Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jönsson, Peter - Jöran Persson - Jöranson, Christian Ludvig
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Jöran Persson
153
Jöranson
kanen Jöns Bengtsson och Brita
Isaes-dotter. —- J. blev tidigt en
förtroendemani inom sin hembygd, anlitades i
kommunala värv oeh bidrog till
inrättandet av en folkskola i Nässjö redan
1824. Han varmedl. av bondeståndet på
riksdagarna 1828—30, 1834—35, 1840
—41, 1847—48, 1853—54 och 1856—
58. Han var led. i flera
riksdagsutskott och gjorde sig känd som en
slagfärdig debattör och talangfull
tolk för ståndets konservativa och
regeringsvänliga minoritetsgrupp. Sitt
intresse för undervisningen
ådagalade han genom motioner om anslag
till Institutet för blinda och
döfstumma och om upprättande av en
slöjdskola inom Jönköp. län. I den stora
debatten 1841 om folkskoleväsendets
ordnande ville han som
kunskapsminimum fastställa läsning,
skrivning, kristendom och kyrkosång. Även
J:s ställningstagande till
järnvägsfrågorna blev betydelsefullt. Han
uttalade 1857 den önskan, att järnvägar
i vårt land skulle byggas i all den
utsträckning, som krafter och tillgångar
medgåve, och han verkade för södra
stambanans dragande över Nässjö.
"Järnvägen skall gå förbi Träslända,
för där bor jag", är ett yttrande, som
trovärdigt citeras efter honom. I
1850-talets tullstrider hörde J. till de
ivrigaste protektionisterna, liksom han
var den främste i motståndet till
husbehovsbränningens avskaffande. — En
minnessten över J., skulpterad av J.
Fröding, restes 1939 i
Hembygdsparken i Nässjö. — Gift 1812 ined Helena
Persdotter. H. Wn.
Jöran Persson (Georgius Petri
Sa-lemcmtanus) 1568 adlad Tegel, kungl,
sekreterare och prokurator, f. omkr.
1530, sannolikt i gruvbyn vid Sala, †
22 sept. 1568 i Stockholm. Föräldrar:
prästen vid Sala gruva Peder Jönsson
och Anna Jonsdotter. ■— En del av sin
ungdomstid tillbragte J. i Strängnäs.
Den 2 okt. 1550 inskrevs han vid
Wittenbergs univ., där han med understöd
från sv. staten bedrev studier bl. a, i
juridik. År 1552 erhöll han av
Melanchthon ett testimonium över dessa
studier. Ännu 1555 kallas han i en
räkenskapshandling för student. Fr.
o. m. sistn. år befinnes J. ha varit
verksam inom rikets förvaltning, till
en början i Gustav Vasas tjänst. År
1558 nämnes han, i samband med att
han utförde ett maktpåliggande
uppdrag för dennes räkning, k. sekr. Efter
detta år finner man honom i tjänst hos
tronföljaren, den utvalde konungen
Erik. Sedan Erik efter sin faders död
1560 bestigit tronen, kom J. att spela
en framträdande roll i rikets styrelse.
Betydelsen av hans ställning markeras
bl. a. därav, att han erhöll titeln K.
M:ts och rikets prokurator samt för-
värvade stora inkomster och en
ansenlig förmögenhet. Såsom en av
konungens mest betrodda tjänare kom
han att utöva en mångsidig
verksamhet. Vid underhandlingar med rådet
och med ständerna var han ofta
anlitad för att driva sin herres vilja
igenom. Inom förvaltningen hade han
bl. a. den mycket viktiga uppgiften att
närmast under konungen bestämma
om förläningars utdelning och indraga
ning. I utnämningsfrågor inhämtades
åtminstone tidvis hans råd. Allra
betydelsefullast torde ha varit hans
verksamhet som åklagare å kronans
vägnar och den därmed förenade
verksamheten som chef för konungens ganska
omfattande polis- och
spioneriorganisation. Genom J:s nitiska insatser
på detta område blevo flera hundra
personer ställda inför domstol och
dömda till döden, varvid det dock är
att märka, att dödsdomarna
förhållandevis sällan gingo i verkställighet.
Många gånger voro säkerligen J:s
ingripanden både rättvisa och gagneliga,
såsom när de riktades mot
förskingrande ämbetsmän eller odisciplinerade
knektar, men i åtskilliga fall ledde de
till upprörande rättskränkningar,
såsom när krigsbefälhavare strängt
straffades för misslyckanden, till vilka
de hade ingen eller mycket liten skuld.
De av J. genomdrivna domar, mot
vilka samtiden allra starkast
reagerade, voro några domar av politisk art,
nämligen dödsdomarna över hertig
Johan och hans anhängare 1563, över
Nils Sture 1566 och över Sturarna och
några andra adelsmän 1567. När Erik
XIV i samband med Sturemorden 1567
drabbats av sinnessjukdom och
överlåtit styrelsen åt rådet, blev J.
fängslad, ställd inför domstol och för
underslev och delaktighet i Sturemorden
dömd till döden. Man vågade dock ej
låta domen gå i verkställighet, och
sedan Erik i början av 1568 återtagit
regeringen, blev J. snart fri och insatt
i sina tidigare befogenheter samt
adlad. Lång tid fick han dock ej glädja
sig åt upprättelsen. Under det uppror,
som utbröt i juli s. å., riktades de
upproriskas agitation i hög grad mot
J., och när deras här låg utanför
Stockholm, blev han 18 sept. gripen av
Eriks egna knektar, trots dennes
försök att skydda sin tjänare, och
utlämnad till fienderna. Av dem blev
han underkastad tvenne med tortyr
förenade förhör och sedan med
utstuderad grymhet avlivad. — Redan
Gustav Vasa hade misstänkt, att J. bar
skulden till vissa besynnerliga och
motbjudande drag i Eriks
uppträdande, och under Eriks egen regeringstid
blev snart den åsikten spridd både
inom och utom landet, att J:s dåliga
inflytande i stor utsträckning vore or-
saken till de mest impopulära av denna
tids regeringsåtgärder. Efter
Sturemorden, som man knappast kunde
förklara på annat sätt än som resultatet
av onda ingivelser, blev tanken, att J.
vore Eriks onda genius, praktiskt
taget allmänt accepterad, och den har
sedan i stort sett oförändrad levt kvar
in till våra dagar. Den torde
emellertid ej vara riktig. Såvitt man av de
tillförlitliga källorna kan finna, har J.
icke genom egna initiativ i någon
större utsträckning övat inflytande på
sin herres beslut. — Gift senast 1560
med Anna Andersdotter, trol. född i
Finland. — En son till J. var
historieskrivaren Erik Jöransson Tegel. —
Litt.: C. Silfverstolpe, "Om J. P.
och konungens nämnd" (Hist. tidskr.
1881); R. Elander, "Sturemordens
gåta" (1928); I. Andersson, "Erik
XIV" (1935); S. Ljung, "Erik
Jöransson Tegel" (1939); G. Anneli, "Erik
XIV:s etiska föreställningar och
deras inflytande på hans politik" (1945).
G. A—1.
Jöranson, Christian
Ludvig, affärsman, nationalekonom, f. 28
maj 1738, † 25 juni 1820 i Stockholm.
-—- Om J:s liv är föga bekant. Han
betecknas i samtida källor oftast ss.
handelsbokhållare; han fick 1771
burskap ss. grosshandlare i Stockholm
men tycks småningom ha nedlagt sin
rörelse. Framför allt är han känd ss.
ekonomisk förf. År 1777 utgav han
"Tabeller, som föreställa förhållandet
emellan Sveriges och andra länders
mynt, vigt och mått". Hans utan
jämförelse mest betydande skrift är dock
"Försök til et systeme i Sveriges
allmänna hushållning och
penning-väsen-de" (1792—98). Denna är, liksom de
flesta äldre sv. ekonomiska
framställningar, disponerad ss. en
ekonomisk-politisk programskrift (föranledd av
förvirringen inom det sv.
penningväsendet) ; men i en på J:s tid ovanlig
grad hade programmet en genomförd
ekonomisk teori ss. grundval. J.
hävdade, i stor utsträckning anslutande
sig till James Steuarts "Principles of
political oeconomy", att den
oundgängliga förutsättningen för allmänt
välstånd var en stor cirkulerande
penningmängd; därigenom skulle bl. a.
kvinnorna få sysselsättning och
naturtillgångarna tas i anspråk, så att
penningvärdet snarare förbättrades än
försämrades. I stort sett var J.
merkantilism men hans lära hade flera
originella drag. Något större
inflytande på den sv. nationalekonomins
utveckling fick han dock aldrig. — J.
blev 1772 led. av Mus. akad. — Gift
1) 1767 med Sophia Magdalena Witte,
† 1772; 2) 1773 med Hedvig Sophia
Lalin. — Litt.: E. Heckscher,
"Moderna inslag i sv. ekonomisk diskussion
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
