Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Hilleström, Pehr - Hillgren, Bror - Hillman, Adolf - Hiorter, Olof
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hillgren
463
Hiorter
67 oeh dog 1775, kom att utöva
självständig verksamhet som
liaute-lisse-vävare, bl. a. för Strömsholms slott.
H. är emellertid den ende betydande
repr. för konstarten i Sverige. Prov
på hans förmåga finnas i
slottssamlingarna och i Nat. mus., t, ex. en
kopia efter D. Magiottos målning av
drickande och rökande bönder. — H.
hade säkerligen tidigt roat sig med
att måla på lediga stunder och hans
bekantskap med de flamländska och
holländska genremålarna torde ha
givit den avgörande stöten åt hans
naturliga läggning att skildra den
närliggande verkligheten. Sin första
uppmuntran fick han genom kallelsen
till led. av Konstakad. 1773. Den
innebar, att lian räknades till
konstnärerna och inte bara betraktades som
hantverkare. Hans receptionsstycken
utgjordes av ett stilleben och en
interiör med figurer ("Ritskola").
Gustav III fick ögonen på honom och tog
hans talang i anspråk för att föreviga
hovets glada lekar på Drottningholm.
Från den 177S uppförda "karusellen"
målade H. en rad bilder, och sedan
följde den ena sviten efter den andra
av scener ur karuseller och skådespel,
ss. "Helmfelt", "Gustaf Vasa" o. s. v.
II. blev en krönikör i bild av
märkligare händelser i konungens och
stadens historia. Han målade "Festtåg i
Stockholm efter segern vid
Svensksund 1790" och "Gustaf III mönstrar
Stockholms stads borgerskap" s. å.
När Gustav III for på officiell visit
till Stora Kopparberget 178S och bjöds
på middag i Falu gruvas innandömen,
synes H. ha varit med i sviten för att
fästa tilldragelsen på duken.
Detsamma var fallet, när Gustav IV Adolf
sex år senare upprepade besöket. En
rad bilder av olika schakt och av
arbetare i full verksamhet vittna om att
han intresserade sig ännu mer för
gruvan i dess egenskap av arbetsplats.
Obekymrad om. traditionellt ämnesval
och torra akademiska doktriner
utvidgade H. motivkretsen med bilder från
smedjor och verkstäder av skilda slag,
där han liksom i gruvbilderna nått
effektfulla verkningar i skildringar av
ljusdunklet och eldsljusbelysningar.
Det hela resulterade i både stela
paradbilder och realistiska reportage,
som en sentida industrihistorisk
forskning med glädje tillvaratagit, H:s
konstnärliga förtjänster komma bäst
till sin rätt i hans friska och med
koloristisk känsla målade stilleben
och framför allt i de novellistiskt
utformade skildringar ur Stockholms
borgerliga liv, som han
producerade huvudsakligen på 1780-talet.
Det är både ömhet och gemyt i hans
bilder av kvinnliga bestyr i kök och
hönshus, vid nystvinda och spinnrock,
Bror Hillgren.
med brevskrivning och toalett. Hans
hand är inte lika lätt, hans tekniska
rutin inte lika perfekt som Chardins,
men i sina bästa målningar kommer
han den oefterhärmlige fransmannen
så nära, att ett samband kan
förutsättas. Senare blev färgen allt
okänsligare, och intrycket av
massproduktion gör sig gällande. H. uppger också
själv, att han utfört 1 065 målningar.
Deras dokumentariska värde i fråga
om detaljer är inte alltid
odisputabelt, men de utgöra ändå en oskattbar
källa till kunskap om den
gustavianska tidens liv. H. rörde sig även på
det kyrkliga och historiemåleriets
område, varjämte lian utförde talrika
bilder av allmoge i landskapsdräkt.
Målningar av H. finnas i Nat. mus.,
Nord. mus., de k. slotten, hos
offentliga institutioner ocli i en mängd
privata samlingar. — H. blev prof. vid
Konstakad. 1794 och dess direktör
1810. — Gift 1759 med Ulrico, Lode.
— Litt.: O. Sirén, "P. H. d. ä."
(1900); G. Cederblom, "P. H. som
kulturskildrare" (1—2, 1927—29); S.
Rönnow, "P. H. och hans bruks- och
bergverksmålningar" (1929). Th. N.
Hillgren, Bror Gustav, målare,
författare, f. 28 april 1881 i Tierps
skn, Uppsala län. Föräldrar: dåv.
egendomsägaren, sedermera
prokuris-ten i Gävle Per Gustav H. och Hilda
Olava Hedman: — Efter studier vid
Tekn. skolan i Stockholm 1899—1901,
Konstakad. 1901—03 och i Paris 1903
—06 gjorde H. en uppmärksammad
debut med en serie akvareller till
"Gösta Berlings saga" och "En
herrgårdssägen". Han liar sedermera
utfört illustrationer dels till sagor av H.
C. Andersen, ss. "Klockan", "Lyckans
galoscher", "Lillklas och Storklas",
dels till egna skrifter. Han har vidare
målat en rad porträtt (t. ex. Nathan
Söderblom), altartavlor och landskap,
mestadels från Hälsingland, och folk-
livsbilder från sin hembygd med
motiv från den försvinnande
allmogekulturen samt stilleben. Hans arbeten
präglas av ett ljust lynne och ha
dekorativ hållning. Som förf. liar H.
framträtt dels med sagor oeh
berättelser ("Sagor", 1918, "Lill-Per", 1919,
"Den gamla länstolen och andra
sagor", 1920), dels med person- och
kulturhistoriska arbeten ss. "En historia
från Hälsingland" (1922), "Min släkts
historia" (1923), "En bok om Delsbo"
(1—3, 1925—26), "Några
anteckningar om vallonerna vid
Upplandsbruken" (1929). H. erhöll 1926 Artur
Hazeliusmedaljen i silver. — Han är
repr. i Nat. mus., Hudiksvalls ocli
Östersunds mus. — Ogift. Th. N.
Hillman, Adolf, skriftställare, f.
4 april 1844 i Gävle, † 5 okt. 1933 i
Stockholm. Föräldrar: grosshandlaren
Adolph Ferdinand H. och Christina
Maria Brolin. — H. avlade
mogenhetsex. i Gävle 1864 samt studerade
moderna språk, konst- ocli
litteraturhistoria vid Uppsala univ. 1865—73
och i Paris 1868. År 1878 medverkade
ban vid grundandet av Söderhamns
tidn. samt bildade Söderhamns
tryc-keriab., vars verkst. dir. han blev;
han var även kommunalt verksam,
bl. a. v. ordf. i stadsfullmäktige 1877
—88. Han bosatte sig 1900 i
Stockholm, där han 1911—21 var amanuens
i Sv. akad. och för övrigt verkade som
skriftställare. Han publicerade en
mängd tidskr.- och lexikonartiklar
på såväl svenska som spanska
rörande Sveriges ocli Spaniens litt. samt
ett par arbeten om det sv.-spanska
handelsutbytet. År 1895 blev han
korresponderande led. av Geografiska
sällskapet i Madrid och 1896 av
Spanska akad. H. har gjort övers., bl. a. av
S. von Pufendorfs "De rebus a Carolo
Gustavo, Sveciæ rege, gestis ..." (1913
—15), varjämte han utgav populära
musikhistoriska arbeten, ss.
monografier över Mozart (1917), Bralims
(1918), Mendelssohn (1919), Berwald
(1920), Ohopin (s. å.) och Schubert
(1922) samt "Kammarmusiken och
dess mästare intill 1800-talets början"
(1918). — Gift IS99 med Louise
Brandeli. G. T.
Hiorter, Olof Petrus, astronom,
f. 1696 i Jämtland (sannolikt i
Rödöns skn), † 25 april 1750 i Uppsala.
Föräldrar: auditören vid Jämtlands
reg. Pehr Hiort[er) och Margareta
Gestrinia. — H. blev 1713 student
vid Uppsala univ. Han ägnade sig
främst åt astronomin men måste efter
ett år lämna univ. och bli informator
(1714—32) samt vistades som sådan
en tid i Utrecht i Holland, där han
snart blev amanuens i astronomi vid
det nyinrättade univ. Han återvände
1732 till Uppsala, där han s. å., fastän
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
