Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Håkansson, Anders af - Hånell, August - Hård, se även Hårdh - Hård, Carl - Hård, Carl Gustaf, greve, arméofficer, riksråd, se s. 582 - Hård, Carl Gustaf, greve, jurist, ämbetsman, se s. 583 - Hård af Segerstad, Fredrik, botanist, se s. 583 - Hård, Gustaf, hovman, se s. 582 - Hård, Johan Ludvig, greve, arméofficer, se s. 582 - Hård, Peder, riksråd, se s. 582 - Hård, Hård af Segerstad, släkt
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Håneli
5S1
Hård
innebar en kompromiss mellan H:s
och K. E. Lagerheims ursprungliga
förslag. Som belöning blev H. utnämnd
till landshövding i Blek. län i aug.
1800 och upphöjd i adligt stånd 1801,
varvid ban antog namnet af H. Han
blev den främste arbetande led. av
den kommitté, som efter Gustav IV
Adolfs avsättning tillsattes av
regeringen för utarbetande av ett
författningsförslag. Förslaget —■ som kom
att kallas det håkanssonska — låg i
väsentliga delar till grund för det
antagna förslaget till 1809 års
regeringsform, även om dess tendenser
till stark kungamakt där dämpades.
II. blev av riksföreståndaren
förordnad till sekr. i bondeståndet i maj
1809. Nästan omedelbart höjdes
protester i ståndet, underblåsta från
libe-ralt-konstitutionellt håll, mot en
adelsman som sekr., och H. trädde
tillbaka. Han upphöjdes s. å. i
fri-herrligt stånd. Vid Örebroriksdagen
1812 framträdde H., som på Karl
Johans begäran kallats till riksdagen,
ännu en gång som regeringens nitiske
agent. I samråd med C. Lagerbring,
G. af Wetterstedt och L. v. Engeström
uppgjorde lian ett nytt
författningsförslag med starkare kungamakt,
vilket dock ej fick någon betydelse. År
1812 utnämndes han till president i
Kommerskollegium. H. är en god typ
för de ämbetsmän av ofrälse ursprung,
som i nära anslutning till den starka
kungamakten genom begåvning,
duglighet och arbetsamhet bröto sig en
bana, ofta med ganska starka drag av
strebermentalitet och ofta ej alltför
nogräknade med medlen. Som talare
och debattör var han liksom fadern
framstående, men ban hade något
bjudande och myndigt i sitt
uppträdande, som verkade utmanande på
motståndarna. Bekant är E.
Schröderheims skildring av H. på
Gävleriksdagen, då denne "tjock i halsen som
en domherre, gav en fatiguerad
com-plaisant nick" till de ödmjuka medl.
av borgarståndet. Från hans senare
tid finnas brev, som visa att lian
åtminstone då hade en illusionslös
åskådning, som ej hade mycket till
övers för ideologier av 1809 års snitt
eller överhuvud för tron, att "god
vilja, rena avsikter och patriotiska
föresatser" förmå stort, utan lade
huvudvikten vid den administrativa
erfarenhetens betydelse. H. slöt själv
sin ätt. — H. blev hedersled, av
Lantbruksakad. 1812. — Gift 1771 med
Anna Catharina Fehrman. —- Litt.:
P.-A. Lange, "A. H. som politiker ocli
ämbetsman 1789—1800" (1940). T. H.
Hånell, August Irenæus,
bokhandlare, redaktör, f. 16 dec. 1856 i
Stockholm, † 1 okt. 1938 i Enebyberg,
Stockholms län. Föräldrar: lantbru-
August Hånell.
karen Carl II. och Christina
Göransson. —- H. började redan 1S71
tjänstgöra i bokhandel i Stockholm, var
1876^—SI anställd i Malmö och kom
sedan som delägare i firman Olbers
& Hånell till Jönköping, där han
stannade till 1887, då han övertog en
bokhandel i Hässleholm. År 1909
flyttade han till Kristianstad, där han
till 1914 innehade bokhandel. Åren
1915—20 var han åter bosatt i
Hässleholm. År 1920 flyttade han till
Stockholm som ombudsman för Sv.
pappershandlarefören. —- H. var en
föregångsman i arbetet på bok- ocli
pappershandlarnas organisering. Han
var en av Sv. bokhandlarefören:s
stiftare och tillhörde dess styr. 1900—
20. Såväl inom fören :s centralstyr.
som skånekrets visade H. stor
initiativrikedom. Dessutom var han red.
för dess organ Sortimentaren 190S—•
12 och 1921—26 samt för
Bokhandlaren 1927—30. H. var även
initiativtagare till Sydsv.
pappershandlarefören., dess ordf. 1908—17 samt ordf.
i riksorganisationen, Sv.
pappershandlarefören., 1917—21 ocli dess
ombudsman 1921—31. —• H. gjorde
dessutom en betydelsefull insats i
Hässleholms kommersiella och kommunala
liv. Där grundade han 1889
Hessleholms tidn., vars ägare och red. han
var ända till 1907. Under sin
kristianstadstid var han 1911—15 led. av
stadsfullmäktige. — Han var en av
stiftarna av Skånes handelskammare
1906 och medl. av Sveriges
köpmanna-förb:s arbetsutskott 1923—31. Till
Sv. bokhandlarefören:s
25-årsjubi-leum redigerade han "Liber
librario-rum. Bokhandlarnas bok" (1, 1919;
2, 1920) samt utgav 1935 del 2 av
Isidor Adolf Bonniers "Anteckningar
om svenska bokhandlare". Från 1923
var han hedersled, av Sv.
bokhand-larefören. och från 1931 hedersled, av
Sv. pappershandlarefören. — Gift 1)
1888 med Augusta Charlotta
Nilsson, † 1888; 2) 1890 med Ida Kristina
Hagström. T. M.
Hård, se även Hàrdh.
Hård, Carl, militär, f. 4 jan. 1768
i Viksta skn, Uppsala län, † 30 april
1840 i Uppsala. Föräldrar: kaptenen
Alexis H. och Eva TJlrika Leijel. —
H. blev fänrik 17S2 och löjtnant 17S6
vid Upplands reg., där han tjänat som
underofficer från sitt tionde år. Han
deltog i 1788—90 års krig i Finland,
bevistade 1789 slaget vid Svensksund,
där den galär, på vilken H. befann sig,
sköts i sänk, och tjänstgjorde 1790 på
arméns flotta vid genombrytningen
vid Björkösund och sjöstriden vid
Svensksund. Han blev kapten 1792
och major 1802, deltog med reg. i
belägringen av Stralsund 1807 och intog
under kriget i Norge 1S08 Liers skans,
varvid han sårades. Följ. år var han
överadjutant vid armén i
Västerbotten och bevistade affärerna vid Sävar
och Ratan. Utnämnd till
överstelöjtnant vid Upplands reg. 1813 anförde
han reg. i striderna vid Grossbeeren
och Dennewitz samt i slaget vid
Leipzig, varefter han utnämndes till
överste i armén. Han deltog därefter
med reg. i marschen till Bryssel 1S14
och i fälttåget i Norge. År 1816
utnämndes han till generaladjutant i
Generalstaben och chef för Upplands
reg. samt 1822 till generalmajor. H.
tog avsked 1835 och var led. av
Krigs-vet. akad. från 1812. — Ogift. F. M.
Hård, Carl Gustaf, greve,
arméofficer, riksråd, se s. 582.
Hård, Carl Gustaf, greve,
jurist, ämbetsman, se s. 583.
Hård af Segerstad, Fredrik,
botanist, se s. 583.
Hård, Gustaf, hovman, se s. 582.
Hård, Johan Ludvig, greve,
arméofficer, se s. 582.
Hård, Peder, riksråd, se s. 582.
Hård, Hård af Segerstad,
vitt utgrenad småländsk frälsesläkt,
vars äldste med visshet kände
stamfar, Olof Pedersson till Böjeryd (synes
vara † 1501), omnämnes i brev från
1490. Släktnamnet Hård leder sitt
ursprung från hans hustru, Gunnil
Laurensdotter Hård (sparre), och
upptogs av makarnas söner Peder och
Bengt samt av deras systerson,
riksrådet Peder H. (H. 1) men blev först
vid 1500-talets slut allmänt brukat av
ättemedlemmarna. Yngre sonen,
väpnaren Bengt Hård till Mollungen i
Ods skn, Älvsb. län, blev stamfar för
adliga ätten Hård af Torestorp. Hans
äldre bror, väpnaren Peder Hård (†
efter 1532) till Segerstad i Reftele
skn, Jönköp. län, blev far till översten
för krigsfolket i Västergötland Lars
Pedersson H., som stupade vid
Halmstad 1563. Ättlingarna till hans äldre
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
