Tekn. mus. samt har
varit fullmäktig i Tekn. industriens
skiljedomsinst, och medl. i Sv.
industriens standardiseringskommission,
Elektriska
standardiseringskommissionen och Sv. elektriska kommissio-
nen. —• H. har verkat för ökande av
det kulturella och ekonomiska
samarbetet med Baltikum och var
generalkonsul för Lettland 1929—39. Han
har starkt utpräglade konstnärliga
och kulturella intressen. Bl. a. må
nämnas, att han uppskattade och
stödde Carl Milles redan vid dennes
första framträdande. — Gift 1901
med Esther Forsberg.
S. R., (H. N—m).
Henne (Henner), Jost (Joest),
stenbildhuggare av tysk härkomst,
begravd 8 april 1644 i Stockholm. —
H. invandrade till Sverige troligen på
1620-talet och omtalas första gången
i Stockholm 1629, då han var sysselsatt
med arbete på Tyska kyrkans
portaler. Han arbetade senare vid slottet
och anställdes 1634 som byggmästare
av änkedrottning Maria Eleonora.
Tills, med Christian Blume utförde H.
den yttre orneringen på gustavianska
gravkoret vid Riddarholmskyrkan
(1632—34), vars huvudportal han
också uppförde (1634). Sydportalen
på Tyska kyrkan är likaså H:s verk
(1643). Jämte dessa och en rad andra
arbeten för offentlig räkning utförde
H. arbeten för Axel Oxenstierna, bl.
a. den yttre utsmyckningen av
Jäders kyrka, Södermanland
(1642—-44), Herman Wrangel, Bengt
Oxenstierna m. fi. privata uppdragsgivare.
Gravmonumentet över A. Brahe i
Västerås domkyrka är ett annat exempel
på hans omfattande verksamhet. -—
Med Axel Oxenstiernas hjälp fick H.
till stånd en organisering av trä- och
stenbildhuggarna i ett skrå (1639),
vars första ålderman han blev följ.
år. — Gift med Elsa Heiden Reiters.
■— Litt.: G. Axel-Nilsson, "Axel
Oxenstiernas bildhuggarekrets" (i Sv.
kulturbilder, ny följd, 5, 1937). Th. N.
1. Henneberg, Gari Albert Wilhelm
Richard, dirigent, tonsättare, f. 5
aug. 1853 i Berlin, † 19 okt. 1925 i
Malmö. Föräldrar: kormästaren vid
Richard Henneberg.
kejserliga operan i Berlin Friedrich
Wilhelm Albert H. och Johanne
Henriette Luise Auguste Boldtmann. —
H. visade tidigt stora musikaliska
anlag och erhöll redan som barn
undervisning i piano- och violinspel. Som
ackompanjatör besökte han Sverige
1872. Säsongen 1872—73 var H.
kapellmästare vid Reunionteatern i
Berlin och 1873—75 dirigent för
musik-sällskapet Harmonien i Bergen. Efter
ytterligare resor och engagemang, bl. a.
två år i London, kom lian 1876 som
ledare för en resande tysk operatrupp
åter till Sverige, varvid "Tannhäuser"
för första gången spelades för sv.
publik. Åren 1878—79 var H. dirigent
vid Mindre teatern, 1S79—85 vid Nya
teatern i Stockholm ocli 1885—1907
vid hovkapellet, från 1S94 med
hovkapellmästares titel. Senare var lian
bl. a. 1912—21 Sydsv. filharmoniska
fören :s och Malmö orkesterfören:s
ledare. H. tillvann sig uppmärksamhet
även som pianist. Vid K. teatern
tolkade H. dittills ouppförda verk av
Wagner o. a. tyska tonsättare. Men
lians vittomfattande
dirigentbegåv-ning gjorde även andra stilarter full
rättvisa. Som skapande konstnär vann
H. en betydande framgång med den
komiska operan "Drottningens
vallfart" (1882), men även andra verk
ådagalägga hans talang och kunnande
ss. musiken till Strindbergs
"Lycko-pers resa", Ibsens "Brand",
Shake-speares "Macbeth", baletten "Undine",
en pianokonsert i a-moll,
kammarmusik, sånger och pianostycken. •—
H. blev 1885 led. av Mus. akad. och
erhöll 1889 Litteris et artibus. — Gift
1) 1879 med Lilly Louise Behrens, †
1899; 2) 1900 med Tyra Maria
Gyllenskepp. G. M.
2. Henneberg, Carl Albert
Theodor, tonsättare, f. 27 mars 1901 i
Stockholm. Son till H. 1 i lians andra
gifte. •—- Efter studentex. i Malmö
1920 studerade H. kontrapunkt och
komposition för E. Ellberg samt piano
och dirigering vid
Musikkonservato-riet 1920—24. Åren 1926—30
fortsatte han som statens
tonsättarstipen-diat sina studier i Wien och Paris.
Han är sedan 1931 tjänsteman i fören.
Sv. tonsättares internat, musikbyrå
(Stim). ■—- Som tonsättare anknyter
H. till de senare decenniernas
internat. musikaliska språk och hans verk
visa prov på en rikt flödande ingivelse.
H:s produktion är ytterst
omfattande och med förkärlek har han vänt
sig till de större musikaliska
formerna. Sålunda märkas de båda i
Chemnitz uppförda operorna "Inka" (1937)
och "Det jäser i Småland" (1939)
samt "Den lyckliga staden" och "Bolla
och Badin", vidare fem symfonier,
därav nr 3, "Vårvindar", och nr 4, "Pathé-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
