Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XII
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl XIII
179
Karl XIII
nom hans krigspolitik och manade till
frecl. Att han just i sin envetna kamp
för det ärvda stormaktsväldet sett en
kristlig plikt, är å andra sidan troligt.
F. ö. hade K. åtskilliga allmänna
intressen, t, ex. för matematik och
filosofi; han kom från en rikt nyanserad
kulturmiljö och var ingen barbarisk
gestalt. Kärlekshistorier har han i
varje fall under sina krigarär icke
upplevat; han var emellertid
långtifrån ointresserad av kvinnlig charm.
—- Att K. varit icke blott en tapper
krigshjälte och en inspirerande
truppledare utan oc!kså en stor militär
begåvning, torde numera knappt
bestridas; hur hans fältherregåvor
utvecklats från de tidigare årens naturliga
beroende av äldre läromästare, är
självfallet svårt att i detalj följa.
Delvis i anknytning till nationell sv.
tradition hade den karolinska taktiken
ett djärvare offensivt drag än
samtida europeisk krigskonst. Åt
politiska och civilt administrativa
frågor ägnade K. livet igenom
åtskilligt av sin arbetskraft. Det mått
av förställn/ing, som krävdes både av
krigföring och av politik, har han —
redan långt fore den görtzska tiden —
utan kända samvetskval presterat.
Då den sv* propagandan framställde
K. som en för världsliga
kompromisser ohågad, blott av sin goda rätt
intresserad krigsman, har detta träffat
vissa sidor i hans väsen men innebar
samtidigt en, delvis avsiktlig,
förenkling. Att mannen bakom schablonen
haft komplicerade drag skymt ar
stundom fram. Uppenbart är också, att han
ägt en icke ringa tankeskärpa, med
en egendomlig tendens att
hänsynslöst draga ut givna tankelinjer till
deras yttersta konsekvens. Att
slutgiltigt utreda hans syften är deiss
svårare, som han själv sällan uttalat
sig om dem. — K:s samarbete med
den sv. förvaltningen mötte ej sällan
svårigheter. Det har delvis berott på
att han måst hävda rikeits krav mot
slentrian och omständlighet men
sammanhänger också med att han under
sin långa vistelse utomlands blivit i
viss mån främmande för sv. tradition.
Den tid han tillhörde, den absoluta
furstemaktens, hade i sig själv
förutsättningar för ett dylikt
främlingskap. — K. är av gammalt -— ej minst
genom en ytlig men elegant biografi av
Vo|ltaire 1731 — en av de svenakar,
som äro mest namnkunniga i
världen. I Sverige har hans gestalt
blivit föremål för mer lidelsefull strid
än någon annan sv. konungs. Därvid
har han ofta, med eller utan rätt,
använts som symbol i aktuella tvister.
Redan under frihetstiden utnyttjade
man honom i agitationen för en
äventyrlig sv. expansionspolitik. Sedan
dess har K:s namn åtskilliga gånger
usurperats av talesmän för en
bullersam chauvinism. Bl. a. i reaktion
häremot ha strävanden för fredligt och
demokratiskt framåtskridande icke
sällan förenats med ett— ibland
karikatyrmässigt — utmålande av K. som
en tanklös krigshjälte, vilken
förskingrat sitt ärvda rike och utan
nytta ådragit det krigets lidanden. -—
Den senare synen fick målande
uttryck hos Anders Fryxell och
behärskade det senare 1800-talets mest
auktoritativa Karl Xll-forskare, F. F.
och Ernist Carlson. En modern strävan
att utan sådana förhandsdomar se
K:s gärning i dess europeiska
sammanhang och metodiskt pröva
källorna till lians historia förebådades av
den tysk-baltiske historikern Carl
Schirren och har sin vägröjare i
Harald Hjärne (omkr. 1900). Denne och
lians direkta eller indirekta lärjungar
(bl. a. C. Hallendorff, N. Herlitz och H.
Almquist) ha tillika med Arthur Stille
och hans skola fört forskningen på nya
vägar. För studiet främst av K:s
politik stiftades 1910Karol. förb. Ett
generalstabsverk, "Karl XII på
slagfältet". främst författat av C. Bennedicli
(1918—19), var ensidigt beundrande
mem gav värdefulla synpunkter. —
Det ur vetenskaplig synpunkt
viktigaste med de nya tendenserna var, att
de överhuvud inledde en saklig
diskussion oeh med sin säkrare metodik
kunde klarlägga en rad faktiska
förlopp. Omdömena om K. måste
självfallet bli provisoriska. De nämnda
forskarna satte honom högre än den
gamla skolan men voro ingalunda
eniga om bedömningen f. ö.: Hjärne
såg t. ex. långt mera kritiskt på K:s
diplomatisk-politiska talang än Stille.
Mot den positiva synen på K. lia
invändningar rests bl. a. av
sjöhistorikern Arnold Munthe; en kritisk synr
som har gammal hävd i Finland, har
uttryckts bl. a. av Eirik Hornborg. —
Den senaste forskningen (S.
Jägerskiöld, G. Lindeberg, D. Almquist) har
till stor del sysslat med K:s sista tid
och därvid ibland haft att ta ställning
till lysande men delvis okritiska
arbeten av en äldre finländsk forskare,
K. J. Hartman. I dikten har K.
satt djupa spår. Tegnér skildrade
(1818) "Kung Carl den unga hjälte"
som en symbol för nordisk friskhet
och hjältesinne. Heidenstams bild i
"Karolinerna" (1897—98) utgick i
sak från den äldre forskarskolans
negativa syn på K:s verk men
förenade därmed en stark beundran för det
heroiska och irrationella i hans
gestalt; denna blev för Heidenstam en
motsats till 1800-talets materialism.
Bakom muntra kåserier och
krigshistorisk saklighet i Frans G.
Bengtssons "Karl XII :s levnad" (1935—36)
skymtar en romantisk syn, som har
beröringspuntkter med Heidenstams.
-—• En fråga för sig är diskussionen
om K:s död. Redan i samtiden spredos
misstankar, att konungen icke fallit
för ott skott från fästningen utan
blivit mördad. Mordteorin har flera
gånger upptagits också i vetenskaplig
debatt. Den blev på nytt aktuell
genom uppsatser av L. Weibull och S.
Bolin 1929—30 och framfördes sedan
i kategorisk och sensationell form av
Karl XII.
Fotografi 181’
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
