Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karl XIII - Karl XIV Johan
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karl XIII
181
Karl XIV Johan
tiska politik ådrog sig, återföll helt
naturligt även pä K. Särskild ovilja
väckte lindringen i kungamördarnas
domar 1792 och förföljelserna mot G.
M. Armfelt och dennes vänner 1794.
Pä hösten 1796 medföljde K. på den
unge konungens friarfärd till S:t
Petersburg, som var ett led i
Reuterholms utrikespolitik. Den snöpliga
utgången av detta företag kunde ej
annat än ofördelaktigt påverka K:s
ställning hos Gustav IV Adolf, som
vid sitt trontillträde i nov. s. å. helt
bröt med förmyndarregeringens
politik. — K. drog sig nu tillbaka till
privatlivet och gjorde under många
år ingen nämnvärd politisk insats.
Med särskild förkärlek vistades han
på sitt gods Rosersberg; ären 1798—■
99 gjorde han med sin gemål en
längre utrikes resa. Han drogs under
denna tid med stora ekonomiska
bekymmer. Hans förhållande till brorsonen
var i regel till det yttre gott men i
grund och botten ganska kyligt. En
svår sammanstötning dem emellan
inträffade 1803 i samband med
konungens räfst mot den av K. beskyddade
frimurarmystikern C. A. Boheman.
K. ogillade också konungens inträde
i kriget mot Napoleon 1805. Efter det
ryska infallet i Finland 1808 ställde
han sig emellertid till brorsonens
disposition och förordnades på
sommaren s. å. under dennes vistelse på
Åland till högste befälhavare över
krigsmakten i Sverige med undantag
av Stockholm — en inskränkning som
synes ha väekt hans missnöje. Några
civila befogenheter fick han däremot
inte. För de under vintern 1808—09
mot konungen bedrivna
konspirationerna kan han ej ha stått alldeles
främmande, ehuru han undvek att på
något sätt blottställa sig. Säkert är,
att han i mars 1809 redan några
dagar fore brorsonen ägde full
kunskap om Adlersparres marsch mot
Stockholm. Under statskuppen på
slottet den 13 mars iakttog han
fullständig passivitet men lät sedan
genast övertala sig att inträda som
riksföreståndare. Han lät därefter
vinna sig för planen att han skulle
utropas till konung, innan ständerna
fattat något beslut om
konstitutionen, men måste snart nog ge vika för
riksdagsopinionens motstånd
häremot. Redan dessförinnan hade han
till följd av Adlersparres m. fl:s
påtryckningar måst uppge tanken på
att bevara kronprins Gustavs
successionsrätt. Sedan han godkänt den av
ständerna antagna konstitutionen,
utropades han 6 juni 1809 till
Sveriges konung. — K:s betydelse som
regent blev ringa, icke minst på grund
av hans alltmer framträdande
ålderdomssvaghet, som tidtals bl. a. ytt-
Karl XIII.
Oljemålning av Chevalier de Lampi (Kungliga slottet).
råde sig i minnesförlust. När de
rojalistiska kretsarna i Stockholm
under vintern 1809—10 förberedde en
aktion för att utvidga kungamakten,
visade sig K.:s egen obeslutsamhet
vara ett av de avgörande hindren.
Tronföljarvalen 1809 och 1810 fingo
båda annat resultat än han
egentligen hade önskat, men han kom
likväl i gott förhållande till såväl Karl
August som Karl Johan, vilka han
i tur och ordning adopterade. Han
sörjde ej heller över att den senare
efter sin ankomst till Sverige blev
landets verklige regent. En följd av
Karl Johans politik blev, att K. 1814
även blev norsk konung. — K. ägde
ingen större begåvning, men han
saknade ej intresse för statslivet och var
ej någon helt obetydlig person. Hans
vid skilda tillfällen återkommande
försök att nå en mera betydande
position blevo dock aldrig mer än
ansatser av stundom ganska obskyr
karaktär. Under hela sitt liv måste
han också underordna sig personer
med starkare vilja. — En staty över
K. av G. Göthe avtäcktes i
Kungsträdgården, Stockholm, 1821. — Litt.:
"Hedvig Elisabeth Charlottas Dagbok"
(1—9, 1902—42); G. Iverus, "Hertig
Karl av Södermanland" (1, 1925); S.
Clason, "K. XIII och Karl XIV
Johan" ("Sveriges historia till våra
dagar", 11, 1923); Kj. Kumlien och
F. W. Morén, "Den gustavianska
tiden" ("Sv. folkets historia", 5, 1932
—42). St. C.
Karl XIV Johan, konung, före 5
nov. 1810 Jean Baptiste
Bernadotte, t. 26 jan. 1763 i staden Pau,
landskapet Béarn, Frankrike, † 8 mars
1844 i Stockholm. Föräldrar:
sakföraren Jean Henri Bernadotte och
Jeanne de Saint-Jean. Om K:s ätt se
Bernadotte. — Jean Baptiste, som
själv endast skrev sig Jean, föddes i
"la maison Balagué" i Pau.
Byggnaden övertogs 1936 av Société
Bernadotte och inreddes till museum. K.,
som i femtonårsåldern en tid arbetat
som skrivare hos en vid Navarras
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
