Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 1. Johson, Axel - 2. Johnson, Axel Axelsson
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Johnson 101 Johnson
Axel Johnson (1).
Plata, som var en av Sveriges första
regelbundna och direkta
ångfartygsförbindelser med transmarina länder.
Den 1898 tillsatta handels- och
sjö-fartskomrnittén, inom vilken J. var en
av de ledande krafterna, hade i sitt
1900 avlämnade betänkande bl. a.
föreslagit en statlig subvention för en
linje mellan Sverige och Sydamerika.
Sedan statsministern E. G. Boström
lovat att till 1905 års riksdag
framlägga förslag om en sådan subvention,
startade J. den nya linjen redan i nov.
1904. Då regeringen emellertid vid
1905 års riksdag icke hunmit
framlägga subventionsförslaget och J. på
grund av det till en början alltför
ringa trafikunderlaget icke såg sig i
stånd att på egen risk upprätthålla
linjen, erhöll rederiet tills vidare för
år 1905 av statsmedel 80 000 kr.
Frågan avgjordes genom en av 1906 års
riksdag beviljad subvention till La
Platalinjen för åren 1906—10 på
inalles 510 000 kr. Fortare än väntat
hade dock — främst genom den nva
linjens tillkomst — en betydande
marknad för sv. exportartiklar
upparbetats i Argentina, godsmängden
ökades snabbt, och utom de redan
1905 spec. för La Platalinjen
anskaffade ångfartygen Kronprinsessan
Victoria och Prinsessan Ingeborg
om 6 100 ton död vikt beställde J. vid
Lindholmens varv i Göteborg
ytterligare två ångare. Genom La
Platalinjen och den 1909 startade linjen
mellan Sverige ocli brasilianska
hamnar öppnade J. nya viktiga
marknader för det sv. näringslivet. — Av
banbrytande betydelse var även J:s
beslut att placera beställningar på
stora, moderna fartyg vid inhemska
varv. Under sina sista år ägnade J.
stort intresse åt problemet att
utnyttja de norrbottniska malmerna i sv.
järnhantering. — J. blev 1884 konsul
för Siam i Stockholm och anordnade
följ. år i Siams huvudstad Bangkok en
utställning av sv. industriprodukter.
Från 1892 var han generalkonsul för
Siam i Sverige (till 1905 även i Norge).
J. var en av initiativtagarna till
Sveriges allm. exportfören. 1887 och
Stockholms handelskammare 1902.
Han: var led. av stadsfullmäktige i
Stockholm 1888—98 och av
handels-och sjöfartskommittén 1898—1900
samt tillhörde styr. för Stockholms
enskilda bank 1901—09. Han gjorde
sig känd som en frikostig mecenat för
den geografiska forskningen och
liaiidelsundervisningen. — Gift 1875
med Anna (Annie) Thérese Wieting
från Tyskland. O. H—e.
2. Johnson, Axel Axelsson,
skeppsredare, industriman, f. 25 juli
1876 i Stockholm. Son till J. 1. — J.
studerade vid Tekn. högskolans
fack-avd. för bergsvetenskap 1895—96,
erhöll omfattande affärspraktik i
England, Tyskland, Nordamerika och
Japan och anställdes efter hemkomsten i
den 1873 av fadern grundade
stenkolsimport- och järnexportfirman A.
Johnson & co. i Stockholm, där han
fullbordade sin praktiska
affärsutbildning. Samtidigt gjorde han sig väl
förtrogen med de två viktigaste
företagen inom faderns
verksamhetsområde: Rederiab. Nordstjernan ocli
Avesta jernverks ab. År 1905
inträdde J. som delägare i firman A.
Johnson & co., och efter faderns död 1910
blev han dess innehavare samt chef
för Johnsonkoncernens övriga
företag och sålunda bl. a. s. å. styr.-ordf.
och verkst. dir. i Rederiab.
Nordstjernan samt styr.-ordf. i Avesta
jernverks ab. — Från sitt inträde i
firman ägnade J. stort intresse bl. a. åt
Avesta jernverks ab., som han under
årens Lopp utvecklat till ett av
landets största plåt- och pressverk. På
hans initiativ upptogs där
tillverkningen av rostfritt, syrafast och
värmebeständigt stål, och efter ett
intensivt vetenskapligt och praktiskt
arbete ha dessa stålsorter blivit
Avestas viktigaste produkt. J:s mest
uppmärksammade insats är, att han lät
Rederiab. Nordstjernans oceangående
flotta övergå från ång- till
motor-drift. Åi 1911 fattade J. det
betydelsefulla och djärva beslutet att av
Burmeister <te Wainj i Köpenhamn
beställa icke mindre än’ sex motorfartyg
om omkr. 6 500 ton död vikt vartdera,
alla avsedda att insättas på den 1904
öppnade reguljära linjen mellan
Sverige och Sydamerika, och redan 1912
levererades Suecia, Sveriges och ett
av världens första motorfartyg i
oceantrafik. De övriga fem beställda
fartygen levererades 1913—15. År
1914 utvidgade J. rederiets
verksamhetsområde genom att öppna nya
direkta linjer till Nord- och
Sydamerikas västkust genom
Paniamakana-len, som då blev tillgänglig för
allmän trafik. En mycket uppmärksam-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
