Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hjelm, Peter Jacob - Hjelmérus, Alfred - 1. Hjelmqvist, Theodor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hjelmérus
470
Hjelmqvist
Peter Jacob Hjelm. Teckning av A. U.
Berndes.
för Bergskollegiets kemiska
laboratorium. År 1784 blev han. led. av Vet.
akad. och var dess præses 1787 ocli
1795. År 1781 lyckades H., som var en
av Sveriges dåvarande många
virtuoser på blåsrörsanalys, reducera
mo-lybdenglansen med kol och framställa
en metall, som visade sig vara ett
nytt grundämne, vilket fick namnet
molybden. Besultaten av H:s
experiment äro publicerade i Vet. akad:s
handl. 1788—93. Även med de i
början av 1770-talet upptäckta
grundämnena syre och mangan (då kallat
magnesium) utförde H. betydelsefulla
experiment. ITan publicerade också en
undersökning "Om konsten at härda
Koppar" (Vet. akad:s handl. 1797),
där det arkeologiska
treperiodssyste-met finns skisserat, samt en geologisk
beskrivning av porfyrbildning&r i
Dalarna under titeln "Minerographiske
anteckningar om porphyrbergen i
Elf dals socken och öster-Dalarna"
(1805). — H. beskrives som en
synnerligen god vetenskapsman, nitisk och
arbetsam i sitt ämbete. Om hans stora
allmänna intressen vittna bl. a. flera
uppsatser och skrifter över ämnen, som
lågo utanför hans egentliga fack, ss.
"Folkmängden i Upsala stift. .. 1749
—73" (1776). I K. bibi. förvaras en av
H. 1764 påbörjad större vissamling,
"Allehanda", som innehåller mycket
bellmaniana, samt en dagbokssvit från
1790—98, "Sqvaller i Politiquen",
som bl. a. belyser åsiktsbildningen
inom Stockholms borgerskap vid
sekelslutet. — Ogift. B. S., O. B.
Hjelmérus, Alfred, skolman,
bygdeforskare, samlare, f. 13 juli 1859
i Jälluntofta skn, Jönköp. län, † 18
aug. 1940 i Härnösand. Föräldrar:
kyrkoherden Carl Gabriel II. och
Lovisa Charlotta Wallerström. — H.
avlade mogenhetsex. i Växjö 1879 och
blev fil. kand. 1882, fil. lic. 1888 och
fil. dr 1889 samt avlade
disputations-prov inför teologiska fakulteten, allt
vid Lunds univ. Efter att till
50-års-åldern ha undervisat vid olika
läroverk kom H., då bosatt i Umeå, att
helt ägna sig åt bygdehistorisk
forskning ocli samlarverksamhet,
livnärande sig bl. a. som populärföreläsare
och förf. av lokalhistoriska
småskrifter. Stor möda nedlade han på ett
försök att skriva en allmän
realencyklopedi. Åren 1919—24 var han lektor i
kristendom och filosofisk propedevtik
i Härnösand. Besultat av hans
lokalhistoriska studier utgöra bl. a.
samlingar till Västerbottens
bygdeliisto-ria, nu i Länsmus. i Umeå, stora
samlingar till Västernorrlands historia,
nu i Landsarkivet i Härnösand, samt
en sv. vykortssamling, nu i Stat, hist.
mus. — Gift 1899 med Ester Fredrika
Schander. T. M.
1. Hjelmqvist, Anders Theodor,
språkforskare, skolman, f. 11 april
1866 i Växjö, † 2 juli 1944 i Lund.
Föräldrar: lektorn, kyrkoherden
Bengt Peter Anders H. och Caroline
Louise Kuylenstierna. — H. avlade
mogenhetsex. i Lund 1884 och blev
fil. kand. 1886, fil. lic. 1890 och fil.
dr 1892, allt vid Lunds univ. Han
förordnades 1891 till docent i
fornnordisk litteratur vid samma univ. År
1902 utvidgades hans docentur att
omfatta liela ämnet nordiska språk. Åren
1888—92 tjänstgjorde H. som e. o.
amanuens vid univ:s hist. mus., 1901
—04 bestred han en del av
prof.-under-visningen i sitt ämne. Efter
tjänstgöring vid olika enskilda läroverk i
Lund fr. o. m. 1891 var H. 1904—31
lektor i svenska och tyska vid Lunds
högre allm. läroverk. Som docent vid
univ. kvarstod han till 1919. År 1920
fick lian prof:s namn. — H. fortsatte
äldre traditioner i den nordiska
språkvetenskapen. I stort sett oberörd av
den lingvistiska inriktning denna
vetenskap fått på 18S0-talet odlade
Theodor Hjelmqvist.
Fredrik Hjelmqvist.
han den egentliga filologin, var en fin
litteraturkännare, en trägen samlare,
en samvetsgrann textutgivare och en
skicklig texttolkare. Men dessutom
har han gjort sig förtjänt som
lexikograf ocli som namnforskare. Hans
huvudarbeten äro drsavh.
"Naturskildringarna i den norröna diktningen"
(1891), "Bibliska personers namn med
sekundär användning i nysvenskan"
(1901), "Förnamn ocli familjenamn
med sekundär användning i
nysvenskan" (1903), "Bibelgeografiskanamn
med sekundär användning i
nysvenskan" (1904) och "Imperativiska
sub-stantivbildningar i svenskan" (1013).
I Sv. vitterhetssamfundets serie av
klassiska sv. förf. utgav och
kommenterade H. i samarbete med Karl
Warburg (1916—26) Anna Maria
Lenngrens skrifter och fullbordade (1932
—38) efter Hilma Borelius’ död
hennes uppl. av Hedvig Charlotta
Nor-denflychts skrifter. Tills, med Adolf
Ahlberg redigerade lian 1920—24 en
ny uppl. av Pontus Wikners arbeten.
—■ Talrika smärre språkvetenskapliga
uppsatser och recensioner röja
likaledes H:s lärdom och kringsynthet.
Dessa egenskaper voro också en
värdefull tillgång för Sv. akad:s ord
-bok, vars red. H. tillhörde 1893—
1920. Detta verk främjade han även
vid dess tillblivelse genom sin skrift
"Modern lexikografi" (1896), en
redogörelse för de erfarenheter han
inhämtat under studieresor 1894 och
1895, då lian i Oxford, Göttingen
och Leiden tog närmare kännedom
om de där pågående stora
ordboksarbetena. — Ett antal populära
uppsatser och småskrifter äro
vittnesbörd om H:s religiositet,
fosterlandskärlek och folkbildningsintresse. —
Gift 1898 med förf. Elisabeth Feuk
(f. 1868), som utgivit berättelser ocli
kulturhistoriska skildringar från
Skåne. A. L—t.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
