Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Ising, Gustaf - Israel Birgersson - Israel Erlandsson - Issendorff, Johan Christoffer von - Isthmén, Jacob, militär, fornforskare, se Reenhielm - Iwansson, Robert - Iwar, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Israel Birgersson
23
Iwar
Gustaf Ising.
visar, att den fysikaliska grundvalen
för fåglarnas orienteringssinne kan
sökas i jordrotationen. I. har
konstruerat apparater, varmed relativa
tyngdkraftsmätningar kunna utföras. —
Gift 1924 med Aina Schoug. A. K—e.
Israel Birgersson, konungens råd,
lagman, † våren 1351 i Riga, Livland.
Föräldrar: upplandslagmannen
Birger Persson (Finstaätten) och
Ingeborg Bengtsdotter. — I. blev lagman
i Uppland 1334 och erhöll
riddarvär-digheten 1343. Han hade velat deltaga
i konung Magnus Erikssons första tåg
mot Ryssland 1348, men hans syster,
den heliga Birgitta, förmådde honom
att avstå därifrån. I en av Birgittas
uppenbarelser förmanar jungfru
Maria I., "en stor och rättvis hövding",
att i stället mottaga den honom
erbjudna ställningen som
riksföreståndare "officialis generalis" i konungens
frånvaro. I. följde maningen men
deltog senare i konung Magnus’ andra
ryska fälttåg 1350 och avled därunder
av sjukdom tidigt på våren 1351. — I.
var en typisk exponent för sin tids
godshungriga sv. stormannaklass, som
hänsynslöst utnyttjade konungens
finansiella svårigheter. Han hade sina
arvegods i Uppland, men genom lån
till kronan pantade han enbart inom
fem socknar i Kalmartrakten till sig
114 gårdar. I. torde ha verkat
förmedlande mellan Birgitta och konung
Magnus. Han skildras i den
birgit-tinska traditionen som en man av
innerlig fromhet. O. H.
Israel Erlandsson,
dominikan-munk, biskop, f. omkr. 1250, † 1328
el. 1329. Föräldrar: riddaren Erland
Isi’aelsson till Mohammar
(Finstaätten) och Katarina Johansdotter.
Fars kusin till föregående. ■— I.
tillhörde genom härstamning och
släktförbindelser den
kvrkligt-aristokratis-ka kretsen kring Magnus Ladulås. Han
var nevö till ärkebiskoparna Folke
Johansson (Ängel) och Jakob
Israelsson samt kusin till domprosten i
Uppsala Andreas And och lagmannen
Birger Persson till Finsta. I. gick i
skola i Linköping och blev omkr. 1275
kan/ik i Uppsala. År 1288 kallas han
"fräter" och tillhörde
dominikanklost-ret i Sigtuna, där han även någon tid
synes ha varit kyrkoherde i S:t Per.
Under mer än tjugu år tillhörde I.
klostret; han nämnes 1290 lektor och
1298—1311 prior. Åren 1305 och 1310
skrev sig I. vicarius provincialis och
var således närmaste man under
pro-vinspriorn i dominikanprovinsen
Da-cia. Han utsågs 1310 av ärkebiskopen
att förhöra kättaren Botolf från
Gott-röra, den enda verkliga kättarprocess
vi känna från Sveriges medeltid. I.
är främst bekant för sitt främjande
av S:t Erikskulten. Hans intresse
härför gick tillbaka till skolåren i
Linköping, då han enligt sin egen
berättelse skulle ha lidit av skälvosot
men blivit botad efter en vallfärd till
helgonets reliker i Gamla Uppsala.
Vallfärden företogs på uppmaning av
I:s morbror Folke (Ängel), vilken som
ärkedjäkne i Uppsala och senare
ärkebiskop varmt intresserade sig för S:t
Erikskulten och föranstaltade om
relikernas överförande från Gamla till
Nya Uppsala 1273 och möjligen
utarbetande av ett officium till helgonets
ära. Det var hans verk, som I. nu
fullföljde som upptecknare av den
traditionella S :t Erikslegenden (efter 1280)
och genom insamlande av S:t
Eriks-mirakler (tryckta i Scriptores rerum
suecicarum 2: 1). — År 1309
provide-rade påven I. till biskop i Västerås,
men först 1311 tituleras han
"episco-pus". Genom släkttradition och
kyrko-politisk åskådning tillhörde I. den
krets, som 1305 tog den politiska
ledningen i Sverige och föranledde
marsken Torgils Knutssons fall. Som
biskop och medl. av rådet stödde han
i likhet med ärkebiskopen i det
längsta konung Birger mot hertigarna
Erik och Valdemar och anslöt sig
först efter nyköpingsmorden till
hertigpartiet. -— Litt.: J. Rosén, "Striden
mellan Birger Magnusson och hans
bröder" (1939); A. Sehück,
"Ängelätten" (i Hist, studier, tillägnade S.
Tunberg 1942); J. Gallén, "La
pro-vince de Dacie de Tordre des frères
prëcheurs" (1, 1946). E.-G. J.
Issendorff, Johan
Christoffer v o n, arméofficer, pietist, f. 1671
i Bremen, † 14 juni 1736 på Halleby,
Säters skn, Skarab. län. Föräldrar:
översten Melker von I. och Sofia
Maria Frese eller Judith Catharina
Marschalck. — I. blev
grenadjärkap-ten vid Bremiska infanterireg. 1700,
major vid Verdiska dragonreg. 1701
och överstelöjtnant vid överste von
Görtz’ reg. 1706. Han deltog i Karl
XII:s fälttåg och blev tillfångatagen
den 13 april 1709 vid Sakolki. I.
erhöll överstetitel 1721 och utnämndes
till dir. vid Hjälmare slussverk 1722.
År 1728 blev han överstelöjtnant vid
Älvsborgs reg. — Under sin
fångenskap i Ryssland’ skapade I. tills, med
den tyske pastorn Ulrich Thomas
Ro-loff en blomstrande pietistisk förs.
kring Petri- och Paulikyrkan i Moskva.
I. verkade nitiskt för de sv. fångarnas
bästa och förmedlade den livliga
skriftväxlingen mellan krigsfångarna
i Sibirien och den pietistiske
ledaren Hermann Francke i Halle, som
stödde dessa materiellt och andligt.
Efter sin hemkomst i april 1722
befrämjade I. ivrigt pietismens sak, som
hotades av en stark ortodox reaktion
från den sv. kyrkoledningen. Han var
en av de fyra män, som på riksdagen
1726 i adelsståndet inlämnade ett
memorial, vilket i pietismens anda
hävdade lekmännens rätt att aktivt
deltaga i kyrkans styrelse och därför
krävde, att ständerna genom en
deputation skulle utöva den högsta
kyrko-makten. I. övade starkt inflytande på
alin vän politikern Josias Cederhielm,
som var en av pietismens ivrigaste och
talangfullaste försvarare under
1720-talet i Sverige. I., som 1726 blev sv.
adelsman, slöt själv sin ätt. — Gift
med Anna Margareta Reuter. O. H.
Isthmén, Jacob, militär,
forn-forskare, se Reenhielm.
Iwansson, Robert Natanael,
tandläkare, f. 28 maj 1892 i
Skärstads skn, Jönköp. län. Föräldrar:
godsägaren Ivan Svensson och
Mathilda Johansson. — Efter studentex. i
Jönköping 1911 avlade I. tandläkarex.
1914. Han hade praktik i Eksjö 1914
—24 och är sedan sistn. år
praktiserande tandläkare i Stockholm. Åren
1921—22 studerade han i Los Angeles,
Förenta staterna. I. var tf. laborator
1934 och 1937 vid Tandläkarinst:s
protesavd. Han var styr.-led. i Sv.
tandläkaresällskapet 1928—30, ordf.
i dess fortsättningskursnämnd 1930
—33 och medl. av Sv.
tandläkaretid-skr:s red. 1928—31. — I. har utgivit
grundläggande arbeten om
jacketkro-nan. ■— Gift 1938 med Gun Schubert.
S. L.
Iwar, Karl August, missionär,
f. 16 juni 1857 i Skedevi skn,
öster-götl. län, † 6 jan. 1913 i Nimpani
missionsstation, Centralprovinserna,
Indien. Föräldrar: livgrenadjären Per
Olofsson I. och Brita Gustafsdotter.
— Efter utbildning vid Johannelunds
missionsinst. 1877—83 och en tids
verksamhet i hemlandet sändes I. 1S84
till Indiens centralprovinser för att
inträda i Evangeliska
fosterlandsstiftelsens missionsverksamhet bland
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
