Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 2. Hörlin, Brita - Hörnell, Per - Hörner, Johan - Hörner, Nils
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Hörnell
623
Horner
i hennes dekorativa figurer, t. ex.
"Simson och Delila", har ett
ankaise-rande drag. I några porträtthuvuden
av barn och kvinnor går hon
verkligheten närmare. — Ogift. Th. N.
Hörnell, Per Gustaf, väg- och
vattenbyggare, f. 25 april 1876 i
Själevads skn, Ångermanland, † 27 okt.
1938 i Lidingö. Föräldrar:
hemmansägaren Per Ersson och Brita Christina
Johansdotter (Hörnell). -— H. erhöll i
sin tidiga ungdom praktisk utbildning
som snickare och bildhuggarlärling,
studerade därefter vid Tekn. skolan i
Stockholm och genomgick Tekn.
högskolans fackavd. för väg- och
vattenbyggnadskonst, varifrån lian
utexaminerades som civilingenjör 1900. Han
var anställd 1900—25 samt från 1929
som ingenjör och konstruktör vid
prof. J. G. Richerts
konstruktionsbyrå i Stockholm (från 1902 ab.
Vattenbyggnadsbyrån), där H. var
delägare från 1902 och styr.-led. från
1923, varunder han tog ledande del
särskilt i företagets utländska
verksamhet. Åren 1925—28 tjänstgjorde
H. som chef för Stockholms
stadsplanekontors generalplaneavd. och
utarbetade bl. a. förslaget till en ny
central trafikled mellan Stockholms
n. och s. delar, den s. k. Centralbron,
som dock ej utfördes. Åren 1926—29
var H. prof. i vägbyggnad och
kommunikationsteknik vid Tekn.
högskolan — H. tillhörde vårt lands mest
kända väg- och vattenbyggare under
1900-talets första decennier. År 1903
prisbelönades ett huvudsakligen av H.
utarbetat förslag till vattenavlopp för
S:t Petersburg, och senare utarbetade
han även förslag till vattenledningar
för bl. a. Vladivostok och Rangoon.
Sitt huvudsakliga arbete ägnade H.
emellertid åt teknisk-ekonomiska
utredningar och åt utarbetandet av
hamnplaner för ett flertal städer i
Sverige och utlandet, bl. a. Göteborg,
där ett av H. utarbetat förslag
belönades med första pris i internat,
tävlan men aldrig förverkligades, vidare
Malmö, Åbo, Viborg, Leningrad, Danzig
och Shanghai. H. medverkade även vid
utredningar och konstruktion av stora
dammbyggnader, bl. a. Kegums i
Lettland, Volchov, Svir och Mingechaur i
Ryssland, Arapuni på New Zeeland
och Burrinjuck i Australien. Han
utförde dessutom handels- och
sjöfartstekniska utredningar samt
kanalförslag. Under 1920-talet var H. flera
gånger led. i Nationernas Förbunds
internat, expertkommissioner rörande
hamnar, vattenkommunikationer och
transitotrafik, bl. a.
trafikkommissionen i Paris 1920, internat,
kommissionen för utvidgning av
Shanghais hamn 1921 och kommissionen
för hamn- och transitofrågor i Danzig
Per Hörnell.
och Memel 1924 samt
Oderkommissionen 1929—31. Åren 1917—18 var han
sekr. i vintersjöfartskommittén. — H.
publicerade i Tekn. tidskr. ett flertal
artiklar ang. vattenbyggnads- och
trafikfrågor m. m. och skrev tills,
med Fredrik Jonson det
sammanfattande verket "Samfärdsel" (De
tekniska vetenskaperna, 1929). Han blev
led. av Ing. vet. akad. 1919. — Gift
1914 medl Jenny Christina Cornelia
Larsson. S. R.
Horner, J oh an, målare, f. 28 jan.
1711 i Edebo skn, Stockholms län, † 4
mars 1763 i Köpenhamn. Föräldrar:
kyrkoherden Petrus H. och Lisa
Tibe-lia. — Efter skolgång i Sigtuna var H.
1728—35 elev hos J. H. Scheffel i
Stockholm. År 1735 kom han till
Köpenhamn. På grund av trakasserier
mot pietisterna, till vilka H. anslutit
sig, vistades han därefter några år,
möjl. 1737—40, på okänd ort men var
sedan åter, senast från 1740, till sin
död bosatt i Köpenhamn. Där vann
lian ett visst konstnärligt anseende
och utförde en rad arbeten av olika
slag för danska kungahuset. Sin
främsta konstnärliga insats gjorde H. som
porträttör. Hans klientel tillhörde
främst borgerliga och akademiska
kretsar, särskilt prästerskapet. H:s
första kända porträtt i Danmark, av
biskop Christen Willumsen Worm och
professor Peder Nielsen Horrebow
(1736), ansluta sig till Scheffels
måleri, men i en grupp arbeten från
1740-talets början, ss. de psykologiskt
inträngande porträtten av
Geheimearki-var Frederik Rostgaard (1741),
Amt-mand Christian Hans von Warnstedt
och kammarherre Niels Juel,
tillämpade han den i Danmark, bl. a. genom
Andreas Möller, använda strängt
frontala figuruppställningen. Redan
från 1742 tilkommo dock dekorativt
hållna porträtt, bl. a. Dorothea
Elisabeth Leidtloffs, som genom friare
arrangemang och ljus, klar lokalfärg
åter anknyta till Scheffel och helt
tillhöra rokokon. Från omkr. 1750
står H:s konst i visst beroende av
C. G. Pilo; vanligen, såsom i
porträtten av Dorothea Wedell (1754) ocli
Johanne Christiane Rise, tillämpas
Pilos ljus- och luftmåleri samt fria
touche på ett självständigt sätt.
övervägande dekorativt hållna arbeten
växla med porträtt, burna av en ofta
ömsint fördjupad karaktärstolkning.
Särskilt flera mansporträtt äro
stilistiskt helt oberoende av Pilo i sin
enkla realism, t. ex. porträttet av
psalmdiktaren biskop Hans Adolph Brorson
(1756). I bilden av
industriföretagaren Abraham Pelt och hans familj
(1758) har H., trots kompositionella
svagheter, skapat den danska rokokons
förnämsta grupporträtt, i vilket drag
av borgerlig genremålning blandats
med stilelement tillhörande
representationsporträttet. Omkr. 1760
påverkades H. av det av Pilo vid denna tid
utvecklade mer allvarsstämda
klär-obskyrmåleriet och nådde bl. a. i den
lugna, opretentiösa och koloristiskt
finstämda bilden av Etatsraad Johan
Henrik Kirchhoff en konstnärligt och
psykologiskt förnäm helhet. H:s
styrka som porträttör var framför allt den
ofta starkt realistiska skildringen av
äldre män, men stundom kan också
en frisk och livfull kolorit, särskilt
i stoffmåleriet, ge hans arbeten ett
främst dekorativt värde. Av H:s
ytterst omfattande produktion av
stilleben och genre, särskilt s. k.
"nattstycken", är nästan intet känt.
Bevarade arbeten ha en borgerlig och
realistisk hållning. — H. är repr. i
Statens Mus. for Kunst i Köpenhamn,
på Frederiksborg och i andra statliga
och privata samlingar i Danmark; ett
fåtal arbeten i Sverige äro kända. —
Gift 1737 med Christine ffra.
Th. N., B. G. W—g.
Horner, Nils Gustaf, geolog, f. 23
maj 1896 i Tunadal i Sköns skn,
Medelpad. Föräldrar: folkskolläraren
Nils Oscar Herman H. och Mathilda
Johanna Andersson. — Efter
student-ex. i Uppsala 1915 studerade H. vid
univ. där och blev fil. kand. 1918,
fil. mag. 1922, fil. lic. 1924, fil. dr
1927 och docent i geologi 1932. För
studier och vetenskapliga arbeten
företog han 1920—25 och 1934—38
resor till olika europeiska länder,
varjämte han 1:927—28 besökte
Förenta staterna, Hawaii och Östasien
samt 1933 ånyo Förenta staterna.
Som geolog deltog han 1929—33 i
Sven Hedins expedition till kinesiska
Centralasien. — H. har dokumenterat
sig som en skicklig kvartärgeolog.
I sin förnämliga drsavh.,
"Brattfors-heden, ett värmländskt randdeltakom-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
