Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Karleby, Nils - Karlfeldt, Erik Axel
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Karleby
193
Karlfeldt
Nils Karleby.
Karleby, Nils Teodor,
tidningsman, politiker, f. 18 juni 1892 i
Västra Karleby skn, Malmöli. län, † 2
mars 1926 i Stockholm. Föräldrar:
snickaren Nils Jönsson och Teolinda
Erlandsson. — K. arbetade först som
springpojke och typograf. Efter en
kurs på Brunnsviks folkhögskola 1911
—12 och studier vid Stockholms
borgarskola 1912—13 blev lian 1916
med-arb. i Skånska Socialdemokraten och
var dess chefred. 1917—20. Samtidigt
var han red. för det nybildade
socialdemokratiska ungdomsförb: s tidn.
Frihet. Han fick ett stort inflytande över
ungdomsförb. och bidrog därigenom
att hejda de revolutionära
tendenserna inom den sv. socialdemokratin
under författningsstriden 1917—18.
Frän 1920 till sin död var K. led. och
sekr. i Socialiseringsnämnden. Han
utgav i samband därmed
"Socialiseringsfrågans förutsättningar och läge
i Danmark" (1921) och
"Iakttagelser rörande socialiseringen i
öster-rike 1918—22" (1924). Från 1921 till
sin död var han red. för tidskr. Tiden.
— K., som ägde en utpräglat
intellektuell läggning, räknas till den sv.
arbetarrörelsens främsta teoretiker.
Han bröt i många stycken med den
dogmatiskt marxistiska socialismen
och gav, bl. a. i sin skrift
"Socialismen inför verkligheten" (1926), en
tolkning av Marx’ lära. vari han
framställer den materialistiska
historieuppfattningen som "ett
teoretiskt uttryck för den syn, som en
människa med vanligt sunt förnuft
anlägger på det historiska förloppet".
Genom dylika svävande formuleringar
fick Marx’ lära en mycket obestämd
innebörd och gjordes till en
anpass-ningsduglig teori, som kunde ligga
till grund för en politik med syfte att
under demokratiska former successivt
förverkliga det socialistiska
programmet. K:s tolkning, som innebär en
13 Svenska män ocli kvinnor IV
upplösning av den marxistiska
ideologin, liar vunnit stor anslutning inom
sv. socialdemokrati. — Gift 1917 med
Atina Elvira Söderberg. K. E. L.
Karlfeldt, Erik Axel, skald,
skriftställare, biblioteksman, f. 20
juli 1864 på Tolvmansgården i
Karlbo bv i Folkärna skn, Kopparb. län,
† 8 april 1931 i Stockholm.
Föräldrar : bonden Erik Eriksson från
Jular-bo, Folkärna, och Anna Jansdotter
från Hyttbäcken i samma skn. — K.
inskrevs 1S78 vid läroverket i
Västerås och avlade mogenhetsex. där
1885. Samtidigt nödgades fadern göra
konkurs och lämna sin gård, vilket
för lång tid bragte sonen i
ekonomiska svårigheter. Till sina fortsatta
studier fick han till en början låna
medel av släktingar. Ären 1885—87
var K. periodvis inskriven vid
Uppsala univ. och uppehöll sig
dessemellan med informatorstjänster, bl. a. i
Jämtland. Först från 1889 fick lian
efter kort tids anställning som
reporter i Aftonbladet genom red.
Ernst Beckmans hjälpsamhet
tillfälle till mera sammanhängande
studier. S. à. tog han sig namnet K. Han
avlade i Uppsala fil. kand.-ex. 1892
och fil. lic.-ex. 1898 i estetik med
konst- och litteraturhistoria samt
engelska språket; lic.-avh. behandlade
Henry Fielding. K. var lärare vid
Djursholms samskola 1893—95 och
vid Värmlands folkhögskola i
Molkom 1895—90 samt tillbragte under
lic.-studierna några somrar som
informator i hembygden. Han var 1899
—1900 lärare vid Stockholms
borgarskola och 1900—05 e. o. amanuens
vid K. bibi. samt 1903—12
bibliotekarie vid Lantbruksakad. En säkrare
ekonomisk ställning nådde han 1912,
då han erhöll befattningen som Sv.
akad:g sekr., vilken han innehade
till kort före sin död. K. invaldes i
Sv. akad. 1904 och var led. av Sv.
akad:s nobelinst. 1905—12 samt av
dess nobelkommitté och fullmäktig i
Nobelstiftelsen från 1907 till sin död.
Han blev led. av Vet. o. vitt. samli.
1906 och medl. av nämnden för Albert
Bonniers stipendiefond s. å. samt
tillhörde de tryckfrihelskommitterade
från 1909. År 1917 blev han fil.
he-dersdr i Uppsala och föreslogs 1918
till nobelpriset men vägrade som Sv.
akad:s sekr. att mottaga det. Efter
sin död utsågs lian till
nobelpristagare i litteratur för 1931. — K. var från
sekelskiftet mestadels bosatt i
Stockholm; efter 1921 bodde han långa tider
på Sångsgården i bvn Sjugare vid sjön
Opplimen mellan Leksand och
Rättvik. Somrarna tillbragte lian de första
åren av 1900-talet på Skagen i
Danmark, sedan i Hedemora och andra
platser i Dalarna samt på Öland ocli
Erik Axel Karlfeldt.
i Roslagen. Hösten 1901 erhöll K. det
beskowska resestipendiet och företog
en färd till Italien. Åren 1924 och
1928 reste lian ytterligare två gånger
till Italien samt 1927 till Frankrike.
— Redan som gymnasist framträdde
K. som lyriker med sign. Folkmar i
Tidn. för Alla, Allehanda för folket
och ^Vestmanlands Läns Tidn.
Under slutet av 1880-talet publicerade
han realistiska dikter i
Jämtlandsposten och Svea under sign. Frank
Vinge samt under 1890-talets första
år i eget namn i Ny illustrerad tidn.,
Sv. tidskr. och Ord ocli Bild. Hans
första diktsamling, "Vildmarks- och
kärleksvisor", utkom 1895. Den
såldes i 200 ex. och kritiserades för
Frö-dingimitation. Mer än av denne var
K. emellertid påverkad av 80-talets
lyrik, framför allt av A. U. Bååth.
Småningom tog han allt starkare
intryck av sin hembygds folktradition,
folktro och magi, gångna tiders folkliv,
astrologi samt stormaktstidens litt.,
framför allt av Stiernhielm, som han
från unga år beundrade ocli flitigt
studerade. Av dessa element, som han
påtryckte prägeln av sin starka
personlighet, skapade han sig en egen
poetisk värld, en originell variation
av 1890-talslitteraturens
tillbakablickande provinsialism, förebådad
redan i debutsamlingen av dikten
"Fäderna". När han i sina båda
följande samlingar, "Fridolins visor"
(1898) och "Fridolins lustgård"
(1901), gav denna värld poetisk
gestalt, slog han igenom och vann
genast såväl publikens som kritikens
bevågenhet. Här skildras två
gestalter, som blivit klassiska i sv. litt.,
titelfiguren, "en studerad karl av
bondestam, som återvänt till
fädernas värv, enär det syntes honom
lockande att gräva i jorden, sedan han
all sin tid blott grävt i böckerna",
och Löskerkarlen, en hemlös och
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
