Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ifvarsson, Carl - Igelström, ätt - Igelström, Lars Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Igelström
3
Igelström
ståndet. -Jämte några meningsfränder,
huvudsakligen av
moderat-konserva-tiv läggning, organiserade I. en
oppositionell partigrupp, som vid
utskottsvalen överraskande lyckades besegra
de gamla makthavarna. Denna grupp
blev kärnan i Lantmannapartiet,
bildat 1867 för att tillvarata
bondeklassens ökade politiska möjligheter i den
nyskapade tvåkammarriksdagen.
Redan från början kom I. att bli den
främste repr. för de rena
lantmannaelementen inom partiet och därigenom
dess mäktigaste man, även om han
aldrig blev någon maktfullkomlig
ledare. Från sin plats i partiets styr.,
det kända niomannarådet, kunde han
i flertalet fall genomdriva sin
mening och taktiskt skickligt leda
partiets politik. — I:s främsta mål var,
att grundskatter och indelningsverk,
som i böndernas ögon framstodo som
"sekelgamla orättvisor", skulle
avlyftas från bondejorden. Till planerna på
försvarsreformer intog I. en negativ
inställning, och enligt hans mening var
en sammankoppling av försvars- och
grundskattefrågorna knappast
förenlig med böndernas intressen. Han
förmåddes dock att ställa sig bakom det
relativt försvarsvänliga förslag till
lösning av frågorna, som
Lantmannapartiet uppgjorde vid 1878 års
riksdag. När regeringen Posse fem år
senare framlade sitt därpå byggda
reformförslag, var han även beredd att
infria de tidigare givna löftena. På
grund av opposition inom partiet sågo
sig dock I. och de övriga ledarna
tvungna att överge sin välvilliga
inställning och i stället fordra avsevärda
modifikationer i regeringsförslaget för
att inte riskera partiets fullständiga
sprängning. Den tidigare obrutna
enigheten gick dock ej att rädda, utan 1885
års försvarsreform genomfördes
slutligen under en allmän upplösning av
gamla partiband, med I. bland de
besegrade "nihilisterna". — Under tull-
Carl Ifvarsson,
striden på 1880-talet stod I. på
fri-handelssidan, ehuru han sökte inta en
medlande hållning. Under sina första
riksdagsår hade han fört
protektionis-mens talan men småningom i denna
liksom i andra frågor alltmer närmat
sig liberalerna. När de hetsiga
sammandrabbningarna i tullfrågan
hotade att söndra partiet i två oförsonliga
grupper, understödde I. kraftigt
regeringen Themptanders förslag om
utredning av lämpligheten av
differentialtullar i hopp om att därigenom
kunna skapa en för alla partier
acceptabel kompromiss. När detta inte
medförde önskat resultat, gjorde han
ivriga försök att hålla partiet som
sådant neutralt i tullfrågan. Hans
inflytande hade dock nu avsevärt
minskat, och han kunde inte längre hindra
den slutliga partisprängningen vid
1888 års riksdag. I fortsättningen,
under sina sista riksdags- och
levnadsår, stod I. i spetsen för det
frihan-delsvänliga Gamla lantmannapartiet
och förde en ojämn kamp med sina
forna partikamrater i det större och
starkare Nya lantmannapartiet. —
I:s maktställning gjorde sig främst
gällande vid behandlingen av de
otaliga statsregleringsfrågoma. Från sin
plats i statsutskottet ledde han
Lantmannapartiets angrepp mot
regeringens odh förvaltningens "slöseri". Han
ägde en utomordentlig förmåga att
förstå såväl väljares som
partikamraters innersta tankar och att ge
adekvata uttryck för dessa. Den av
honom formulerade partimeningen
var i flera avseenden ensidig,
små-snålt jordbunden och oförenlig med
högre statsintressen. Den uttryckte
ofta en stark misstro mot första
statsmakten. Ett dominerande drag
hos I. var dock hans måttfullhet, som
fick stor modererande betydelse för
partiet. Det ursprungliga
partiprogrammets slutord "Med Regeringen
för dessa och andra tidsenliga
reformer men icke med Regeringen mot
dem" ägde giltighet under hela den
tid I. stod i spetsen för partiet. — I.
har lämnat en redogörelse och ett
försvar för Lantmannapartiets politik i
den 1871 utgivna broschyren
"Landtmannapartiet, bedömdt af tidningen
Svenska Medborgaren utgifwen af
Pehr Thomasson". I:s
"Minnesanteckningar", nedskrivna 1888, ha jämte
vissa övriga handlingar, som belysa
Lantmannapartiets historia,
publicerats av E. Thermænius i "Svensk
bondepolitik" (1931). I:s stora
brevsamling i Riksarkivet innehåller
brev både till och från I. — Gift 1840
med Elsa Persdotter. — Litt.: E.
Svensén, "K. I. och
Landtmannapartiet" (Verdandis småskrifter, 24,
1S90); E. Thermænius, "C. I." (Sv.
Lars Johan Igelström,
tidskr. 1926), densamme,
"Landtmannapartiet" (192S). T. P.
Igelström, ätt, enligt traditionen
härstammande från en gammal
frälsesläkt, den s. k. Vångasläkten. Ätten I: s
äldste med visshet kände stamfar var
Bengt Haraldsson, som var född i Nya
Lödöse och levde i början av
1500-talet; från honom härstamma även
ätterna Appelbom, Fägerstierna och
Strömfelt. Hans sonson Bengt
Haraldsson, häradsskrivare i
Västergötland 1625, fick konungens tillstånd
att fritt för alla utskylder besitta
kronohemmanet Iglabo i Ljurs skn,
Älvsb. län. Dennes son Harald
Bengtsson (f. 1604, † 1678),
kammarassis-tentråd vid livländska
generalguver-liementet och överste för ett reg. till
häst, adlades 1645 och antog namnet
I. efter födelsegården Iglabo. Efter
adlandet har ätten icke varit
representerad i Sverige. En sonsons son
till den sistnämnde var lantrådet i
Livland Gustaf Henrik I. (f. 1695, †
1771), tysk (sachsisk-polsk)
riksfri-herre. Han blev far till ryske
generalen Otto Henrik I., i Rvssland kallad
Iosif Andrejevitj (f. 1734, † 1S23).
Denne blev 1790 befälhavare för ryska
trupperna i Finland under kriget mot
Sverige och undertecknade som
fullmäktig vid fredsunderhandlingarna
freden i Värälä s. å. Han blev 1791
rysk greve och erhöll 1792 jämte två
bröder tysk riksgrevlig värdighet samt
intogs som greve på riddarliusen i
Riga och Reval.
Igelström, Lars Johan,
mineralog, f. 10 febr. 1822 vid
Yngshyt-tan nära Persberg, Färnebo skn,
Värml. län, † 15 maj 1897 på Gräs i
Sunnemo skn, samma län. Föräldrar:
bergsmannen Lars I. och Anna Lisa
Lekberg. —• I. genomgick 1841—42
Filipstads bergsskola, studerade kemi
i Stockholm och vid Helsingfors univ.
samt var 1846—48 e. o. bergskon-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
