Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 5. Indebetou, Govert - Inge d. ä. - Inge d. y. - Ingeborg - Ingeborg - Ingeborg - Ingeborg - Ingeborg - Ingeborg
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Inge
10
Ingeborg
Gift 1901 med Hildegard Charlotta
Aspelin. — lätt.: biografi av B.
Hildebrand i Personhist, tidskr. (42,
1943). B. H—d.
Inge d. ä., konung, † omkr. 1110.
Son till konung Stenkil. Om I:s ätt
se Stenkilska ätten. — Ett brev frän
påven Gregorius VII 1080 riktar sig
till "svenskarnas ärorike konung I.",
■ett annat från ett följ. år nämner
konungarna "I. och A.", varför I. då
synes ha haft en samregent. Det
"torde vara första gången en sv.
regent på detta sätt träder i direkt
kontakt med den kristna kyrkans centrum
i Bom. Enligt nyare forskning (N.
Ahnlund i Hist. tidskr. 1945)
upprättade I. och hans hustru
nunneklostret i Vreta, det första i vårt land.
Enligt den isländska Hervararsagan
o. a. källor blev I. fördriven av en
"hednisk reaktion bland svearna, som
utropade hans- svåger Sven
(Blot-■sven) till konung, varefter man
offrade åt de gamla gudarna. Efter tre
år återvände dock I. från
Västergötland, dit lian tagit sin tillflykt,
innebrände Sven och var sedan
oinskränkt herre. Norska källor
uppgiva vidare, att I. omkr. 1100 låg i
strid med konung Magnus Barfot i
Norge, som gjorde anspråk på delar
av v. Sverige. På föranstaltande av
den danske konungen Erik Ejegod
ägde ett fredsmöte rum vid Göta älv
1101, varvid I:s dotter Margareta
i"Fredkulla") gavs till äkta åt
Magnus som underpant på freden. Hon
skulle enligt överenskommelsen som
hemgift medföra de omtvistade
områdena. Andra barn till I. voro sonen
Ragnvald och dottern Kristina, gift
med en polsk konung. Ett vackert
•eftermäle har I. fått i västgötalagens
kungalängd: "Han styrde Sverige med
mandom och bröt aldrig den lag, som
var tald och tagen i varje landskap."
-—- Gift med Helena av okänd släkt
(uppges i Hervararsagan ha varit
syster till Blotsven). H. N.
Inge d. y., konung, † på 1120-talet.
Son till konung Halsten. Om I:s ätt
se Stenkilska ätten. — I. har troligen
efterträtt sin farbroder Inge d. ä. och
regerat tills, med sin broder Filip till
dennes död 1118, varefter han ensam
■övertagit makten. Västgötalagens
kungalängd (från 1200-talet) uppger,
att lian blivit förgiftad "med ond
■dryck" i Östergötland. Med honom
utdog den Stenkilska ätten. — I.
uppgives ha varit gift med Ulfhild, bördig
frän Norge, sedermera maka till
konung Sverker d. ä. H. N.
Ingeborg, prinsessa, † 1254.
Föräldrar: konung Erik Knutsson ocli
drottning Rikissa, f. prinsessa av
Danmark. Förmäld omkr. 1240 med
Birger jarl och moder till konungarna
Prinsessan Ingeborg.
Valdemar och Magnus Ladulås. Om
I:s ätt se Erikska ätten. IL N.
Ingeborg, prinsessa. Föräldrar:
konung Valdemar Birgersson och
drottning Sofia, f. prinsessa av
Danmark. Förmäld 1275 med greve
Gerhard II av Holstein. Om I:a ätt se
Folkungaätten. H. N.
Ingeborg, prinsessa, dansk
drottning, f. omkr. 1277, † 15 aug. 1319 i
Roskilde. Föräldrar: konung Magnus
Ladulås och drottning Helvig av
Holstein. Kusin till föregående. Om I:s
ätt se Folkungaätten. — År 1296
ingicks ett redan 1288 avtalat
giftermål mellan I. och den danske
konungen Erik Menved. I äktenskapet
skola fjorton barn ha fötts, av vilka
dock intet nådde vuxen ålder. Sin sista
tid tillbragte I. i kloster. Hon fick sin
grav i Ringsted vid sidan av sin s. å.
avlidne gemål. H. N.
Ingeborg, hertiginna, f. 1297, †
före april 1357. Föräldrar: norske
konungen Erik Magnusson
Prästhata-re och drottning Isabella Bruce, f.
prinsessa av Skottland. Förmäld 1312
med hertig Valdemar Magnusson.
Efter dennes fängslande 1317 deltog
hon i upproret mot konung Birger.
En son Erik synes ha dött vid unga år.
H. N.
Ingeborg, hertiginna, f. 1301, †
omkr. 1360. Föräldrar: norske
konungen Håkon V Magnusson och
drottning Eufemia, f. prinsessa av
Rügen. —- Året efter I: s födelse
ändrades den norska tronföljdsordningen till
förmån till kvinnolinjen. Därigenom
blev I. ett eftertraktat parti, speciellt
för Magnus Ladulås’ rivaliserande
söner i Sverige, vilka genom henne
sökte norskt stöd mot varandra;
särskilt för en av bröderna, hertig Erik
Magnusson, spelade hoppet att
förvärva kustlandskapen vid Kattegatt
en betydande roll. Under skiftande
politiska konjunkturer var I. tre
gånger förlovad med Erik
Magnusson och två gånger med dennes
brorson, tronföljaren i Sverige hertig
Magnus Birgersson. År 1312 förmäldes hon
elvaårig med Erik Magnusson
samtidigt som hennes kusin, prinsessan
Ingeborg Eriksdotter, förmäldes med
Erik Magnussons bror, hertig
Valdemar. — Efter de båda brödernas död
i fångenskap på Nyköpings slott 1318
blevo deras änkor samlingspunkten
för upproret mot konung Birger.
Sedan sonen Magnus 1319 vid tre års
ålder blivit norsk och sv. konung blev
I. en politisk faktor av betydelse:. Efter
sin man erhöll hon Varbergs slott
m. fi. förläningar i v. Sverige. För att
hävda sig mot de övriga förmyndarna,
det högaristokratiska rådet, allierade
hon sig med den danske riddaren Knut;
Porse. I hennes utrikespolitiska
spekulationer, understödda och ofta
inspirerade av Knut Porse, ingick
förvärvet av Skåne. Dottern Eufemias
förlovning 1321 med hertig Albrekt av
Mecklenburg var ett annat försök av
I. att stärka ställningen gentemot
rådet. I. måste emellertid kapitulera
för den aristokratiska delen av
förmyndarregeringen, som kände sin egen
maktställning hotad. På ett möte i
Skara ingingo rådsherrarna en
konfederation till skydd mot I:s politiska
strävanden; de försäkrade sig även om
stöd från kung Kristoffer av Danmark.
Genom förlikningar i Skara 1323 och
1326 miste I. mot viss ersättning
betydande landområden. År 1327 gifte
hon sig med Knut Porse, som kort
förut av den danske konungen
Valdemar blivit upphöjd till hertig av s.
Halland och Samsö och som 1329
dessutom erhöll Estland. Knut dog
emellertid redan 1330. — Även i Norge
miste I. på 1320-talet allt inflytande.
Efter 1330 spelade hon överhuvudtaget
ingen framträdande politisk roll; dock
torde hennes skånska politik ej ha
varit helt utan betydelse för Skånes
övergång till Sverige 1332. — Litt.:
biografi av H. Koht i Norsk
biografisk leksikon (1934); ,T. Rosén,
"Striden mellan Birger Magnusson och hans
bröder" (1939); A. Mohlin,
"Förlikningen i Skara år 1323" (Vet. soc:s i
Lund årsbok 1944). H. N.
Ingeborg Charlotta Carolina
Fredrika Lovisa, Sveriges prinsessa,
hertiginna av Västergötland, f. 2 aug.
1878 på slottet Charlottenlund i
Danmark. Föräldrar: konung Fredrik
VIII och drottning Lovisa, f. prinsessa
av Sverige och Norge. Dotterdotter
till konung Karl XV. — I. växte
upp vid det danska hovet i en talrik
syskonskara, till vilken förre danske
samt nuv. norske konungen hörde. År
1897 förmäldes hon med prins Carl,
hertig av Västergötland. I. införde med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
