Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - 3. Key, Ellen - 4. Key-Åberg, Algot - 5. Key-Åberg, Karl
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
Key
228
Keyland
Algrot Key-Åberg.
terlandet älskade hon med en varm
kulturpatriotism, men hon kunde
också entusiasmeras för de politiskt
nationella frihetsrörelserna. I en
artikelserie i Dagens Nyheter 1900
under rubriken "I Finland och i
Ryssland", utg. i bokform s. å.,
brännmärkte hon förryskningspolitiken i
Finland vid sekelskiftet. K:s
partitagande för den borgerliga finska
regeringen under inbördeskriget ställde
henne i opposition mot den sv.
vänstern. Utan att vara försvarsnihilist
var K. övertygad pacifist och
manade därvid särskilt kvinnorna att
gå i spetsen för fredsrörelsen. I sin
bok "Svensk eller storsvensk
patriotism" (1899, 2:a uppl. s. å.) talade
hon för ett upphävande av unionen
med Norge, och under de kritiska
dagarna 1905 verkade hon för en fredlig
lösning av konflikten. Ett svårt slag
för Iv:s kulturoptimism blev
världskriget, men hon resignerade inte utan
verkade oförtrutet i tal och skrift
för freden, vilket mångenstädes i
utlandet nedsatte hennes popularitet. I
sin bok "Kriget, freden och
framtiden" (1914) riktar lion sig mot
aktiviströrelsen och "1914 års idéer",
och samma pacifistiska tendens
präglar "Själarnas neutralitet" (1916),
"En djupare syn på kriget" (s. å.)
samt "Allsegraren" (1—2, 1918—24),
vari hon t. o. m. finner
värnpliktsvägran berättigad. —- K:s
individualistiska åskådning rönte kraftigt
motstånd på många liåll, bl. a. från C. D.
af Wirsén och V. Norström. Mest
uppmärksammad blev den sistn:s
stridsskrift "Ellen Keys tredje rike. En
studie öfver radikalismen" (1902).
Refererande till modern
erfarenhetsfilosofi vållade det K. ingen svårighet
att i "Lifslinjer" påvisa det
ohållbara i Norströms idealistiska
tankesystem, men hon lyckades å andra
:sidan knappast tillbakavisa ankla-
gelserna för bristande följdriktighet i
sin egen framställning. Den syntes
av 1880- och 1890-talens
tankeströmningar, som K. eftersträvade,
mäktade hon icke genomföra, och hennes
sociala patos och individualism
inrymde otvivelaktigt motsättningar,
som hon aldrig lyckades överbrygga.
Hela hennes framställningssätt
präglas också av oklarhet; i hennes
mångtydiga formuleringar och
generaliseringar är det ofta svårt att fastställa
hennes ståndpunkt. Men utan tvivel
var hon en av de främsta
opinions-bildarna vid tiden omkring
sekelskiftet. Hon var i början av det nya
århundradet "det radikala Europas
grandtant" (C. Laurin). Hon samlade
talrika åhörarskaror, enbart vid
Arbet areinst. besöktes hennes
föreläsningar av c:a 10 000 åhörare årligen,
och hennes skrifter utgingo i flera
uppl. och spredos över hela världen,
främst i Tyskland, där hon också blev
föremål för storartade hyllningar. -—■
Ogift. — Litt.: Louise
Nyström-Hamilton, "E. K. En lifsbild" "(1904);
"En bok om E. K." (1919);
MiaLeche-Löfgren, "E. K. Hennes liv och verk"
(1930); A. Forsström, "E. K. och
Urban von Feilitzen" (Sv. litt.-tidskr.
1938). K. E.L.
4. Key-Äberg, Adolf Henrik
Algot, rättsläkare, f. 14 april 1854 på
Åbonäs i Säby skn, Jönköp. län, † 15
maj 1918 i Stockholm. Föräldrar:
kaptenen och godsägaren Adolf
Malcolm Åberg och Elise Leontine
Caro-line Key. Systerson till K. 2. — Efter
mogenhetsex. i Jönköping 1873 blev
K. med. kand. 1880, med. lic. 1885 och
med. dr 1887, allt i Stockholm. Efter
förordnanden bl. a. i patologi 1S82—
85 blev han 1886 tf. e. o. prof., 18S7
e. o. prof. och var från 1889 till sin
död prof. i rätts- och statsmedicin vid
Karol. inst. Åren 1890—1910 utövade
lian därjämte praktik som öron-,
näs-och halsläkare i Stockholm. Han blev
190S led. av kommittén för
Medicinal-styr:s omorganisation och 1910
sakkunnig betr. rättsmedicinalväsendets
omorganisation. Han ledde 1917
undersökningen av Karl XII:s kvarlevor
och redogjorde för sina resultat i en
uppsats, ingående i samlingsverket
"Konung Karl XII:s banesår" (191S).
—■ Som lärare inriktade sig K. främst
på praktiska väsentligheter, särskilt
på att höja tjänsteläkarnas duglighet
i rättsmedicinska ärenden, och hans
undervisning präglades av klarhet,
reda och konkretion. Till karaktären
var han impulsiv och glättig; han var
litterärt och konstnärligt intresserad
och varmt religiös, men icke desto
mindre fördragsam mot oliktänkande.
— Gift 1885 med Ellen Marianne
Åman. P. H. T.
5. Key-Äberg, Karl Vilhelm
Viktor, ämbetsman, historiker,
statistiker, f. 2 jan. 1861 på Åbonäs i Säby
skn, Jönköp. län, † 1 april 1927 i
Stockholm. Bror till K. 4. — K.
avlade mogenhetsex. 1S79 i Jönköping
och inskrevs s. å. vid Uppsala univ.,
där lian 1886 blev fil. lic., 1888 fil.
dr och 1890 docent i historia. Hans
vetenskapliga huvudarbeten voro "Om
konunga- och tronföljareval ur svensk
historisk och statsrättslig synpunkt"
(drsavli., 188S) och "De diplomatiska
förbindelserna mellan Sverige och
Storbritannien under Gustaf IV Adolfs
krig emot Napoleon intill
konventionen i Stralsund den 7 sept. 1807"
(1890). — K. var 1892—1904
amanuens och aktuarie i
Kommerskol-legii avdi. för näringsstatistik, 1904—
12 förste aktuarie och föreståndare
vid Järnvägsstyr :s statistiska
kontor och 1913—21 byråchef i
Kom-merskollegium (chef för
näringsstatistiska avd.). Vid sin avgång erhöll han
kommerseråds titel. Från 1915 till
sin död var lian chef för Sv.
arbets-givarefören: s statistiska byrå samt
led. av Sociala rådet. — K:s
ämbets-mannaverksamhet utmärktes av flera
betydande initiativ. Då han
tjänstgjorde i Järnvägsstyr., reformerades
bl. a. på ett genomgripande sätt den
allmänna järnvägsstatistiken, och
under hans byråchefstid i
Kommerskollegium omlades de
näringsstatistiska årsberättelserna. Likaså
sammanföll lians verksamhet i
Arbets-givarefören. med en viktig
nyorganisation av årsböckerna över de sv.
industriarbetarnas löner. — K. var
led. av den första kommunala
undersökningen av arbetarnas
bostadsförhållanden i Stockholm 1895 och
utredde Inlandsbanans ekonomiska
förutsättningar 1905—09, var statistisk
sakkunnig lios
ålderdomsförsörjnings-kommittén 1909 och
nykterhetskommittén 1912 samt led. av kommit-
Karl Key-Åberg.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
